Utvisning av tonåringar

Skriftlig fråga 2025/26:511 av Niels Paarup-Petersen (C)

till Migrationsminister Johan Forssell (M)

I oktober utvisades två systrar tillika sjuksköterskestudenter till Iran. Det är två av de många så kallade tonårsutvisningar som fått stor uppmärksamhet. Nu frågar sig familjen vad integration i svenska samhället är värt. Det är en rimlig fråga.

Systrarna har inte tagit emot CSN eller andra bidrag, och de har alltid jobbat, försörjt sig själva och betalat skatt. Men nu ser de resultatet av Tidöregeringens politik. Det här händer med dem som verkligen bidrar till samhället: De utvisas.

Båda har gått sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Väst – men har utvisats. Nu nekas systrarna studentvisum för att återvända till Sverige. Systrarnas mamma och pappa jobbar i Sverige. Föräldrarna och de två yngre syskonen har permanent uppehållstillstånd i Sverige. Endast systrarna har uteslutits ur familjens tillstånd – trots att de levt större delen av sina liv här.

Migrationsministern har uttalat att de som nu utvisas kan söka igen från ”hemlandet”. Det är sant. Men de får nej. Och Tidöregeringen vill ha det så.

Att påstå att integrationen i Sverige gynnas av att slänga ut välintegrerade individer med arbete i vården är uppenbart felaktigt. Att återinföra särskilt ömmande skäl skulle omedelbart kunna förändra situationen och sätta stopp för de många utvisningar av individer vars enda skäl till utvisning är att de fyllt 18.

Min fråga till migrationsminister Johan Forssell är därför:

Hur tänker ministern agera för att återinföra särskilt ömmande skäl eller genom att på annat sätt omedelbart stoppa utvisningarna av dem som fyllt 18?