Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9

Skrivelse 1895:9

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

1

Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse till Riksdagen, i anledning af två
vid sistförflutna riksdag beslutade lagfor ändring ar; gifven
Stockholms slott den 31 december 1894.

Hos Kongl. Maj:t har senast församlade Riksdag anmält följande af
Riksdagen beslutade lagförändringar, nemligen:

uti skrifvelse den 10 sistlidne maj »lag angående förändrad lydelse
af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i förordningen
den 19 juli 1872»; samt

uti skrifvelse den 2 i nämnda maj månad »lag angående ändring af
12 kap. 3 § kyrkolagen».

Berörda lagförändringar, öfver h vilka Kongl. Maj:t icke kunnat, innan
Riksdagen åtskildes, fatta och meddela Sitt beslut, hafva, af skäl, som finnas
omförmälda uti bilagda utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för denna dag, icke blifvit af Kongl. Maj:t antagna. Hvarom Kongl.
Maj:t, jemlikt § 87 regeringsformen, härmed velat Riksdagen underrätta.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

Au g. östergren.

Bih. till Riksd. Prat. 1895. 1 Sami. 1 Afd. 9 Häft. (N:o 9).

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans May.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
måndagen den 31 december 1894,

;.v,\ ''V'' V< .''••V,. •''.''■.Åt. /l- A

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Bostköm,

Hans excellens herr ijiinistern för utrikes ärendena grefve Lewenhaupt,
Statsråden friherre Akerhielm,

Östergren,

Groll,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Wersäll,

Justitieråden 4HLGREN>

Abergsson.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet östergren anmälde i underdånighet
:

Riksdagens skrifvelse den 10 maj innevarande år, deruti Riksdagen
gifvit till känna, att Riksdagen för sin del antagit följande

»Lag

angående förändrad lydelse af 1 kap. 2 § rättegångsbalken, sådant detta
lagrum lyder i förordningen den 19 juli 1872.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken, sådant detta
lagrum lyder i förordningen den 19 juli 1872, skall erhålla följande förändrade
lydelse:

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

3

2 §. Till nämndeman är valbar hvarje inom valkretsen bosatt man,
som är tjugufem år gammal och sjelf vid nämndemansval rösträtt eger;
dock ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde
eller som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag
förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri är; ej den, som är förlustig
medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket ännu icke vunnit
laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende; ej den, som är stäld
under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd; ej den, som är
förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan; ej heller den, som är
i Konungens eller rikets tjenst. Nämndeman väljes för sex år, dock med
rätt för den valde att efter två år afgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen
eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga, ändå att
att han ej två år tjenstgjort. Nämndeman, som berättigad är att från
tjensten afgå, skall dock tjensten fortfarande bestrida, till dess besked till
domaren inkommit, att annan vald blifvit. Den, som fylt sextio år, vare
ej skyldig att i nämnd tjenstgöra. Ej heller vare någon pligtig ätt, sedan
han ur nämnden afgått, åter inträda förrän efter sex år»;

Öfver hvilket förslag högsta domstolen, efter nådig remiss, den 13
sistlidne juni afgifvit utlåtande, dervid högsta domstolen lemnat förslaget
utan anmärkning, dock med erinran af sex justitieråd att, derest förslaget
godkändes, motsvarande ändring torde böra ega rum i vissa andra lagar
och författningar, såsom lagen angående tillsyn å förmyndares förvaltning
af omyndigs egendom den 18 april 1884 samt lagen om skiljemän den
28 oktober 1887.

Departementschefen anförde härefter:

Det lagrum, hvari ändring föreslagits, innehåller, bland annat, att
den, som är tilltalad eller blifvit under framtiden stäld eller fäld till ansvar
för brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, icke är till
nämndeman valbar. Då sålunda blotta åtalandet medför obehörighet till
nämndemansbefattning och detta kunde innebära fara för missbruk, föreslogs
uti en inom Andra Kammaren vid sistlidna års riksdag väckt motion
(n:o 14), att ifrågavarande lagrum måtte sålunda ändras, att orden »är tilltalad
eller» uteslötes. Lagutskottet föreslog emellertid eu vidsträcktare
ändring än den motionären ifrågasatt. Utskottets förslag är nemligen så
formuleradt, att den, som blifvit för brott dömd till straffarbete och förlust
af medborgerligt förtroende, efter förloppet af den för straffpåföljdens
fortvaro bestämda tid, skulle blifva behörig att väljas till nämndeman; och
det är detta lagutskottets förslag, som vunnit Riksdagens godkännande och
nu föreligger till pröfning.

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

Blifver förslaget upphöjdt till lag, kan det inträffa, att personer,
som för bedrägeri, stöld, rån eller annat groft brott undergått straffarbete,
utses till nämndemän och komma att sitta till doms öfver oförvitlige
medborgare.

En lagförändring, som kunde hafva sådana följder, skulle tvifvelsutan
vara stridande ej allenast mot hvad af den allmänna rättsuppfattningen
kräfves utan äfven mot grunderna för stadgandet i 25 kap. 20 §
strafflagen, att embetsman, som utom embetet begår brott, derför han till
straffarbete eller svårare straff dömes, skall tillika dömas till afsättning
från embetet.

Vid sådant förhållande synes mig Riksdagens förslag ej vara antagligt.
Deremot anser jag hvad motionären i ämnet anfört och föreslagit
böra tagas under vidare öfvervägande, ehuru härmed torde böra anstå
intill dess sig visat, om ett af Riksdagen till hvilande antaget förslag om
ändring i 26 § riksdagsordningen varder slutligen antaget och sanktionerade På

grund af hvad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kongl.
Maj:t måtte förklara Sig icke vilja antaga Riksdagens ifrågavarande
förslag.

o

Justitierådet Abergsson yttrade:

Vid förslagets granskning i högsta domstolen har jag icke deremot
framstält någon anmärkning i nu angifna syfte. Då jag emellertid icke
kan underkänna vigten af de skäl, herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
nu andragit för sitt afstyrkande af förslagets upphöjande till
lag, anser jag mig icke böra, mot hvad statsrådet anfört, tillstyrka förslagets
antagande.

Statsrådets öfrige ledamöter biträdde föredragande departementschefens
hemställan;

Och fann Hans Maj:t Konungen godt att till samma
hemställan lemna nådigt bifall.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde föredragande departementschefen i underdånighet:

Riksdagens skrifvelse den 2 sistlidne maj, deruti Riksdagen tillkännagifvit,
att Riksdagen för sin del antagit en så lydande

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

5

»Lag

angående ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att hvad i 12 kap. 3 § kyrkolagen är stadgadt
om klämtning morgon och afton hvarje söckendag hädanefter icke
skall gälla, der vederbörande församling beslutar upphörande af klämtning;
dock att helgemålsringning aftonen före söndag och helgdag fortfarande
skall ega rum;

äfvensom högsta domstolens, efter nådig remiss, öfver berörda lagförslag
afgifna utlåtande;

varande förslaget af högsta domstolen lemnadt utan anmärkning.

Föredragande departementschefen yttrade härefter:

Slutorden i Riksdagens förevarande lagförslag hvila antagligen på
den förutsättning, att helgemålsringning är i kyrkolagen anbefald. Så är
emellertid icke förhållandet. I 1571 års kyrkolag voro tillåtna följande
ringningar, nemligen till tidegärden, för lik, helgemålsringning kl. 6 e. m.
dagen före sön- och helgdagar och klämtning pro pace alla söckendagar
morgon och afton; men nu gällande kyrkolag af år 1686, hvilken föreskrifver
ringningar till gudstjenst^’ och vid begrafningar samt klämtning
morgon och afton alla söckendagar, innehåller icke något stadgande om
helgemålsringning, hvilken derför nu mera på flere ställen kommit ur
bruk samt, der den bibehållits, har sin grund endast i en gammal sedvana.
Vid sådant förhållande synes det mig vara oformligt och ledande
till svårigheter och förvecklingar vid lagtillämpningen att, på sätt genom
slutorden i förslaget skett, från den lagstadgade regeln göra undantag,
berörande ett ämne, som icke faller inom det ifrågavarande lagbudets område;
och jag hemställer derför, att Eders Ivongl. Maj:t måtte förklara
Sig ej vilja godkänna det föreliggande förslaget.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall.

Bill. till Riksd. Prof. 1895. 1 Sand. 1 Afd. 9 Höft.

2

G

Kongl. Maj:ts Nåd. Skrifvelse N:o 9.

Slutligen anmälde föredragande departementschefen till justering
förslag till nådig skrifvelse till Riksdagen i anledning af två vid
sistförflutna riksdag beslutade lagförändringar;

Och täcktes Hans Maj:t Konungen, enligt statsrådets
tillstyrkan, gilla berörda förslag äfvensom förordna, att
i öfverensstämmelse dermed skulle till Riksdagen aflåtas
nådig skrifvelse af den lydelse, bilagan litt. I) till detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Av.g. von Hartrnnmdorff.

i ''

Stockholm 1895. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.