vård av flyktingbarn
Skriftlig fråga 2001/02:722 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-02-12
- Anmäld
- 2002-02-19
- Besvarad
- 2002-02-21
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 12 februari
Fråga 2001/02:722
av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Jan O Karlsson om vård av flyktingbarnLag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, gäller alla barn, även asylsökande barn. De senaste dagarna har behandlingen av ensamma flyktingbarn vid Carlslunds flyktingförläggning givits särskild uppmärksamhet. Flera barn har där försökt begå självmord och det finns även misstanke om prostitution. I 3 § LVU stadgas att vård ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom olika former av socialt nedbrytande beteende. I förarbetena till lagen är det tydligt att med socialt nedbrytande menas bl.a. prostitution. I lagens 6:e paragraf sägs att socialnämnden får besluta om omedelbart omhändertagande om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård.
Det är uppenbart att flera av dessa barn inte fått den behandling de är i behov av. Det är även uppenbart att samordningen mellan Migrationsverket och kommunen inte fungerar som den bör. Kommunen har enligt lagen ansvaret för vården. Samtidigt är det inte rimligt att begära att kommunen ska bära hela kostnaden. Staten har också ett ansvar.
Vilka åtgärder är migrationsministern beredd att vidta för att förbättra samordningen mellan stat och kommun vad avser omhändertagande och vård av svårt utsatta ensamma flyktingbarn?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:722 besvarad av statsrådet Jan O Karlsson
den 21 februari
Svar på fråga 2001/02:722 om vård av flyktingbarn
Statsrådet Jan O Karlsson
Johan Pehrson har frågat mig vilka åtgärder regeringen är beredd att vidta för att förbättra samordningen mellan stat och kommun vad avser omhändertagande och vård av svårt utsatta ensamma flyktingbarn.
Kommunerna har enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen det yttersta ansvaret för att alla barn som vistas i en kommun får det stöd och den hjälp som de behöver. Ett barn som kommer till Sverige utan föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om det behöver stöd och hjälp. Migrationsverket ska därför enligt 14 kap. 1 § anmäla till socialtjänsten i barnets vistelsekommun så att socialnämnden i den kommunen kan utreda barnets förhållanden. I detta ligger också att fatta beslut om var barnet ska bo. Nämnden är samtidigt skyldig att anmäla till överförmyndaren om behov av god man så att barnet får en rättslig företrädare. Om barnet ansöker om asyl tar Migrationsverket emot ansökan.
Som jag tidigare nämnt i ett frågesvar till Johan Pehrson i dag är Migrationsverket huvudman för mottagandet av asylsökande. Av detta ansvar följer främst att verket ska anordna boende i anläggningar för de asylsökande som inte kan ordna boendet på egen hand, lämna dagersättning, särskild ersättning och i förekommande fall bostadsersättning till asylsökande som saknar egna medel samt erbjuda organiserad verksamhet. Det faktum att Migrationsverket är huvudman för mottagandet av asylsökande innebär dock inte någon inskränkning av kommunernas ansvar för att asylsökande barn och unga som vistas i kommunen ska kunna få det stöd och den hjälp som de behöver. I de fall en kommun bedömer att ett barn, som är registrerat i Migrationverkets mottagandesystem, har behov av vård i annat hem eller på en institution lämnas redan i dag statlig ersättning till kommunerna för den vård som ges med stöd av socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga.
Ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och kommunerna framgår av lagstiftningen, främst socialtjänstlagen och lagen om mottagande av asylsökande m.m. Det förefaller dock finnas vissa oklarheter i rutinerna i mottagandet av de ensamkommande barnen för att också de ska tillförsäkras samma skydd och stöd som ges till andra barn bosatta i Sverige. Regeringen avser därför att uppdra till berörda myndigheter att bl.a. se över praktiska rutiner i samarbetet mellan myndigheter för att de barn som kommer ensamma ska ges skydd och stöd så att barnets bästa sätts i främsta rummet. Vid behov ska ändringar i lagstiftning och förordningar föreslås.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.