FÖRSLUG TILL FÖRORDNING (Statens offentliga utredningar 1911:5)

FÖRSLUG TILL FÖRORDNING

ANGÅENDE

RÄTT ATT HOS STATSKONTORET ERHÅLLA UPPLYSNING
I FRÅGA OM SKYLDIGHET ATT UTGÖRA STÄMPELAFGIFT

AFGIFVET DEN 31 DECEMBER 1910

DÄRTILL FÖRORDNADE KOMMITTERADE

STOCKHOLM 1911
ISAAC MARCUS’ BOKTR.-AKTIEBOLAG

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Finansdepartementet.

I det uppdrag, som, på grund af nådigt bemyndigande den 14
maj 1910, lämnats undertecknade kommitterade, ingår bland annat att
uppgöra förslag till ordning, hvarigenom bindande förhandsupplysningar
rörande stämpelskyldigheten i förekommande fall må kunna
lämnas allmänheten, och få kommitterade till fullgörande af denna del
utaf sitt uppdrag härmed öfverlämna Förslag till förordning angående
rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om skyldighet att utgöra
stämpelafgift.

Beträffande denna fråga anförde Herr Statsrådet i sitt anförande
till statsrådsprotokollet nämnda den 14 maj 1910 följande.

»Under de senare åren, då stämpelbeskattningen vunnit en större
utveckling och utsträckts att mera direkt beröra näringslifvets skilda
grenar, har saknaden af en offentlig myndighet med rätt och skyldighet
att lämna bindande upplysningar i stämpelbeskattningsärenden blifvit
alltmera kännbar. Oupphörligen har under hand till finansdepartementet
riktats förfrågningar i afseende å tolkningen af stämpelskattebestämmelser,
särskildt beträffande stadganden rörande fond- och emissionsstämplarna.
Äfven om i de fall, där svar på dessa förfrågningar med
vederbörlig reservation lämnats, de, hvilka framställt frågorna, följt lämnade
råd och anvisningar, äro som bekant vederbörande icke därigenom
skyddade mot efterräkningar. En fullt tillförlitlig tolkning af ifrågavarande
bestämmelser torde nämligen för närvarande icke kunna
vinnas annorledes än i domstolsväg, d. v. s. genom vägledande beslut
i mål angående underlåten eller felaktig stämpelbeläggning. Det synes

emellertid vara eu billig fordran, att de stämpelpliktiga må kunna
genom statens omedelbara medverkan erhålla tillfyllestgörande upplysningar
rörande skyldigheten i fråga om stämpelplikt i förekommande
fall. Den myndighet, som vore närmast att lämna dylika upplysningar,
torde väl vara statskontoret.

Ett förfarande af nu angifvet slag är för öfrigt icke främmande
för den svenska administrationen. Jag tillåter mig i sådant afseende
att erinra om tullbehandlings- och upplysningsbyrån inom generaltullstyrelsen.
Därmed vill jag dock icke hafva på förhand uppställt organisationen
af upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen såsom mönster
för en motsvarande organisation inom statskontoret eller annat för
ändamålet lämpligt ämbetsverk. Upplysningsförfarandet rörande stämpelskyldigheten
torde nämligen sannolikt icke kräfva sin särskilda afdelning
inom statskontoret, om upplysningsförfarandet förlädes dit, och
torde förty ställa sig långt billigare i jämförelse med upplysningsförfarandet
i generaltullstyrelsen.»

Det behof af upplysningar om stämpelpliktens omfattning i särskilda
fall, som hos allmänheten gör sig gällande, torde, på sätt Herr
Statsrådet antydt, hufvudsakligen framträda vid tillämpningen af stadgandena
rörande fond- och emissionsstämplarna, men äfven åtminstone
i vissa fall göra sig gällande vid den stämpelbeläggning af enskilda
handlingar i öfrigt, som likaledes är helt och hållet öfverlämnad
åt de stämpelpliktiges egen åtgärd. Däremot torde något sådant
behof knappast vara för handen, när stämpelbeläggningen skall verkställas
af statsmyndighet eller under sådan myndighets direkta tillsyn.
Visserligen kan det icke förnekas, att stämpelbeläggningen af t. ex.
en bouppteckning i många fall kan erbjuda afsevärda svårigheter och
gifva anledning till vidt skilda meningar vid stämpelafgiftens beräknande.
Denna svårighet verkar emellertid till olägenhet icke så mycket
för den enskilda parten som för vederbörande domstol, till hvilken
handlingen skall ingifvas och som har att tillse, att den blir behörigen
stämpelbelagd. Afsikten med den ifrågasatta anordningen med förhandsupplysningar
torde, enligt kommitterades förmenande, emellertid
icke vara att skapa en institution för myndigheternas upplysande. Uppgiften
att lämna bindande upplysningar om stämpelplikten med afseende
å bouppteckningar och öfriga handlingar, som tillhöra de s. k.
småprotokollen, kan dessutom näppeligen, om man afser att erhålla
på sakkunskap och erfarenhet grundade upplysningar, anförtros åt

något förefintligt ämbetsverk. De centrala ämbetsverken hafva icke
tillgång till den för bedömandet af mer eller mindre invecklade spörsmål
af juridisk natur behötiiga sakkunskapen och erfarenheten, och ett
upplysningsförfarande, som skall omfatta stämpelafgiften för bouppteckningar
och öfriga till småprotokollen hörande handlingar, torde
icke lämpligen kunna öfverlämnas åt något af dessa ämbetsverk. Den
för bedömandet af sådana spörsmål erforderliga sakkunskap och erfarenhet
kan endast påräknas hos domstolarna. Det synes emellertid uppenbart,
att de ifrågasatta upplysningarna, därest de skola grundas på ett enhetligt
system och vara ägnade att blifva vägledande för tillämpningen åt
gällande bestämmelser, böra lämnas af ett för hela riket gemensamt
upplysningsinstitut, hvarjämte det torde få anses såsom en nödvändig
förutsättning för det åsyftade ändamålets vinnande, att de gifna upplysningarna
omedelbart och utan pröfning af högre instans skola äga
vitsord gentemot statsverket. Det torde då ligga i sakens natur, att
upplysningsförfarandet icke kan anförtros åt underdomstolarna. Hvad
åter beträffar hofrätterna och högsta domstolen, äro de icke så organiserade,
att de kunna betungas med bestyr af här ifrågavarande beskaffenhet.
En utväg vore visserligen att anförtro uppdraget åt en särskild tjänsteman
hos någon af hofrätterna, exempelvis åt advokatfiskal^ i Svea
hofrätt, men det bjuder onekligen emot att öfverlämna en så maktpåliggande
och ansvarsfull pröfning, som upplysningsförfarandet innebär,
åt en enda tjänstemans slutliga afgörande. Det lär nämligen
kunna antagas, att till denne tjänstemans afgörande skulle hänskjuta?!
just de svåraste frågorna, om hvilkas besvarande meningarna vore i
särskildt hög grad delade, och det torde vara förklarligt, om han i sådan
situation och med känsla af det stora ansvar, som hvilade på honom,
skulle finna sig nödsakad att i tvifvelaktiga fall uttala sig föi den
stämpelafgift, som vore för statsverket förmånligast, för att icke riskera,
att staten genom hans förvållande orsakades förlust, hvarför i vidrigaste
fall ersättningsskyldighet kunde träffa honom. Ett upplysningsförfarande
af sådan art vore emellertid icke önskvärdt och kommitterade
vilja för sin del icke föreslå en anordning, som är så litet tilltalande.

Då behofvet af eu särskild ordning för meddelande af upplysningar
angående stämpelplikten för handlingar af här omförmäld beskaffenhet
icke heller synes vara så kännbart, att för dess tillfredsställande
bildandet af ett nytt ämbetsverk eller eu särskild afdelning i
något existerande ämbetsverk rimligen kan ifrågasättas, hafva kommitterade
funnit sig böra föreslå, att sådana enskilda handlingar, hvilka vid

ingiftandet till domstol skola förses med stämpel, ej falla under den
lagstiftning, som här är i fråga.

Att statsmyndigheternas expeditioner äfvenledes ligga utom ramen
för denna lagstiftning, torde vara själfklart.

Beträffande öfriga enskilda handlingar, som enligt gällande stämpelförfattningar
äro underkastade stämpelafgift, torde man kunna säga,
att i det stora flertalet fall bestämmelserna om deras stämpelplikt äro
synnerligen lättfattliga och sällan torde gifva anledning till någon tvekan
om beloppet af den stämpelafgift, hvaraf de skola träffas. Emellertid
torde det, på sätt Herr Statsrådet antydt och jämväl af kommitterade
ofvan framhållits, i vissa fall vara önskvärdt, att tillfälle
beiedes den stämpelpliktige att på förhand erhålla upplysningar om
stämpelpliktens omfattning. Visserligen är enligt bestämmelserna i 33
§ af gällande stämpelförordning, hvilka bestämmelser i oförändradt
skick införts i 28 § af det af kommitterade den 15 i denna månad afgifna
förslaget till ny stämpelförordning, en hvar berättigad att af stämpelförsäljningsman
utan ersättning erhålla upplysning om det stämpelbelopp,
som erfordras för en viss handling, men den upplysning, som
sålunda kan erhållas, har icke bindande verkan och fyller sålunda icke
det kraf, som enligt Herr Statsrådets förut anförda uttalande till statsrådsprotokollet
i detta afseende bör ställas på de upplysningar i fråga
om stämpelplikten, hvilka i förekommande fall böra lämnas allmänheten.
Att tillerkänna stämpelförsäljningsmännens upplysningar bindande verkan
torde åter, med hänsyn till den ordning som gäller för försäljningsmännens
antagande, icke vara tillrådligt.

Den myndighet, som närmast kunde vara skickad att tillhandagå
allmänheten med de ifrågasatta upplysningarna angående omfattningen
af den stämpelplikt, som påhvilar enskilda handlingar, livilkas stämpelbeläggning
icke direkt öfvervakas af domstol, synes, på sätt Herr Statsrådet
jämväl antydt, vara statskontoret, som sedan äldre tider haft till
uppgift, bland annat, att handlägga ärenden angående stämpelväsendet.
Ämbetsverkets sammansättning och den sakkunskap och erfarenhet på
förevarande område, som hos detsamma torde kunna förutsättas, skapa
garantier för en samvetsgrann och riktig pröfning af de frågor, som
hänskjuta^ till dess bedömande. Och endast under förutsättning af
sådana garantier synes staten böra till slutligt afgörande af en enda
instans öfverlämna frågor af den finansiellt betydande omfattning, som
här är i fråga.

Vissa af de handlingar, beträffande hvilkas stämpelbeläggning all -

mänheten ansetts böra komma i tillfälle att på förhand förskaffa sig
upplysningar, nämligen aktie- och lottbref, skola, jämte obligationer,
enligt 27 § i ofvanberörda af kommitterade afgifna förslag till ny
stämpelförordning för framtiden åsättas stämpel genom statskontorets
försorg, och det torde, under förutsättning att nämnda förslag vinner
godkännande, kunna antagas, att behofvet af förhandsupplysningar
beträffande dessa handlingars stämpelplikt icke blir synnerligen kännbart.
Det har emellertid icke ansetts lämpligt att af sådan anledning
särskildt undantaga denna grupp af handlingar, utan hafva kommitterade
ansett rättigheten att erhålla bindande förhandsupplysningar i den
ordning författningsförslaget angifver böra gälla för alla enskilda handlingar
med förut omförmäldt undantag beträffande handlingar, öfver
hviikas stämpelbeläggning det åligger vederbörande domstol att öfva
tillsyn. Därutöfver afser det föreslagna upplysningsförfarandet äfven
den stämpelafgift, som enligt särskilda författningar utgöres dels för
spelkort, dels för försäljning af punsch, arrak och rom, en omfattning,
som, om än icke påkallad af något kännbart behof, kan hafva samma
berättigande som det medgifna upplysningsförfarandet beträffande vissa
bland hithörande enskilda handlingar, hviikas stämpelplikt utan svårighet
kan bedömas af den stämpelpliktige själf.

Såsom Herr Statsrådet erinrat, är ett förfarande af här ifrågavarande
slag icke främmande för den svenska administrationen, i det
att en särskild tullbehandlings- och upplysningsbyrå sedan någon tid
tillbaka finnes inrättad inom generaltullstyrelsen med uppgift att på
anmodan tillhandagå allmänheten med för statsverket bindande förhandsupplysningar
angående beloppet af den tullafgift, som en viss, för
import afsedd vara är underkastad. Bedömandet häraf kan vålla svårighet
särskildt af den anledningen, att detsamma i många fall måste
föregås af en teknisk undersökning rörande varans beskaffenhet, eu
undersökning som blir afgörande för dess hänförande under den ena
eller den andra varurubriken. De upplysningar, som i detta hänseende
kunna lämnas den intresserade importören, äro för honom af stor betydelse,
då de dels kunna tillförsäkra honom en snabbare tullbehandling,
dels sätta honom i tillfälle att med relativ trygghet uppgöra
leveransaftal äfven för en lång tid framåt. I dessa upplysningars natur
ligger jämväl, att de hafva giltighet för en tid framåt, i hvad de
afse tullbehandlingen af den vara, för hvilken upplysningen sökts.

De upplysningar, som gifvas angående stämpelbeläggningen af eu
viss handling, kunna gifvetvis hafva bindande verkan endast i afseende

å det konkreta fall upplysningen afser. Stämpelplikten i särskilda fall
är hufvudsakligen beroende af de särskilda omständigheter, som föreligga
i hvarje fall och som i regel icke kunna generellt bedömas
utan måste blifva föremål för pröfning i det individuellt bestämda fallet.
Denna åtskillnad med afseende å de lämnade upplysningarnas betydelse,
allteftersom de afse en stämpelpliktig handling eller en ^illpliktig vara,
betingar ock olika bestämmelser om själfva upplysningsförfarandet och
har bland annat medfört, att åtskilliga af de stadganden, som reglera
upplysningsförfarandet i generaltullstyrelsen, ansetts icke höra upptagas
i nu föreliggande förslag.

De tre paragrafer, som förslaget innehåller, meddela emellertid, enligt
kommitterades uppfattning, alla de bestämmelser, som för upplysningsföi’farandets
anordnande kunna vara erforderliga. Måhända torde för
författningens tillämpning något tillägg behöfvas till den för statskontoret
gällande instruktionen. I nämnda afseende bör statskontoret
lämpligen kunna afgifva förslag till erforderliga bestämmelser.

Den föreslagna anordningen är icke af synnerligen genomgripande
art och torde icke komma att vålla statskontoret någon nämnvärd
ökning i dess göromål. Huruvida vid eu fortsatt utvidgning af stämpelbeskattningen
allmänhetens behof af förhands upplysningar kan blifva
af större omfattning, låter sig för närvarande icke afgöra, utan lär
väl blifva beroende af de nya stämpelafgifternas beskaffenhet och
de blifvande bestämmelsernas affattning. Emellertid torde det böra
erinras, att något större behof af förhandsupplysningar icke synes
hafva gjort sig gällande i utlandet, icke ens i de länder, där

stämpelbeskattningen är af väsentligt större betydelse än hos oss.

Af den utredning angående utländsk stämpellagstiftning, som lämnats
i statskontorets den 31 december 1908 afgifna underdåniga

utlåtande angående sättet för verkställande af stämpelbeläggning af
stämpelpliktiga handlingar och kontrollen därå, hafva kommitterade
inhämtat, att en procedur för meddelande af officiellt yttrande rörande
den stämpelafgift, som erfordras till en viss handling, endast
finnes införd i England. Där gäller, att, om någon vill erhålla

sådant yttrande beträffande en utfärdad handling, vare sig handlingen
redan är försedd med stämpel eller ej, äger han vända sig till »the
Commissioners of Inland Revenue», som lämna besked i ärendet, hvarefter
handlingen förses, om den är stämplad till det såsom riktigt ansedda
beloppet, eller i annat fall, sedan detta ägt rum, med en särskild

stämpel (adjudication stamp), utmärkande att handlingen är behörigen
stämpelbelagd.

De särskilda bestämmelserna i kommitterades förslag synas icke
erfordra någon närmare motivering.

Stockholm den 31 december 1910.

HANS WACHTMEISTER.

CARL EM. BENGTSSON.
LOUIS LJUNGBERG.

OTTO Y. LANDÉN.
ERIK RÖING.

Förslag

till

förordning angående rätt att hos statskontoret erhålla upplysning i fråga om
skyldighet att utgöra stämpelafgift.

1 §•

Önskar någon på förhand vinna upplysning, huruvida eller med
hvilket belopp i visst fall stämpelafgift skall utgå enligt gällande författningar
angående stämpelafgifter, äge han hos statskontoret erhålla
dylik upplysning, utom hvad angår dels sådana enskilda handlingar,
hvilka vid ingifvandet till domstol skola förses med stämpel, dels ock
statsmyndigheternas expeditioner.

Af statskontoret meddelad upplysning är för statsverket bindande.

2 §.

Upplysning, som i 1 § afses, sökes skriftligen; och skall ansökningen,
då den icke åtföljes af handling, i hufvudskrift eller afskrift,
hvars stämpelbeläggning är i fråga, innehålla alla de uppgifter, som
erfordras för den sökta upplysningens meddelande.

Kan upplysning icke meddelas, skall anledningen därtill angifvas.

Mot meddelad upplysning må klagan icke föras, sökande dock
obetaget att efter erläggande af stämpelafgift i enlighet med den meddelade
upplysningen i föreskrifven ordning söka restitution af hvad
för mycket kan hafva erlagts.