Utredningstiden för misshandel av barn
Skriftlig fråga 2009/10:777 av Adolfsson Elgestam, Carina (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2010-04-30
- Inlämnad
- 2010-04-30
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2010-05-06
- Svar anmält
- 2010-05-06
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 april
Fråga
2009/10:777 Utredningstiden för misshandel av barn
av Carina Adolfsson Elgestam (s)
till justitieminister Beatrice Ask (m)
En rapport från Rädda Barnen visar att polisanmälningar av barnmisshandel lågprioriteras av polisen. Förundersökningar som gäller misshandel av barn ska vara avslutad senast tre månader efter att det finns någon som är skäligen misstänkt för brottet.
Nu visar statistik från Åklagarmyndigheten att handläggningstiden som rör misshandel och grov misshandel mot personer under 15 år i genomsnitt är 130 dagar. Alltför långa brottsutredningar kan innebära att barn och ungdomar riskerar att utsättas för våld under en längre period än vad som är nödvändigt. Våra barn och ungdomar kan lätt tappa förtroendet för vuxna och samhället då de inte får stöd och hjälp i rimlig tid.
Vilka åtgärder avser justitieministern att vidta för att utredningstiderna av misshandel av personer under 15 år ska minska?
Svar på skriftlig fråga 2009/10:777 besvarad av Justitieminister Beatrice Ask
Svar på fråga
2009/10:777 Utredningstiden för misshandel av barn
Justitieminister Beatrice Ask
Carina Adolfsson Elgestam har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att utredningstiderna beträffande misshandel av personer under 15 år ska minska.
Regeringen har under mandatperioden tillfört rättsväsendets myndigheter stora resurstillskott. Denna satsning skapar goda förutsättningar för en effektiv brottsbekämpning.
Utredningar som rör brott mot barn måste handläggas skyndsamt. Alltför långa handläggningstider innebär ett försämrat bevisläge och svårigheter att lagföra de brott som begås. För de enskilda personer som berörs finns det dessutom ett starkt intresse av att handläggningstiderna kan hållas så korta som möjligt för att de inom rimlig tid ska kunna få besked om resultatet av utredningen. Detta intresse är, som bland annat Rädda Barnen nyligen har uppmärksammat, särskilt starkt när barn är inblandade.
Regeringen har, vid sidan om de resurstillskott som skett, vidtagit flera åtgärder för att åstadkomma förbättringar när det gäller handläggningstider i brottsutredningsverksamheten. Ett exempel är regeringens initiativ till att med kraft effektivisera rättsväsendets informationsförsörjning. Syftet med detta arbete är att åstadkomma ett mer effektivt elektroniskt informationsutbyte genom hela rättskedjan det vill säga från polisanmälan till verkställd dom och därmed att förbättra förutsättningarna för goda resultat.
Vid Åklagarmyndigheten handläggs förundersökningar som rör brott mot barn normalt av särskilt utsedda relationsvåldsspecialister. Under 2009 genomförde Åklagarmyndigheten ett tillsynsprojekt inriktat på bland annat beslutsfrister vid vålds- och sexualbrott mot barn. Under 2010–2011 kommer myndigheten att följa upp tillsynsprojektet med ett metodutvecklingsprojekt som syftar till att korta handläggningstiderna och höja kvaliteten i bevissäkringen när det gäller brott mot barn. I detta arbete deltar även Rikspolisstyrelsen. Som ytterligare exempel på myndigheternas arbete kan nämnas att Rikspolisstyrelsen i samverkan med Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket och de barnahusverksamheter som finns i landet förra året på regeringens uppdrag presenterade gemensamma nationella riktlinjer för samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott.
Regeringen kan konstatera att det för närvarande bedrivs ett aktivt arbete vid myndigheterna för att förbättra förutsättningarna för utredning av brott mot barn under 15 år. Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa myndigheternas arbete med dessa frågor noga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.