vårdnaden om barn för pedofildömd

Skriftlig fråga 2002/03:677 av Andersson, Magdalena (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-03-14
Inlämnad
2003-03-14
Besvarad
2003-03-19
Besvarad
2003-03-20
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar anmält
2003-03-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 14 mars

Fråga 2002/03:677

av Magdalena Andersson (m) till justitieminister Thomas Bodström om vårdnaden om barn för pedofildömd

Den här veckan har man kunnat läsa i pressen att en pedofildömd man (dömd för sexuellt ofredande av sin styvdotter) av såväl tingsrätt som hovrätt tilldömts vårdnaden om sin biologiske son.

Mamman har inte medverkat i umgänget mellan far och son och har därför fråntagits vårdnaden som i stället tilldömts fadern. Hennes skäl att inte medverka är att pappan har dömts för sexuella övergrep på en dotter till kvinnan.

Hos socialtjänsten gjordes en utredning förra året. Bedömningen i den var att pojken "behöver skyddas i så stor omfattning som möjligt i framtiden hos pappa. Detta utifrån att fadern tidigare begått sexualbrott mot barn". Värt att notera är att i domen som fastställdes av hovrätten kallas de sexuella övergreppen mot styvdottern för "händelserna", och domstolarna anser att pappan är mer lämplig som vårdnadshavare än mamman, som anklagas för att ha saboterat sonens rätt till kontakt med sin far.

Sedan några år tillbaka har vi en strängare lag om pedofili inom barnomsorg och skola (sökande till tjänster där får inte vara dömda för sexuella övergrepp), men i klar strid mot det synsättet, tilldöms en sådan person den fulla vårdnaden av sitt barn.

Avser justitieministern att vidta åtgärder för att säkerställa att dömda pedofiler inte tilldöms vårdnaden av barn?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:677 besvarad av Thomas Bodström

den 20 mars

Svar på fråga 2002/03:677 om vårdnad om barn för pedofildömd

Justitieminister Thomas Bodström

Magdalena Andersson har frågat mig vad jag avser att göra för att personer som dömts för sexuella övergrepp mot barn inte får vårdnaden om barn.

Bakgrunden till frågan torde vara ett fall som har uppmärksammats i medierna. Modern hade i det aktuella fallet begärt att den gemensamma vårdnaden om sonen skulle lösas upp. Tingsrätten beslutade att den gemensamma vårdnaden om sonen skulle bestå och att sonen skulle bo hos fadern. Domen överklagades i fråga om boendet och modern begärde i första hand ett växelvis boende. Hovrätten avslog överklagandet.

Som justitieminister får jag inte kommentera enskilda ärenden.

Frågor om vårdnad ska avgöras efter vad som är bäst för barnet. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska risken för att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa beaktas.

Jag förstår Magdalena Anderssons fråga så att hon efterfrågar en generell regel som innebär att vissa brott mer eller mindre automatiskt ska diskvalificera en förälder från att ha vårdnaden om sitt barn. Jag är inte beredd att ta initiativ till en sådan lagändring. Risker för barnet måste tas på största allvar. Men även om det säkert i många fall är befogat att inte låta en förälder som gjort sig skyldig till övergrepp ha del i vårdnaden, måste myndigheter och domstolar i varje enskilt fall ta ställning till hur man ska göra i vårdnadsfrågan. Automatiskt verkande regler är enligt min mening inte förenliga med principen om barnets bästa. Därmed är det inte sagt att domstolar och myndigheter inte kan bli bättre på att hantera denna typ av situationer.

En parlamentarisk kommitté @ 2002 års vårdnadskommitté @ har fått i uppdrag att överväga frågor om vårdnad, boende och umgänge. I kommitténs uppdrag ingår att undersöka hur vårdnadsreglerna tillämpas när det har förekommit övergrepp eller misstanke om det. Kommittén ska också undersöka om domstolar och socialnämnder i dag får tillgång till allt det beslutsunderlag som behövs. Kommittén ska redovisa sitt uppdrag den 1 november 2004.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.