vård av kulturhistoriska byggnader
Skriftlig fråga 1998/99:352 av Brendt, Agneta (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-02-11
- Anmäld
- 1999-02-16
- Besvarad
- 1999-02-17
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 11 februari
I Forsa socken i Hälsingland är Västergården i byn Sörhoga belägen. Det är en typisk Forsagård med två Jöns Månssondörrar. Ägaren ansåg sig inte ha möjlighet att bevara ytterligare en gårdsmiljö utöver den fyrbyggda gård som familjen bebor och sålde gården. Köparen har nu för avsikt att montera ned den gamla 1700-tals gården och flytta den till Stockholmsområdet för att bygga om den till ett hyreshus.
Nästa gång vi kan se gårdsdörrarna från 1800-talets början snidade av Forsas främste storsnickare är de kanske till salu på Antikmässan i Älvsjö utanför Stockholm och skickas till en köpare i Amerika som pittoresk prydnad till en villa i Kalifornien.
Har vi verkligen råd att undvara flera Hälsingegårdar och Jöns Månssondörrar? Har vi råd att sälja ut kulturmiljöerna, som finns runtom i vårt land? För varje Hälsingegård som försvinner är det ett omistligt källmaterial till vår historia som går om intet.
Projekt Hälsingegårdar är ett antal gårdar som valts ut att vårdas och visas. Men vad händer med alla gamla hus och gårdar som inte betraktas som tillräckligt kulturhistoriskt värdefulla för att bli byggnadsminnen eller få bidrag från länsstyrelsen till underhåll?
När en byggnad eller bebyggelse förklaras som "kulturhistoriskt värdefull" av de antikvariska myndigheterna tolkas detta ofta som att annan bebyggelse inte är värd att vårda. Det är hög tid att lyfta fram bebyggelsens kulturhistoriska betydelse.
Är kulturministern beredd att vidta åtgärder för att skydda det beskrivna kulturarvet?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:352 besvarad av Kulturminister Marita Ulvskog
- Kulturminister Marita Ulvskog
den 17 februari
Agneta Brendt har frågat om jag är beredd att vidta åtgärder för att skydda kulturhistoriska byggnader.
Jag tror att vi alla är överens om att det runt om i vårt land finns ett stort antal byggnader som besitter kulturhistoriska värden som bör tas till vara. Det är byggnader som har mycket att berätta om vårt samhälles framväxt och som speglar historiska förlopp och sociala förhållanden likaväl som olika arkitektur, byggnadstekniker och hantverkstraditioner.
Det förhållandet att en byggnad inte är förklarad som byggnadsminne av länsstyrelsen innebär givetvis inte att den inte kan vara väl värd att skydda och bevara. I detta sammanhang är det viktigt att komma ihåg att det av lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. följer att ansvaret för att skydda och bevara vår kulturmiljö delas av alla, dvs. såväl stat och kommun som enskilda. Det statliga ansvaret kommer till uttryck i bl.a. bestämmelserna om byggnadsminnen och genom möjligheterna till statliga bidrag. På den kommunala sidan är föreskrifterna i plan- och bygglagen (1987:10) ett viktigt instrument. Jag vill betona att kommunerna har ett stort ansvar när det gäller bevarande av kulturhistoriskt och miljömässigt värdefull bebyggelse. En förutsättning för tillvaratagande av kulturvärdena är också ett ansvarstagande och engagemang från enskilda, exempelvis ägare eller brukare av en fastighet. Detta understryker betydelsen av information från såväl den statliga kulturmiljöorganisationen som kommunerna i frågor som rör kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.
Även om det redan finns instrument för att värna om kulturvärdena i byggnader kan det dock finnas behov av en ökad skyddsinsats och en enklare skyddsform än byggnadsminnesförklaring. Regeringen har för avsikt att under våren beröra denna fråga i en proposition om skyddet för kulturmiljön m.m.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.