Volvo-Scania-sammanslagningen och konkurrensen
Skriftlig fråga 1999/2000:787 av Flyborg, Eva (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-04-05
- Anmäld
- 2000-04-11
- Besvarad
- 2000-04-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:787
av Eva Flyborg (fp) till statsrådet Leif Pagrotsky om Volvo@Scania-sammanslagningen och konkurrensenFör några veckor sedan beslöt EU-kommissionen att inte godkänna sammanslagningen mellan Volvo och Scania. Kommissionen menade att sammanslagningen skulle ge det nya bolaget en alltför dominerande ställning på den nordiska marknaden. Beslutet reser en intressant fråga utifrån vissa principer. Vilken betydelse har storleken på en nationell marknad när ändå alla medlemsländer i EU hör till en stor gemensam marknad? Det är detta som borde betraktas som den relevanta marknaden. En sammanslagning mellan Volvo och Scania hade förvisso skapat ett stort dominerande företag på både den svenska och den nordiska marknaden. Men på EU-nivå hade det nya företaget inte fått samma betydelse om man jämför med de stora lastvagnstillverkarna i andra EU-länder. Enligt mitt sätt att se det är EU:s inre marknad att betrakta som en marknad där alla företag ska få möjlighet att växa och expandera så att de kan konkurrera med t.ex. USA eller Asien utan att kommissionen lägger hinder i vägen. Om inte EU ska betraktas som den relevanta marknaden så kommer detta konsekvent att missgynna de små medlemsländerna i EU och slå särskilt hårt mot de länder som både är små och som har förhållandevis många stora och internationella företag. Sverige är ett sådant land.
Med hänvisning till det anförda skulle jag vilja ställa följande fråga till statsrådet Pagrotsky:
Är regeringen beredd att ta upp diskussioner inom EU för att få till stånd en regeländring så att EU:s konkurrenslagstiftning inte konsekvent missgynnar de små medlemsländernas industri och konkurrensmöjlighet?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:787 besvarad av näringsminister Björn Rosengren
Svar på fråga 1999/2000:787 om Volvo@Scania-sammanslagningen och konkurrensen
Statsrådet Mona Sahlin
Eva Flyborg har frågat statsrådet Leif Pagrotsky om regeringen är beredd att ta upp diskussioner inom EU för att få till stånd en regeländring så att EU:s konkurrenslagstiftning inte konsekvent missgynnar de små medlemsstaternas industri och konkurrensmöjligheter. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
I EU finns sedan 1990 regler för prövning av företagsförvärv. Reglerna finns i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer. De har tillkommit för att säkerställa att de strukturförändringar som är nödvändiga inom gemenskapens näringsliv inte skadar konkurrensen på längre sikt och främjar den inre marknaden. Reglerna vilar emellertid på principen att strukturförändringar är positiva och tillgodoser kraven på en dynamisk konkurrens och kan öka den europeiska industrins konkurrenskraft samtidigt som det kan förbättra förutsättningarna för tillväxt och höjd levnadsstandard för medborgarna i Europa.
Förordningen ger kommissionen behörighet att pröva företagskoncentrationer där den sammanlagda omsättningen i hela världen för de berörda företagen överstiger 5 000 miljoner ecu och den sammanlagda omsättningen inom gemenskapen i dess helhet för minst två av de berörda företagen överstiger 250 miljoner ecu. Det finns även andra kompletterande regler. Enligt förordningen ska en koncentration som skapar eller förstärker en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av den påtagligt skulle hämmas förklaras oförenlig med den gemensamma marknaden. Företag som berörs av reglerna är skyldiga att anmäla en företagskoncentration till kommissionen för prövning. Kommissionens beslut kan överklagas till första instansrätten och EG-domstolen.
När det gäller kommissionens bedömning av en koncentration ska den enligt förordningen ta hänsyn till
- behovet av att bevara och utveckla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden mot bakgrund av bl.a. strukturen på alla de berörda marknaderna och den faktiska eller potentiella konkurrensen från företag som är belägna antingen inom eller utanför gemenskapen,
- de berörda företagens marknadsställning och deras ekonomiska och finansiella styrka, leverantörernas och konsumenternas valmöjligheter, deras tillgång till leveranser eller marknader, rättsliga eller andra hinder för inträde på marknaden, utvecklingen av tillgång och efterfrågan på de aktuella varorna och tjänsterna, avnämarintressen i mellanliggande och slutliga distributionsled samt utvecklingen av tekniskt och ekonomiskt framåtskridande, förutsatt att detta är till gagn för konsumenterna och inte utgör ett hinder för konkurrensen.
Förordningens regler tar alltså sin utgångspunkt i samhällets intresse av en effektiv konkurrens och köparnas och alla EU-konsumenters intresse av valfrihet och möjlighet att köpa varor och tjänster utan hinder inom hela EU-området. Detta är grundläggande principer som sedan länge gäller även i den svenska konkurrenslagstiftningen och som det i princip rått politisk enighet om.
Jag och regeringen menar att regelverket har en väl avvägd utformning och vilar på principer som är väl värda att värna. Det bör också understrykas att förordningen inte innehåller några regler om att den marknad som ska bedömas är liktydigt med en geografiskt avgränsad nationell marknad. Förordningen sågs över för ett par år sedan och då framkom inget som tyder på att regelverket har en utformning som innebär att reglerna skulle missgynna de små medlemsländerna.
En annan fråga är hur reglerna ska tolkas och tillämpas i ett enskilt fall. Här finns det och kommer det alltid inom den juridiskt givna ramen att finnas utrymme för olika bedömningar, t.ex. när det gäller att bestämma den relevanta marknaden. Företagens rättssäkerhet skyddas på olika sätt, t.ex. genom att kommissionens beslut kan överklagas till domstol. Jag har fullt förtroende för att dialogen med kommissionen och andra berörda parter inom ramen för regelverket och utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall ska leda till en tillämpning som gynnar såväl företagsutvecklingen i Europa som EU:s konsumenter.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.