Zaire
Skriftlig fråga 1996/97:59 av Gullan Lindblad (m)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-10-25
- Besvarad:
- 1996-10-30
den 25 oktober
Fråga 1996/97:59 av Gullan Lindblad (m) till statsrådet Pierre Schori
om Zaire
Det pågår i dag ett krig och folkmord i Zaire och tusentals människor
är på flykt.
I svensk press kunde man för en tid sedan läsa att en grupp tutsiere-
beller den 6 oktober bröt sig in på pingstmissionens sjukhus i Lemera i
Zaire, sköt ned fyra vårdare och dödade 13 patienter.
En läkare som tidigare arbetat där har till undertecknad uppgivit att
rebellerna bröt sig in på natten, dödade fyra av vårdpersonalen och ett
fyrtiotal patienter. Några ur personalen är försvunna och man vet inte vad
som hänt dem. En del patienter, som var nyopererade, hade fått buken
uppsprättad. Anledningen var att patienterna tillhörde hutustammen.
Många zairier råkade också illa ut. Det finns flera sjukhus på området,
bl.a. ett norskt missionssjukhus som kan råka illa ut - eller kanske redan
har gjort det. Regeringen i Rwanda förnekar inblandning, men detta land
styrs i dag av tutsier och misstankar har riktats mot dess regering.
Det som händer i Zaire är på alla sätt en katastrof och vi i Sverige re-
agerar naturligtvis starkt mot att ett sjukhus, som är byggt av en svensk
organisation med SIDA-bidrag, förstörs av tutsierebeller och att de inte
drar sig för att mörda sjukhusets patienter!
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit och vilka åtgärder avser rege-
ringen vidta - i FN eller på annat sätt - i anledning av det som hänt och
händer i Zaire, inte minst i anledning av sjukhusmassakern?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:59 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 30 oktober
Svar på frågorna 1996/97:59 och 62
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Chatrine Pålsson har frågat mig om vad regeringen avser göra för att
snabbt hindra en katastrof i Centralafrika. Gullan Lindblad har frågat
statsrådet Pierre Schori vilka åtgärder regeringen har vidtagit och plane-
rar att vidta - i FN eller på annat sätt - med anledning av det som hänt
och händer i Zaire, inte minst i anledning av sjukhusmassakem. Frågan
har överlämnats till mig för besvarande.
Jag delar frågeställarnas oro över situationen i Centralafrika. Rege-
ringen följer händelseutvecklingen noga. Läget är särskilt allvarligt på
grund av att den zairiska regeringen saknar full kontroll över landets
territorium.
Situationen i området är synnerligen komplex med många aktörer och
motstridiga politiska intressen. Konflikterna inbegriper flera generationer
av rwandiska migranter, varav de s.k. banyamulenge bott i området sedan
mycket länge. Vidare finns i området tutsier som flydde i samband med
Rwandas självständighet 1962 och cirka en miljon hutuer som flydde av
rädsla för repressalier efter folkmordet på tutsier och massakrer på op-
positionella hutuer 1994. Konflikten omfattar också lokalbefolkningen,
den zairiska armén, den förra rwandiska regeringsarmén och dess milis
den s.k. interahamwe. De senaste veckorna har strider blossat upp mellan
den zairiska armén och beväpnade ”banyamulenge”.
Efter massflykten 1994 av hutuer från Rwanda till Zaire har banyamu-
lenge av vissa grupper ur den övriga zairiska befolkningen identifierats
med regeringen i Rwanda. De har blivit föremål för attacker. Anfallet på
det av pingstmissionen stödda Lemerasjukhuset häromveckan kan ses
som en hämndaktion efter mord på ett antal banyamulenge. Ett fyrtiotal
patienter samt fyra sjuksköterskor mördades. Statsrådet Schori har i brev
till pingstmissionen uttryckt sin bestörtning med anledning av händelsen.
Sverige och övriga EU-medlemsländer har uppmanat alla parter - så-
väl regeringar som oppositionella grupper - att visa återhållsamhet och
medverka till att situationen inte ytterligare förvärras. Konflikten kan inte
lösas utan att hela regionens grundläggande strukturella problem, inklusi-
ve flyktingfrågorna, tas med i bilden. Mycket tyder på att bristen på
framsteg vad gäller repatriering av Rwandaflyktingar har bidragit till att
öka spänningen i östra Zaire.
Sverige medverkar aktivt i EU:s ansträngningar och stöder OAU:s
och FN:s arbete för att främja stabilitet i regionen. EU:s särskilde sände-
bud har gjort betydelsefulla insatser och reste nyligen tillbaka till regio-
nen. Utvecklingen i Zaire diskuterades vid EU:s allmänna råd i Luxem-
burg den 28 oktober. Utrikesministrarna uppmanade i ett uttalande par-
terna att lägga ned vapnen.
FN:s säkerhetsråd följer situationen mycket nära. Rådet undersöker
för närvarande möjligheterna att skicka en högnivådelegation till områ-
det. Rådet har uttalat sitt stöd för FN:s generalsekreterares förslag om att
dels sammankalla en regional konferens om fred, säkerhet och utveckling
i FN:s och OAU:s regi, dels utse en särskild representant som skulle
inleda förberedelserna för konferensen.
Som medlem i FN välkomnar Sverige en sådan konferens, som länge
planerats. Det är dock viktigt att konferensen är väl förberedd och har ett
tydligt syfte med en effektiv mekanism för uppföljning.
Sverige inträder som medlem i säkerhetsrådet först vid årsskiftet. Jag
har i riksdagen den 24 oktober redovisat ett antal målsättningar och prin-
ciper som då skall vägleda oss i arbetet i rådet. Jag vill inte innan vi fak-
tiskt blir medlemmar diskutera hur vi i säkerhetsrådet tänker agera kring
specifika länder och ärenden på dagordningen.
Händelseutvecklingen i konfliktområdet är oerhört snabb och alltmer
svårbedömd. Under de senaste dagarna har hundratusentals människor
tvingats lämna Uvira, Bukavu och nu även Goma. På grund av striderna
är framkomligheten och säkerheten för hjälporganisationerna mycket
bekymmersam. Vidare är transportlänkarna avskurna vilket för närvaran-
de omöjliggör tillförsel av livsmedel.
FN:s högkommissarie för flyktingfrågor, Sadako Ogata, har uppmanat
flyktingarna att återvända till Rwanda där UNHCR har beredskap att ta
emot dem. De flesta flyktingar väljer dock att fly västerut inom Zaire.
FN-organisationerna i regionen uppdaterar sina beredskapsplaner konti-
nuerligt.
Det är mycket olyckligt att det för närvarande är så svårt att nå fram
med humanitärt bistånd. Utrikesdepartementet och SIDA har nära kontak-
ter med de organisationer som är verksamma i regionen för att snabbt
bereda ytterligare bistånd.
Sverige har genom SIDA redan förmedlat ett omfattande, främst hu-
manitärt, bistånd till den s.k. Storasjöregionen på totalt nära 200 miljoner
kronor budgetåret 1995/96. Av dessa medel har 13 miljoner kronor av-
satts till norra och södra Kivuprovinserna i Zaire. Till detta kommer yt-
terligare ca 73 miljoner kronor som gått till Internationella Röda kors-
federationens, UNHCR:s och WFP:s regionala insatser.