våld mot polismän
Skriftlig fråga 2001/02:433 av Jonsson, Göte (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-12-17
- Anmäld
- 2002-01-15
- Besvarad
- 2002-01-23
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 17 december
Fråga 2001/02:433
av Göte Jonsson (m) till justitieminister Thomas Bodström om våld mot polismänDet har tyvärr blivit vanligt att polismän utsätts för våld vid tjänsteutövning. Samtidigt har, enligt uppgift, Brottsoffermyndigheten beslutat att inte betala ut ersättning till enskilda polismän för detta våld, trots att domstolen dömt ut sådan ersättning. Motivet lär vara att poliser får räkna med att några smällar ingår i jobbet.
Jag anser att denna ordning är helt otillfredsställande. Genom ett sådant agerande sanktioneras våld mot polismän indirekt från samhällets sida.
Jag vill med anledning av detta fråga vad justitieministern ämnar vidtaga för åtgärd för att få en ändring till stånd på denna punkt.
Svar på skriftlig fråga 2001/02:433 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 23 januari
Svar på fråga 2001/02:433 om våld mot polismän
Justitieminister Thomas Bodström
Göte Jonsson har frågat mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att Brottsoffermyndigheten ska betala ut av domstol tillerkänd ersättning till polismän som utsatts för våld vid tjänsteutövning. Göte Jonsson anser att den nuvarande ordningen är otillfredsställande och att den indirekt sanktionerar våld mot polismän.
Låt mig inleda mitt svar med att understryka att staten ser mycket allvarligt på våld mot poliser och andra tjänstemän. Detta kommer bl.a. till uttryck genom att det i brottsbalken finns särskilda bestämmelser om straffskydd för dem som utövar myndighet, exempelvis brottet våld eller hot mot tjänsteman.
Göte Jonssons fråga tar sikte på brottsskadeersättning som utges av Brottsoffermyndigheten. Innan jag närmare kommenterar den sortens ersättning vill jag redogöra något för rätten till skadestånd.
Enligt skadeståndslagen (1972:207) kan den som har tillfogats personskada få ersättning för såväl ekonomiska som ideella skadeföljder (t.ex. sveda och värk, lyte eller andra stadigvarande men). Härutöver kan ersättning betalas vid kränkning av den personliga integriteten genom vissa angivna brott (se 2 kap. 3 § skadeståndslagen). Grundprincipen i svensk skadeståndsrätt är att skadeståndet ska försätta den skadade i samma situation som han var i innan skadan inträffade. När det gäller bestämmandet av ersättning för personskada saknar det alltså betydelse om den skadade är en privatperson eller om det t.ex. är fråga om en polisman som skadats i tjänsten.
När det gäller det särskilda slag av ideell skada som ersätts enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen vid kränkning av den personliga integriteten genom vissa brott ska dock en annan sorts prövning göras. Kränkningsersättning avser kompensation för känslor som den kränkande handlingen har framkallat hos den skadelidande, såsom rädsla, förnedring, skam eller liknande.
Det ska vara fråga om en allvarlig kränkning för att kränkningsersättning ska utgå. Det kan härvid nämnas att Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1999, s. 125, fann att en polis som blivit spottad i ansiktet inte hade varit utsatt för en allvarlig kränkning.
Frågan om kränkningsersättning till bl.a. poliser har nyligen behandlats av regeringen och riksdagen (prop. 2000/01:68, bet. 2000/01:LU19, rskr. 2000/01:216). Där har det sagts att personer i en del yrkesgrupper @ t.ex. poliser och vissa anställda inom kriminalvården och psykiatrin @ har anledning att räkna med att mötas med vissa mindre grova angrepp i arbetet och att de i praktiken också har en beredskap för detta. Det ligger i sakens natur att det då krävs något mer än normalt för att en allvarlig kränkning ska kunna konstateras. Men @ och detta är viktigt @ regeringen framhåller i propositionen att detta synsätt inte bör dras så långt att den personliga kränkningen hamnar i bakgrunden. Även om det ingår i en persons normala arbetsuppgifter att hantera våldsamma och stökiga personer bör ersättning ofta kunna ges när denne i tjänsten utsätts för en brottslig kränkning som är skymflig och direkt angriper den privata sfären. Ett exempel kan vara ett sådant renodlat kränkande angrepp som att bli spottad i ansiktet.
Regering och riksdag har således nyligen behandlat frågan om kränkningsersättning till bl.a. polismän. Huruvida de uttalanden som regeringen i detta sammanhang har gjort kommer att beaktas i praxis är ännu för tidigt att uttala sig om. Jag kommer dock noga att följa utvecklingen.
Brottsskadeersättning, som kan betalas ut av Brottsoffermyndigheten, om gärningsmannen saknar tillgångar och det inte har varit möjligt för den skadelidande att få ersättning från annat håll, bestäms enligt skadeståndsrättsliga principer. Brottsoffermyndigheten är inte bunden av ett domstolsavgörande. Har domstolen sakprövat skadeståndet bestämmer dock myndigheten oftast brottsskadeersättning till samma belopp, särskilt när det är fråga om ett hovrättsavgörande.
När det gäller kränkningsersättning, som jag förmodar är den ersättningspost Göte Jonsson avser, är det min bestämda uppfattning att Brottsoffermyndigheten under de år den funnits faktiskt har bidragit till att avsevärt höja ersättningsnivåerna. Som ett exempel kan nämnas att myndigheten under föregående år bestämde sig för att höja den allmänna nivån för kränkningsersättning vid grova sexualbrott mot barn från 100 000 kr till 150 000 kr.
Det sagda utesluter dock inte att Brottsoffermyndigheten i enskilda fall sänker av domstolen fastställd ersättning eller helt avslår en begäran om ersättning. I sådana fall där Brottsoffermyndigheten frångått en domstols beslut om kränkningsersättning kan man utgå från att det antingen berott på att domstolens beslut har skiljt sig från tidigare domstolsavgöranden eller att det efter domstolsförhandlingen framkommit uppgifter som gjort att myndigheten haft ett mer omfattande underlag för sin bedömning. Det kan också ha berott på att myndigheten tillämpat de särskilda regler om jämkning som finns i 8 § brottskadelagen (1978:413).
Enligt min mening finns det alltså inte fog för uppfattningen att den nuvarande ordningen är otillfredsställande. Jag vill dock avslutningsvis på nytt framhålla att jag självfallet kommer att följa utvecklingen vad gäller skadestånd och brottsskadeersättning till brottsoffer.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.