Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

utvisning efter avtjänat straff

Skriftlig fråga 2002/03:788 av Stafilidis, Tasso (v)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-04-10
Inlämnad
2003-04-10
Besvarad
2003-04-16
Svar anmält
2003-04-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 10 april

Fråga 2002/03:788

 av Tasso Stafilidis (v) till justitieminister Thomas Bodström om utvisning efter avtjänat straff

Utländska medborgare som begår en brottslig handling kan dömas till utvisning efter avtjänat fängelsestraff. Utvisning utdöms och verkställs även i de fall den utvisningsdömde har bildat familj och skaffat barn under tiden i Sverige. Om föräldrarna till exempel har separerat vill den andra föräldern vanligtvis stanna i Sverige tillsammans med barnen, som är födda och uppvuxna i Sverige och är svenska medborgare. Barnen fråntas därigenom sin rätt att växa upp med båda sina föräldrar och straffas för en gärning de själva inte har något ansvar för. Detta förfarande strider mot flera av artiklarna i FN:s barnkonvention. I artikel 3 sägs att barnens bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder av myndigheter som rör barn. Artikel 9 stadgar att barn inte ska skiljas från sina föräldrar om det inte är nödvändigt för barnens bästa. I artiklarna 5 och 18 påbjuds att föräldrar ska ges möjlighet att ta ansvar för sina barns uppfostran och utveckling samt uppfylla de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dem som föräldrar. Dessutom fastställer artikel 8 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att alla har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv.

Jag vill fråga justitieminister Thomas Bodström:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att förhindra att familjer splittras i samband med verkställande av utvisning efter avtjänat straff?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:788 besvarad av Thomas Bodström

den 16 april

Svar på frågorna 2002/03:788 och 795 om utvisning efter avtjänat straff

Justitieminister Thomas Bodström

Tasso Stafilidis har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förhindra att familjer splittras i samband med verkställande av utvisning efter avtjänat straff. Han har också frågat vilka åtgärder jag tänker vidta för att förhindra att sjukas och hivsmittade personers liv och hälsa riskeras vid utvisning.

Eftersom båda frågorna gäller utvisning på grund av brott svarar jag på dem i ett sammanhang. En utländsk medborgare får under vissa förutsättningar utvisas ur Sverige. Det är den domstol som handlägger brottmålet som med stöd av utlänningslagen fattar beslut om utvisning. För att fatta beslut om utvisning på grund av brott krävs, förutom att brottet kan leda till fängelse och att påföljden bestäms till svårare straff än böter, att det kan antas att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige eller att brottet har inneburit en sådan kränkning av allmänna eller enskilda intressen att han eller hon inte bör få stanna kvar. Det är alltså bara vid risk för upprepade brott eller vid allvarliga brott som utvisning kan komma i fråga. En rapport från Brottsförebyggande rådet visar att det generellt krävs allvarligare brott och tyngre kriminell belastning för att domstolarna ska utvisa utlänningar med barn jämfört med utlänningar som inte har barn (BRÅ rapport 2000:18 Utvisning på grund av brott. De dömda och deras barn.).

Domstolen ska vid sin prövning av utvisningsfrågan ta hänsyn till utlänningens anknytning till Sverige, bland annat familjeförhållanden i Sverige och i hemlandet. När en fråga om utvisning prövas ska hänsyn tas till om det finns särskilda skäl mot att avgörandet verkställs. Därutöver har regeringen möjlighet att upphäva ett utvisningsbeslut. Det krävs då att det finns särskilda skäl.

Frågan om utvisning av utländska medborgare som har barn i Sverige har utretts i departementspromemorian Barnperspektivet i mål om utvisning på grund av brott (Ds 2002:41). Utredningen visar att svensk rätt står i överensstämmelse med FN-konventionen om barnens rättigheter och Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I syfte att förbättra beslutsunderlaget föreslås dock att Migrationsverket och socialnämnderna i större utsträckning än hittills ska lämna uppgifter om barn till domstolarna. Promemorian har remissbehandlats och frågan bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

När det gäller utländska medborgare som är sjuka eller hivpositiva är praxis generellt i ärenden om uppehållstillstånd, det vill säga även i sådana fall när personen inte har utvisats på grund av brott, att tillstånd beviljas endast i undantagsfall. Sådana undantag kan göras om den utländske medborgaren lider av en livshotande sjukdom för vilken vård inte kan beredas i hemlandet eller om han eller hon har ett handikapp av synnerligen allvarligt slag. Det är inte möjligt att ställa upp en generell regel för hur allvarlig en sjukdom måste vara för att tillstånd ska beviljas, utan det bör krävas att vården eller behandlingen kan leda till en förbättring av tillståndet eller att den är livsnödvändig. Det måste även beaktas om det finns någon möjlighet till vård i hemlandet. Endast den omständigheten att vården i Sverige har en högre kvalitetsnivå kan dock inte utgöra grund för uppehållstillstånd.

Regelverket innebär att det alltid ska göras en samlad bedömning av de humanitära skäl som finns när frågan om utvisning på grund av brott ska prövas. Samtidigt är det en viktig förutsättning för en generös invandringspolitik att behålla möjligheten att utvisa brottslingar, även de som har familj eller är sjuka.

Avslutningsvis vill jag säga att beredningen inom Justitiedepartementet pågår i frågan om barnperspektivet i mål om utvisning på grund av brott. Jag ser därutöver för närvarande inga skäl att föreslå några åtgärder på området.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.