utvisning av utländska medborgare

Skriftlig fråga 1998/99:11 av Fredrik Graf, Carl (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1998-10-13
Anmäld
1998-10-19
Besvarad
1998-10-21

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

Fråga 1998/99:11 av Carl Fredrik Graf (m) till justitieministern om utvisning av utländska medborgare

den 13 oktober

I ett uppmärksammat fall från Halmstad dömdes flera vietnamesiska medborgare till långa fängelsestraff för grova våldsbrott. Dessutom dömdes de i högre instans till utvisning efter avtjänat fängelsestraff. Nu visar det sig att de vietnamesiska myndigheterna vägrar att ta emot sina medborgare, eftersom de tidigare gjort sig skyldiga till andra grova brott innan de tog sig till Sverige.

Fallet är avdömt i sista instans i det svenska rättsväsendet. Det är oacceptabelt att utvisningsbeslut inte kan komma att verkställas på grund av att myndigheterna i Vietnam vägrar att ta emot sina egna medborgare. Det kan för övrigt finnas andra länder som tillämpar samma principer som Vietnam. Frågan är därför principiell och viktig att lösa.

Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta så att utvisning av utländska medborgare, som döms till utvisning från Sverige, skall kunna verkställas också i fall där mottagarlandet vägrar att ta emot egna medborgare?

 

Svar på skriftlig fråga 1998/99:11 besvarad av Statsrådet Pierre Schori

Svar på fråga 1998/99:11 om utvisning av utländska medborgare
    Statsrådet Pierre Schori

den 21 oktober

Carl Fredrik Graf har ställt en fråga till justitieminister Laila Freivalds om vilka åtgärder hon avser att vidta så att utvisning av utländska medborgare, som döms till utvisning från Sverige, skall kunna verkställas också i fall där mottagarlandet vägrar att ta emot egna medborgare.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på frågan.

Jag delar Carl Fredrik Grafs uppfattning att frågan är av principiell betydelse och därför viktig att lösa. Vi ser allvarligt på att utländska medborgare som dömts för brott i Sverige och sedan utvisats, inte alltid återtas av det land i vilket de är medborgare.

Låt mig inledningsvis ge en kort bakgrund till frågan om återtagande av egna medborgare. Under 1990-talet har alltfler stater försvårat återtagandet av egna medborgare som vistas utan tillstånd i en annan stat. Sverige arbetar därför aktivt med denna fråga, som också är prioriterad på migrationspolitikens område. Enligt svensk uppfattning har staterna en folkrättslig skyldighet att återta sina egna medborgare. Det är denna princip som ligger till grund för den svenska återvändandepolitiken. Principen gäller också personer som dömts för brott i Sverige. Problemet med stater som inte återtar sina egna medborgare är dock en mer generell fråga och handlar i de allra flesta fall om personer som inte har gjort sig skyldiga till brott.

Medan de flesta stater säger sig gå med på principen om att egna medborgare skall återtas, anger vissa stater ofta en rad villkor som i praktiken försvårar ett återtagande. Det är t.ex. vanligt att dessa stater tar mycket lång tid på sig för att bekräfta identitet och medborgarskap för avvisade eller utvisade. Ibland är orsaken till tidsutdräkten att de tekniska förutsättningarna med identitetshandlingar eller folkbokföringsregister saknas. Ibland kan det dock finnas andra bakomliggande orsaker. Vissa stater reser t.ex. krav på kompensation i olika former för att ett återtagande skall komma i fråga. Sådana krav kan Sverige inte acceptera. Ett flertal av EU:s medlemsstater delar Sveriges erfarenheter vad gäller återtagandeproblemet. Det pågår ett internationellt arbete för att finna vägar till gemensamma lösningar, bl.a. inom ramen för det nordiska samarbetet, samt inom EU- och Schengensamarbetet.

Vad gäller det aktuella exemplet med vietnamesiska medborgare är det helt riktigt att det i en rad ärenden varit svårt att verkställa avvisnings- eller utvisningsbeslut. Sedan 1989 har sammanlagt nio vietnamesiska medborgare dömts till fängelsestraff på grund av grova brott i Sverige och i samband därmed dömts till utvisning. Det har också varit problem med att förmå Vietnam att återta vietnamesiska medborgare som fått beslut om avvisning, efter avslag på ansökan om uppehållstillstånd. Det är dock inte korrekt att påstå, som Carl Fredrik Graf gör, att de vietnamesiska myndigheterna generellt vägrar att ta emot sina medborgare. I tre fall på senare tid har Vietnam återtagit vietnamesiska medborgare som har dömts för brottsliga handlingar i Sverige. I två ärenden där personerna är dömda för grova rån, har Vietnams ambassad meddelat att problem finns med identifieringen.

Enligt Vietnams lagstiftning krävs ett återresetillstånd för att vietnamesiska medborgare skall kunna återvända till Vietnam. Vissa förbättringar av procedurerna har skett men förfarandet med att utfärda sådana tillstånd har i många fall visat sig vara mycket tidsödande.

När det gäller utvisade på grund av brott begångna i Sverige är det särskilt viktigt att utvisningsbeslutet kan verkställas utan dröjsmål. Utrikesdepartementet för löpande samtal med Vietnams ambassad och med myndigheterna i Vietnam varvid även de aktuella ärendena har berörts. Sådana samtal förs också på hög politisk nivå. På motsvarande sätt använder Sverige sina diplomatiska kontakter och för samtal med flertalet länder där svårigheter med identifieringen eller andra problem medför att avvisnings- och utvisningsbeslut inte kan verkställas. Jag vill understryka att jag ser det här som ett principiellt viktigt problem att komma till rätta med. Sveriges aktiva engagemang har ökat på senare tid för att förmå stater att följa den folkrättsliga principen om att egna medborgare skall återtas.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.