vårnadshavare i annat land
Skriftlig fråga 2001/02:1049 av Enochson, Annelie (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-04-12
- Anmäld
- 2002-04-16
- Besvarad
- 2002-04-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 april
Fråga 2001/02:1049
av Annelie Enochson (kd) till socialminister Lars Engqvist om vårnadshavare i annat landNär en förälder gjort sig skyldig till ett sådant grovt våld mot den andre föräldern att denne avlider kommer de efterlämnade barnen i en mycket svår situation. Den mördande föräldern kommer då att bli ensam vårdnadshavare till barnet och barnet utlämnas till en mördares bestämmande. Detta absurda faktum har jag påtalat i en motion som delvis fick bifall i lagutskottets betänkande 2001/02:LU9.
Under de senaste fyra åren har barn i minst 16 olika familjer i Sverige mist en av sina föräldrar genom att den ena föräldern dödat den andra. Totalt fanns i dessa familjer vid tidpunkten för dåden 43 underåriga barn. I ett nyligen genomförd examensarbete vid juridiska fakulteten vid Stockholms universitet har tio av dessa familjer undersökts och analyserats vidare. I fem av de tio fallen var förövarna av utomnordisk härkomst, medan sex av offren var av utomnordisk härkomst. Detta innebär att många av de drabbade barnen har släktingar i andra länder som bör vara kapabla att ta hand om dem.
Det har dock visat sig att socialnämnderna inte kunnat genomföra familjehemsplaceringar utomlands eftersom detta inte medges av gällande lagstiftning. Det vore angeläget om lagen om vård av unga sågs över i syfte att ge stöd för sådana placeringar.
Vilka åtgärder avser socialministern att vidta för att det ska bli möjligt för släktingar boende utomlands att bli vårdnadshavare för barn i Sverige?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1049 besvarad av
Svar på frågorna 2001/02:1045 om vårdnadshavare som mördar och 1049 om vårdnadshavare i annat land
Justitieminister Thomas Bodström
Annelie Enochson tar i sina frågor upp den svåra situation som ett barn försätts i när dess ena förälder dödat den andra.
Mot bakgrund av vad Lagutskottet uttalat i ett nyligen lämnat betänkande har hon frågat mig vad jag tänker göra för att påskynda den analys av frågan som utskottet då efterfrågat.
Annelie Enochson har vidare frågat socialministern vilka åtgärder han tänker vidta för att det ska bli möjligt att förordna ett barns släktingar i utlandet att vara vårdnadshavare för barnet. Den frågan har överlämnats till mig för att besvaras i detta sammanhang. Frågan tar sin utgångspunkt i antagandet att de drabbade barnen inte sällan har utländska släktingar som är kapabla att ta hand om dem.
När det gäller den första frågan vill jag framhålla att jag tidigare har besvarat flera frågor och interpellationer i samma ämne, några av dem framställda av Annelie Enochson. I dessa sammanhang har jag tagit avstånd från den tanke som flera av frågeställarna och interpellanterna har tagit upp och som tycks gå ut på att man mer eller mindre automatiskt skulle flytta över vårdnaden från en förälder som har begått ett grovt brott mot den andra föräldern. Jag har fortfarande samma uppfattning. Även om det i många fall säkert är befogat att ta ifrån en sådan förälder vårdnaden, måste myndigheter och domstolar i varje enskilt fall bedöma hur man ska förfara i vårdnadsfrågan. Detta är en självklar utgångspunkt, eftersom det är barnets behov och intressen som ska vara styrande för utgången. Vad som är bäst för ett barn i ett enskilt fall är ju svårt att veta utan ingående kännedom om fallet.
Att med automatik beröva en förälder vårdnaden kan alltså inte komma i fråga. Frågan om man i något annat avseende bör ändra föräldrabalkens regler om överflyttning av vårdnad väcker, som Lagutskottet nyligen påpekat, en rad frågor som bör bli föremål för en närmare analys. Den av utskottet efterfrågade analysen avses ske inom ramen för den utredning som ska ha i uppgift att utvärdera 1998 års vårdnadsreform. Direktiv för utredningens arbete väntas vara klara redan till sommaren.
Den andra frågan verkar ta sin utgångspunkt i det förhållandet att socialnämndens beslut att väcka talan om överflyttning av vårdnaden i regel har föregåtts av att barnet varit familjehemsplacerat @ tvångsvis eller på frivillig grund @ hos den eller dem till vilka vårdnaden avses bli överförd. För att en vårdnadsöverflyttning ska ske bör det nämligen krävas att barnet har ett så gott förhållande till den tilltänkte vårdnadshavaren att barnet kan eller rimligen bör acceptera denne som vårdnadshavare. Vanligen kan man först efter en tids familjehemsplacering säkert avgöra om detta goda förhållande föreligger.
Jag vill betona att lagstiftningen inte hindrar att utomlands boende släktingar till barnet utses till vårdnadshavare. Naturligtvis finns det inte heller någon anledning att anta att sådana personer inte skulle vara kapabla att ta hand om barnet. Men det finns flera skäl som talar emot att medge att den familjehemsplacering som bör föregå vårdnadsöverflyttningen får äga rum utomlands. När det gäller tvångsvis placering har JO uttalat att vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) med placering utomlands inte är tillåten. Detta hänger samman med att de i LVU-vården ingående tvångsbefogenheterna liksom tillsynen inte kan utövas utanför Sveriges gränser. I LVU-vården ingår också att den unge ska få möjlighet att upprätthålla kontakten med sin vårdnadshavare eller andra viktiga personer, vilket naturligtvis försvåras om han vistas i ett annat land. Inte heller frivillig placering i familjehem utomlands förefaller välbetänkt. För sådan vård har socialnämnden bl.a. ett uppföljningsansvar och det ankommer också på nämnden att i förväg utreda om det tilltänkta familjehemmet är lämpligt. Allt detta skulle avsevärt försvåras om barnet placerades i familjehem i ett annat land.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.