Växande vårdköer
Skriftlig fråga 2016/17:541 av Thomas Finnborg (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2016-12-16
- Överlämnad
- 2016-12-19
- Anmäld
- 2016-12-20
- Sista svarsdatum
- 2017-01-02
- Svarsdatum
- 2017-01-11
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Sedan oktober 2015 har överbeläggningarna ökat med 30 procent i nästan samtliga landsting. Många vårdplatser stängs, och det innebär att belastningen ökar på de verksamheter som är igång. Operationer ställs in eller blir fördröjda. På vissa håll står hela enheter tomma. Läkarna får lägga en stor del av sin tid på att hitta vårdplatser, och de får göra svåra prioriteringar
Den största orsaken till köerna är bristen på sjuksköterskor och andra yrkesgrupper inom vården. Orsaken till bristen på personal är dålig lön, bristfällig arbetsmiljö och sjukskrivningar.
Patientsäkerheten minskar, och det finns en risk för fler vårdskador.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att minska vårdköerna?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:541 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2016/07823/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:541 av Thomas Finnborg (M) Växande vårdköer
Thomas Finnborg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att minska vårdköerna.
Tillgänglighet i vården är en prioriterad fråga för regeringen. Sett över tid har tillgängligheten i vården förbättrats, men de senaste åren finns en oroväckande utveckling kopplat till tillgänglighetsmåtten i vårdgarantin. Det är dock värt att notera att denna utveckling startade redan 2014, under den tidigare prestationsbaserade kömiljardens sista år.
Så som Thomas Finnborg skriver hänger frågan om tillgänglighet starkt samman med frågan om kompetensförsörjning. De problem med bemanning och kompetensförsörjning som finns i vården bidrar till att minska vårdens kapacitet och därmed också tillgängligheten. Här har regeringen vidtagit en mängd åtgärder. De generella statsbidragen höjs med miljardbelopp för landstingen från 2017. En särskild professionsmiljard har införts som adresserar just utmaningarna kring kompetensförsörjning. Medel har tillförts för validering av utländska hälso- och sjukvårdsutbildningar, liksom för utbyggnad av utbildningsplatser inom sjuksköterske- och specialistsjuksköterskeutbildningarna. Regeringen gör också en satsning på två miljarder kronor under mandatperioden för att förbättra tillgängligheten inom cancervården och göra den mer jämlik.
Under perioden 2015–2018 träffar regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) årliga överenskommelser om kortare väntetider i cancervården. Huvudfokus i satsningen är att införa en modell med standardiserade vårdförlopp. Aktuella uppföljningar från Regionala Cancercentrum i Samverkan och Socialstyrelsen visar bland annat att utvecklingen på det området redan har brutits och att väntetiderna kortats väsentligt med standardiserade vårdförlopp.
Uppföljning av väntetiderna är en viktig del i såväl regeringens som landstingens arbete med att förbättra tillgängligheten i vården. Därför har Socialstyrelsen fått regeringens uppdrag att utveckla uppföljningen av hälso- och sjukvårdens tillgänglighet.
Vidare kommer regeringen att initiera en försöksverksamhet med så kallade patientkontrakt i vården för att ytterligare utveckla tillgänglighetsarbetet.
Regeringen bereder också förslag från aktuella statliga utredningar, bland annat Effektiv vård (SOU 2016:2), som har potential att bidra till långsiktigt förbättrad tillgänglighet i vården.
Min sammantagna bedömning utifrån vad som anförts ovan är att regeringen redan gör kraftfulla insatser som på olika sätt förbättrar tillgängligheten för patienter.
Stockholm den 11 januari 2017
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.