Utredning om kraven för att förena kontaktförbud med fotboja
Skriftlig fråga 2014/15:668 av Pia Hallström (M)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2015-06-16
- Överlämnad
- 2015-06-17
- Anmäld
- 2015-06-22
- Svarsdatum
- 2015-06-24
- Sista svarsdatum
- 2015-06-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
År 2011 ändrade alliansregeringen lagen om kontaktförbud. I samband med det nya brottet, olaga förföljelse, infördes även möjligheten att använda elektronisk övervakning genom att införa särskilt utvidgat kontaktförbud. Det är ett sätt att säkerställa att kontaktförbudet efterlevs, och det är en åtgärd som ökar tryggheten för brottsoffer.
Det har visat sig att fotboja hittills kommit till användning i mycket begränsad omfattning. Det kan bero på att kraven för att förena ett kontaktförbud med fotboja är för högt ställda i lagstiftningen. I enlighet med riksdagens mening i ett tillkännagivande ska en utredning tillsättas för att utreda frågan huruvida kraven för när ett kontaktförbud får förenas med elektronisk fotboja är för höga.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsministern:
När kommer regeringen att tillsätta en utredning som ser över om kraven för när kontaktförbud får förenas med fotboja är för höga?
Svar på skriftlig fråga 2014/15:668 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Dnr Ju2015/05041-1/POL Dnr Ju2015/05067-2/POL | ||
Justitiedepartementet |
Justitie- och migrationsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:668 och fråga 2014/15:669 av Pia Hallström (M) Utredning om kraven för att förena kontaktförbud med fotboja resp. Regionala skillnader i kontaktförbud
Pia Hallström har frågat mig när regeringen kommer att tillsätta en utredning som ser över om kraven för när kontaktförbud får förenas med fotboja är för höga samt vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att minska de regionala skillnaderna i beviljandet av kontaktförbud.
Brottsförebyggande frågor är ett högt prioriterat område för regeringen. Förföljelse i form av upprepade hot, våld och trakasserier mot personer är ett samhällsproblem som regeringen tar på stort allvar. Ofta är det kvinnor som drabbas och de som utsätter dem är män som de har eller har haft en nära relation med. Ett antal olika åtgärder kan vidtas från samhällets sida för att förebygga att personer utsätts för denna typ av kränkningar. Kontaktförbud är ett viktigt verktyg.
Möjligheten att övervaka vissa kontaktförbud elektroniskt med så kallad fotboja infördes 2011 för att förbättra kontaktförbudens skyddseffekt, men denna möjlighet har hittills använts i mycket liten utsträckning. Som jag tidigare framhållit anser jag det angeläget att närmare analysera vilka skäl som ligger bakom den begränsade användningen av fotbojan och vad det har för betydelse för det skydd som kontaktförbudet är avsett att ge. Jag delar således riksdagens uppfattning att det finns behov av att undersöka om kraven för att använda fotboja vid kontaktförbud är för höga. Min målsättning är att ett sådant utredningsarbete ska kunna inledas under hösten 2015.
Vidare är det naturligtvis angeläget att bestämmelserna om kontaktförbud tillämpas på ett enhetligt sätt. Åklagarmyndigheten arbetar aktivt för att säkerställa att så sker. Bland annat har riksåklagaren nyligen utfärdat riktlinjer om proportionalitet och riskbedömning som syftar till att främja enhetligheten. Myndigheten gör också en genomgång av all domstolspraxis avseende kontaktförbud under perioden oktober 2011– september 2013. Ett särskilt syfte med genomgången är att undersöka regionala skillnader. Det pågår dessutom ett arbete med att ta fram centrala handläggningsrutiner avseende kontaktförbudsärenden för polis och åklagare. Även dessa rutiner kommer att bidra till en mer enhetlig handläggning. Jag följer detta arbete med intresse.
Stockholm den 24 juni 2015
Morgan Johansson
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.