vårdnadsfrågan vid sexuella övergrepp mot barn

Skriftlig fråga 2003/04:680 av Larsson, Maria (kd)

den 4 februari

Fråga 2003/04:680

av Maria Larsson (kd) till justitieminister Thomas Bodström om vårdnadsfrågan vid sexuella övergrepp mot barn

Enligt svensk lagstiftning ska vårdnaden om ett barn anförtros åt en av föräldrarna ensam endast när det framkommer särskilda omständigheter som talar emot gemensam vårdnad eller om båda föräldrarna motsätter sig gemensam vårdnad. Vid avgörande av vårdnadsfrågan ska barnets bästa alltid komma i främsta rummet och hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Risken för att barnet utsätts för övergrepp eller liknande ska enligt lagtexten "beaktas".

I praktiken innebär vår nuvarande lagstiftning att en förälder som utsatt sitt barn för sexuella övergrepp och dömts av domstol för detta brott kan fortsätta att vara barnets vårdnadshavare. Eftersom huvudregeln är att vårdnaden ska vara gemensam fäster domstolarna alltför litet avseende vid barnets vilja. Enligt mitt förmenande är det orimligt att ett barn som utsatts för sådana övergrepp ska ha förövaren som vårdnadshavare, i synnerhet om barnet själv inte vill det.

Vad avser ministern att vidta för åtgärder för att skydda barn som utsatts för sexuella övergrepp från att ha förövaren som vårdnadshavare?