Väntetider för abort
Skriftlig fråga 2015/16:341 av Cecilia Widegren (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-11-18
- Överlämnad
- 2015-11-18
- Anmäld
- 2015-11-19
- Sista svarsdatum
- 2015-11-25
- Svarsdatum
- 2015-12-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Enligt svensk lag kan man i dag göra abort fram till slutet på den 18:e veckan av graviditeten och av vilken anledning som helst. Efter den 18:e till den 22:a veckan krävs tillåtelse från Socialstyrelsen som ofta ges på grund av att fostret eller modern lider av svåra sjukdomstillstånd.
Många vittnar i dag om lång väntan för att få genomföra en abort. Abortköerna kan på vissa orter och sjukhus vara så pass långa att det adderar mer påfrestning i form av stress, ångest och oro än vad själva ingreppet i sig kan skapa.
De långa köerna till vissa abortkliniker i landet gör dessutom att kvinnor tvingas genomgå en så kallad kirurgisk abort i stället för en abort på medicinsk väg – beroende på att tidsspannet för den medicinska har passerat. Fram till 9:e graviditetsveckan är det möjligt att göra en medicinsk abort. Då avbryts graviditeten genom behandling med tabletter, men från och med vecka tio krävs kirurgisk abort. Kvinnan måste då sövas ned under ingreppet. Det är både inhumant och mycket oroande vad långa väntetider resulterar i, då en abort är både enklare och mer riskfri ju tidigare under graviditeten kvinnan genomgår den.
Regelbundet gör Socialstyrelsen lägesbeskrivning av den svenska abortverksamheten och väntetider för att genomföra abort är mycket varierande runt om i landet. Detta duger inte. Bostadsort ska inte avgöra vilket stöd och hjälp man får vid redan tuff situation.
Orsakerna till att abortköerna varierar så över landet är många, men att öppet redovisa tillgänglighet är ett första steg mot förbättring. Det vore därför av stort värde om en jämförande aktuell beskrivning med tillgänglighetsstatistik regelbundet tas fram och redovisas, så att informationen blir tillgänglig.
Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Avser regeringen att vidta åtgärder för att väntetider för abort ska redovisas öppet och regelbundet för att på så vis undvika att bostadsorten blir avgörande för väntetiden, och därmed underlätta för kvinnan?
Svar på skriftlig fråga 2015/16:341 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2015/07480/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2015/16:341 av Cecilia Widegren (M) Väntetider för abort
Cecilia Widegren har frågat mig om regeringen avser att vidta åtgärder för att väntetider för abort ska redovisas öppet och regelbundet för att på så vis undvika att bostadsorten blir avgörande för väntetiden, och därmed underlätta för kvinnan.
Inledningsvis vill jag tydliggöra att jag precis som Cecilia Widegren anser att hälso- och sjukvården ska vara jämlik över hela landet och det gäller även abortvården.
Hälso- och sjukvården bedrivs av landstingen och de ska själva inom sitt ansvarsområde svara för hur vården utformas och vilka resurser som ska finnas tillgängliga. Det gäller för all hälso- och sjukvård, dvs. även för abortvården.
Eftersom kirurgiska aborter generellt medför större risker för komplikationer än vad medicinska aborter gör, menar den medicinska professionen att den senare metoden bör väljas i de fall det är möjligt. Det är därför angeläget att tillgängligheten till medicinsk abort är fortsatt god.
Socialstyrelsen anser att uppföljningen av aborter behöver utvecklas för att de ska kunna kvalitetssäkras på nationell nivå. Myndighetens patientregister används för att följa hälsoutvecklingen i
befolkningen, förbättra möjligheterna att förebygga och behandla sjukdomar samt bidra till hälso- och sjukvårdens utveckling. Idag får dock inte uppgifter som innehåller koder för aborter behandlas i patientregistret. Socialstyrelsen har därför skickat in en hemställan till regeringen om en ändring av förordningen (2001:707) om patientregister hos Socialstyrelsen som innehåller förslag på att undantaget ska tas bort och att abort likställs med andra åtgärder som utförs inom hälso- och sjukvården. Myndigheten anser att undantaget kan uppfattas som särbehandlande i och med att den vård som ges i samband med aborter inte kan kvalitetssäkras på nationell nivå. Hemställan har remitterats och frågan bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Det finns tydliga utvecklingsområden inom såväl förlossningsvården som den hälso- och sjukvård som har betydelse för kvinnors hälsa i övrigt. Under 2016-2019 föreslår och beräknar regeringen nästan totalt
3 miljarder kronor för att förbättra kvinnors hälsa. Detta omfattar bl.a. satsningar på förlossningsvården och arbetet med kvinnors hälsa i primärvården. Inom ramen för satsningen på kvinnors hälsa kan det finnas skäl att vidta åtgärder för att förbättra tillgängligheten till medicinska aborter.
Det finns ett tydligt samband mellan en god tillgång till preventivmedel och färre oönskade graviditeter. Regeringen har därför aviserat att den avser föreslå att preventivmedel inom läkemedelsförmånerna ska erbjudas kostnadsfritt till unga under 21 år fr.o.m. den 1 januari 2017.
Uppföljningar av hälso- och sjukvården visar på att det förekommer fortsatta ojämlikheter när det gäller tillgängligheten till vissa delar av hälso- och sjukvården. För att möta dessa utmaningar bedömer regeringen att bakomliggande orsaker till tillgänglighetsproblemen måste hanteras. Det handlar bland annat om landstingens kompetens-försörjning, liksom effektivare IT-lösningar. Regeringen arbetar med frågan på olika sätt, bl.a. har vi föreslagit att det avsätts 1 miljard kronor per år fr.o.m. 2016 för att bl.a. ge stöd till bättre resursutnyttjande i hälso- och sjukvården, den s.k. professionsmiljarden. Vi har även föreslagit att barnmorskeutbildningen ska byggas ut med 250 nybörjarplatser.
Stockholm den 2 december 2015
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.