Våld mot kvinnor
Skriftlig fråga 1996/97:447 av Ragnhild Pohanka (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-04-11
- Besvarad:
- 1997-04-16
den 11 april
Fråga 1996/97:447 av Ragnhild Pohanka (mp) till justitieministern om
våld mot kvinnor
Kvinnovåldet är mycket utbrett i vårt land. Hur många som misshand-
las vet vi inte, men att många söker upp läkare för sina skador det vet alla
som arbetar på akuterna vid sjukhusen. Förra året gjordes 18 466 anmäl-
ningar om kvinnomisshandel i Sverige.
Det finns stora brister vid dokumenteringen av skadorna vid våra
svenska sjukhus. Bristerna kan troligtvis delvis tillskrivas arbetsbördan
och nedskärningarna i vården. Det är viktigt att läkarna tar sig tid att
dokumentera skador och skriver rättsintyg som är giltiga i rätten. De här
bristerna behöver ses över. Men många läkare som ser kvinnor komma
svårt misshandlade skulle vilja ha rätten att polisanmäla misshandel som
kommissionen mot kvinnovåld föreslog för ett år och åtta månader sedan.
Avser justitieministern att öppna för möjligheten för läkare att polis-
anmäla misshandel?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:447 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds
den 16 april
Svar på fråga 1996/97:447
Justitieminister Laila Freivalds
Ragnhild Pohanka har frågat mig om jag avser att göra det möjligt för
läkare att polisanmäla misshandel.
Enligt sekretesslagen (1980:100) har läkare möjlighet att polisanmäla
grövre brottslighet trots bestämmelserna om sekretess inom hälso- och
sjukvården. Denna sekretess hindrar nämligen inte att uppgifter som
angår misstanke om brott lämnas till polismyndigheten m.fl., om det för
brottet inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år. Det finns
vidare särskilda bestämmelser för den situationen att misstanken rör brott
mot någon som inte har fyllt 18 år.
Kvinnovåldskommissionen har i sitt huvudbetänkande Kvinnofrid
(SOU 1995:60) föreslagit en utvidgning av möjligheten att polisanmäla
brott. Sekretessen inom hälso- och sjukvården skall enligt förslaget inte
hindra att polisanmälan görs för en del brott även om minimistraffet för
brotten är lindrigare än två års fängelse. De brott som omfattas av försla-
get är bl.a. grov misshandel och två nya brott som kommissionen själv
har föreslagit bestämmelser om, nämligen kvinnofridsbrott och en ny
form av grovt sexuellt utnyttjande.
Kvinnovåldskommissionens förslag, som för närvarande bereds i Re-
geringskansliet, har fått ett blandat mottagande av remissinstanserna. En
del instanser är kritiska till förslaget och menar att ordningen även i fort-
sättningen bör vara den att det är offret som tar initiativ till en polisanmä-
lan och att en polisanmälan utan offrets medgivande eller vetskap kan
uppfattas som en kränkning av offrets integritet. Regeringen avser att i år
lägga fram en proposition med anledning av Kvinnovåldskommissionens
förslag.
Jag är inte beredd att föregripa det pågående beredningsarbetet genom
att i det här svaret ta ställning för eller emot den föreslagna utvidgningen.
Jag vill emellertid betona att detta är en svår fråga som måste behandlas
ur ett brett perspektiv. Inte bara det allmännas intresse av att beivra brott
måste beaktas. Också den enskildes behov av skydd mot otillbörliga
intrång i den personliga integriteten har stor betydelse.