Utredning om ohälsa och kvicksilverexponering
Skriftlig fråga 2005/06:1336 av Brodén, Anita (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-03-30
- Inlämnad
- 2006-03-30
- Besvarad
- 2006-04-05
- Svar anmält
- 2006-04-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 30 mars
Fråga 2005/06:1336 av Anita Brodén (fp) till statsrådet Ylva Johansson (s)
Utredning om ohälsa och kvicksilverexponering
I en riksdagsmotion, 2005/06:So251, har jag lyft fram kvicksilvrets (amalgamets) påverkan på miljö och människa, att forskare ställs mot forskare och att upplevda besvär inte tagits på allvar. Denna bild förstärktes i tv-programmet Uppdrag granskning där man granskat de uppgifter som framkommit från norska och danska tandsköterskor.
Sveriges tandvårdsskadeförbund har också i många år påtalat de problem som tandsköterskor, men också patienter med amalgamfyllning, vittnat om. Det har från svenskt håll efterfrågats en oberoende utredning om konsekvenserna av exponering av kvicksilver under lång tid.
I Danmark har man antagit ett fempunktsprogram som innebär
1. nordiskt expertmöte
2. objektiv granskning av all litteratur
3. studie av sjukdomsstatistik
4. undersökning av vissa personer
5. gemensamt underlag.
Är statsrådet beredd att tillsätta en oberoende utredning för att utröna sambandet mellan ohälsa och kvicksilverexponering?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1336 besvarad av Hans Karlsson
den 5 april
Svar på frågorna 2005/06:1336 om utredning om ohälsa och kvicksilverexponering och 1337 om arbetsskador av kvicksilver
Statsrådet Hans Karlsson
Anita Brodén har frågat statsrådet Ylva Johansson om hon är beredd att tillsätta en oberoende utredning för att utröna sambandet mellan ohälsa och kvicksilverexponering. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på denna fråga. Anita Brodén har vidare frågat mig om jag är beredd att medverka till att Sverige ingår i en nordisk forskargrupp samt till att frågan om arbetsskada kan omprövas om forskningsresultat pekar på ett samband med en kvicksilverexponering.
Frågan om exponering för kvicksilver har i Sverige varit föremål för intensiv utredning framför allt omkring 1990. Bland annat lämnades rapporter från Socialstyrelsen om kvicksilver och amalgam @ hälsorisker (1987:10) och om möjligheten att avveckla amalgam som tandfyllnadsmaterial (1992:95). Även senare har frågan utretts. Detta har bland annat redovisats i betänkandet Dentala material och hälsa (SOU 2003:53) samt i Kemikalieinspektionens rapport Kvicksilver @ utredning om ett generellt nationellt förbud (2/04).
De utredningar som gjordes omkring 1990 ledde bland annat till följande. Dåvarande Arbetarskyddsstyrelsen utfärdade 1989 allmänna råd om kvicksilver och amalgam inom tandvården (AFS 1989:7) samt genomförde 1993 en kraftig sänkning av det hygieniska gränsvärdet för kvicksilverexponering (reglerna finns nu i AFS 2003:3). Från och med slutet av 1980-talet intensifierades också arbetsmiljötillsynen när det gäller arbetstagares exponering för kvicksilver. I stort sett är problemet sedan åtskilliga år under kontroll i Sverige såvitt avser exponeringen på arbetsplatserna. Det kan också nämnas att användningen av amalgam har minskat mycket kraftigt under senare år till förmån för andra tandfyllningsmaterial.
När det gäller möjligheten att få ersättning från arbetsskadeförsäkringen för inträffade skador avgörs detta av domstol med utgångspunkt i rådande forskningsläge. Reglerna om arbetsskadeförsäkring ändrades 2002 för att lindra de beviskrav som ställs för att en skada ska kunna godkännas som arbetsskada.
Sverige deltar med en expert i den utredning som nu initierats av den danska regeringen. I övrigt följer de svenska myndigheterna noggrant de undersökningar som görs i Danmark och Norge.
Jag anser inte att det för närvarande finns anledning till ytterligare åtgärder från min sida.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.