Utvecklingen inom rättsväsendet
Skriftlig fråga 2005/06:849 av Linander, Johan (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-01-24
- Inlämnad
- 2006-01-24
- Besvarad
- 2006-02-01
- Svar anmält
- 2006-02-01
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2005/06:849 av Johan Linander (c) till justitieminister Thomas Bodström (s)
Utvecklingen inom rättsväsendet
Jag vågar utgå från att regeringen och justitieminister Thomas Bodström vill ha ett bra rättsväsende. Med ett bra rättsväsende menar jag hög rättssäkerhet, rättstrygghet och effektivitet, låg brottslighet, att en stor andel brott blir utredda samt trovärdighet och god förankring bland medborgarna.
Under de senaste åren har den socialdemokratiska regeringen drivit igenom en radikal centralisering av rättsväsendet. Över hundra polisstationer har lagts ned under de senaste fyra åren och sedan år 2000 har antalet tingsrätter minskat med en tredjedel, från 93 till 62.
Under samma tid har den grova brottsligheten ökat, medborgarna uppger att deras förtroende för polisen har minskat, balanserna i domstolarna har växt och domarna menar att de allt oftare känner stress som påverkar deras arbete.
Frågan man måste ställa sig är om justitieminister Thomas Bodström, med ansvar för det svenska rättsväsendet, har gjort någon analys av varför det svenska rättsväsendet inte utvecklas bättre och om det har någon koppling till den centralisering som skett.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieministern följande:
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att utvärdera hur den genomförda centraliseringen av det svenska rättsväsendet påverkar dess resultat?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:849 besvarad av Thomas Bodström
den 1 februari
Svar på fråga 2005/06:849 om utvecklingen inom rättsväsendet
Justitieminister Thomas Bodström
Johan Linander har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utvärdera hur genomförda organisationsförändringar inom rättsväsendet påverkar dess resultat.
Jag vill inledningsvis framhålla att förutsättningarna för rättsväsendets myndigheter @ såväl polisen och domstolsväsendet som åklagarväsendet och kriminalvården @ att bedriva verksamhet har förbättrats genom de ekonomiska satsningar som regeringen har genomfört de senaste åren.
För polisens del har de kraftiga ekonomiska satsningarna medfört att det finns goda förutsättningar för polisen att bedriva sin verksamhet. Polisarbete är dock inte enbart en fråga om resurser. Polisen måste också utvecklas och effektiviseras inom de resursramar som står till buds. Detta är något som Rikspolisstyrelsen kontinuerligt arbetar med.
Frågan om hur stort ett närpolisområde ska vara och hur bemanningen ska se ut ska styras av behovet i området och det är Rikspolisstyrelsens och polismyndighetens ansvar att göra den bedömningen. Det är personalen, inte stationen, som skapar trygghet och bekämpar brott.
När det gäller tingsrätterna har den yttre tingsrättsorganisationen genomgått stora förändringar de senaste åren. Vi har nu 56 tingsrätter i landet. Utgångspunkt för reformarbetet är de målsättningar som riksdagen har ställt sig bakom, det vill säga att med bibehållen tillgänglighet skapa möjligheter för en stärkt beredningsorganisation, säkerställa möjligheterna att rekrytera personal, skapa förutsättningar för återkommande kompetensutveckling, öka möjligheterna till specialisering och förbättra den geografiska samordningen med rättsväsendets övriga myndigheter. Ett motsvarande reformarbete pågår även i flera andra nordiska länder.
De tingsrättssammanläggningar som genomfördes under åren 1999@2001 har utvärderats med gott resultat av dåvarande Riksrevisionsverket (Tingsrätter i förändring, RRV 2002:9) och utredningen om utvärdering av vissa förändringar i tingsrättsorganisationen (Förändringar i tingsrättsorganisationen, SOU 2003:5).
Jag följer självfallet noga det pågående reformarbetet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.