utvisning av dömda brottslingar
Skriftlig fråga 2001/02:854 av Fridén, Lennart (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-03-08
- Anmäld
- 2002-03-12
- Besvarad
- 2002-03-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2001/02:854
av Lennart Fridén (m) till justitieminister Thomas Bodström om utvisning av dömda brottslingarEn liten grupp av kriminella, som bl.a. utnyttjat våra öppna gränser och i vissa fall missbrukat de internationella asylreglerna har åstadkommit mycket stor skada inte bara hos dem som drabbats av deras brott utan, det som är värre, både givit andra människor med ursprung utanför Sverige och asylrätten ett oförtjänt dåligt anseende.
Jag och många med mig bland svenska politiker får ofta i våra kontakter med invandrare höra om deras reaktioner på frågor av detta slag. På sistone har jag både i direkta kontakter och via brev från "etablerade" invandrare fått frågan om varför inte utvisning som en del i påföljden vid brott är vanligare. Enligt dessa personer finns det inget som man bland brottslingar fruktar så som en utvisning. Några år i fängelse betraktas som något man enkelt klarar av. Däremot fruktar man utvisning. Mina sagesmän har också pekat på å ena sidan missbruk av dubbelt medborgarskap, och å andra sidan de möjligheter som flerfaldigt medborgarskap kan ge rättssamhället. Den senaste "vågen" av kontakter som tog upp detta med mig var när det avslöjades om det stora missbruket av det som förmodats vara flyktingbarn, som sexslavar.
Det nu anförda, utgör bara en liten del av ett stort problem, men principen är helt klar; rätten att få bo i vårt land måste baseras på såväl laglydnad som ett ömsesidigt förtroende.
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att utvisning ska bli ett verksammare medel mot den invandraranknutna brottsligheten?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:854 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på fråga 2001/02:854 om utvisning av dömda brottslingar
Justitieminister Thomas Bodström
Lennart Fridén har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utvisning ska bli ett verksammare medel mot den invandraranknutna brottsligheten.
De nuvarande bestämmelserna om utvisning på grund av brott tillkom 1994 (prop. 1993/94:159). De innebär att en utlänning får utvisas ur Sverige om han eller hon döms för ett brott som kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller skyddstillsyn som han eller hon dömts till. Utlänningen får dock utvisas endast om det ådömda straffet är svårare straff än böter och det kan antas att den dömde kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet eller om brottet är så allvarligt att han eller hon inte bör få stanna kvar i Sverige (4 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529)). I propositionen angavs att utvisning på den senare grunden normalt förutsätter att brottet har ett straffvärde om minst ett år (a. prop. s. 13). Även flyktingar kan utvisas om brottet är synnerligen grovt. Den som var under 15 år vid tidpunkten för ankomsten till Sverige och som varit här i fem år när åtalet väcks kan inte utvisas. Utvisning kan inte heller ske om den dömda personen riskerar dödsstraff, kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
De nuvarande reglerna ger stora möjligheter att utvisa personer som begår grova brott. Det gäller framför allt personer som saknar anknytning till Sverige. Samtidigt kan det konstateras att utvisning på grund av brott och det förbud att återvända till Sverige för viss tid eller för alltid som ska meddelas den som utvisas är en mycket ingripande åtgärd för den enskilde och hans eller hennes närmaste. Det gäller särskilt personer som vistats lång tid i Sverige.
Bestämmelserna är enligt min mening väl avvägda och tillämpas på ett rimligt sätt. Det finns dock en fråga som bekymrar mig, nämligen hur barnens intresse uppmärksammas och tillvaratas i samband med att en förälder utvisas på grund av brott. Det finns anledning att titta närmare på den frågan. Jag har därför gett advokaten Christian Åhlund i uppdrag att utreda den (Ju2001:J).
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.