Utlänningsnämndens bedömningsunderlag för homosexuella iranier
Skriftlig fråga 1999/2000:1333 av Pehrson, Johan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-08-18
- Besvarad
- 2000-09-01
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1333
av Johan Pehrson (fp) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om utlänningsnämndens bedömningsunderlag för homosexuella iranierTrots att utlänningslagen utpekar förföljda homosexuella som en skyddsbehövande grupp är Sveriges praxis hård. Särskilt anmärkningsvärd är behandlingen av fall gällande iranska homosexuella.
Enligt den iranska strafflagen är såväl manlig som kvinnlig homosexualitet helt förbjuden. Det är enligt både FN och Amnesty International vanligt förekommande att erkännanden i Iran framtvingas genom tortyr. Det finns ingen tillgänglig statistik på hur många som varje år döms i Iran enligt denna lagstiftning. Påföljden om man dömts är dödsstraff för homosexuella män och 120 piskrapp för lesbiska. Trots detta avslås ansökningar från iranska homosexuella regelmässigt.
Via massmedier har Utlänningsnämndens bedömningsunderlag om situationen för iranska homosexuella blivit offentligt. De anonyma uppgiftslämnarnas utsagor är allmänt hållna beskrivningar, t.ex. "homosexuella förföljs inte i Iran" eller "homosexuella kan leva öppet". Eftersom rapportörerna låter uppgiftslämnarna förbli anonyma är det omöjligt att göra en saklig bedömning av dessa påståenden. Det kan dock konstateras att nämnden inte förefaller göra någon värdering av deras beskrivningar i förhållande till vad som sedan tidigare är känt om förföljelser och avrättningar av homosexuella.
Vad avser statsrådet göra för att säkerställa att Utlänningsnämndens bedömningsunderlag ger en saklig och faktabaserad beskrivning av situationen i flyktingars ursprungsländer?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1333 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
Svar på fråga 1999/2000:1333 om Utlänningsnämndens bedömningsunderlag för homosexuella iranier
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Johan Pehrson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att Utlänningsnämndens bedömningsunderlag ger en saklig och faktabaserad beskrivning av situationen i flyktingarnas ursprungsländer.
Bakgrunden till frågan anger Johan Pehrson vara att trots att utlänningslagen utpekar förföljda homosexuella som en skyddsbehövande grupp, är Sveriges praxis hård. Han anger att behandlingen av fall gällande iranska homosexuella är särskilt anmärkningsvärd.
Som svar på Johan Pehrsons fråga kan jag i valda delar hänvisa till de svar som jag lämnat på frågor på samma tema i riksdagen från Barbro Westerholm den 29 september 1999 och från Tasso Stafilidis den 31 maj 2000.
Då det gäller synen på situationen för homosexuella i Iran vill jag nämna att regeringen den 28 maj 1998 fattade ett praxisbildande beslut avseende en asylsökande man från Iran som åberopade förföljelse på grund av homosexualitet, som grund för sin ansökan. I beslutet konstaterade regeringen att lagstiftningen i Iran för vissa brott, t.ex. apostasi (avfall från en religion till en annan) och homosexuella gärningar, stipulerar dödsstraff, medan den i praktiken rådande situationen i landet skiljer sig från det intryck den gällande islamiska rätten ger. Enligt vad som framkommit genom den ambassadutredning som företogs i ärendet, vidtas inga rättsliga åtgärder eller försök att lagföra homosexuella från myndigheternas sida. Regeringen konstaterade att det är först när en homosexuell öppet manifesterar sin sexuella läggning som han kan löpa risk för rättsliga åtgärder eller trakasserier. Detta utesluter dock inte att det i det enskilda fallet kan finnas personer som råkar illa ut på grund av sin homosexuella läggning. Regeringen fastslog även att de asylskäl som åberopas av iranska medborgare ofta är svårbedömda och att ett felaktigt beslut kan få mycket allvarliga konsekvenser. Det är därför mycket vanskligt att göra generella bedömningar i dessa ärenden, varför en bedömning måste göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet samt behandlas ur ett allmänt MR-perspektiv och i ljuset av sharialagstiftningen.
Praxis i de beslut som fattas av Migrationsverket och Utlänningsnämnden avseende homosexuella iranier, baseras dels på det ovan nämnda regeringsbeslutet, dels på de kunskaper som dessa myndigheter har skaffat sig genom utredningsresor och på andra sätt.
Allmänt kan sägas att då det gäller beslutsunderlaget i asylärenden lägger båda dessa myndigheter ned ett stort arbete på att detta ska bli så fullständigt som möjligt. Den information som kan ligga till grund för bedömningar i enskilda ärenden kan vara av olika slag. Utöver rapporter från våra utlandsmyndigheter och från egna utredningsresor till de länder som asylsökande kommer från har Migrationsverket och Utlänningsnämnden tillgång till ett stort offentligt källmaterial, såsom Amnesty Internationals, UNHCR:s och andra organisationers rapportering och övriga information. Denna information är ofta öppen och lätt tillgänglig, t.ex. via Internet. Även information som ges in av den asylsökande själv utgör självklart del av beslutsunderlaget i det enskilda ärendet.
Jag vill i det sammanhanget nämna att asylärenden handläggs självständigt av Migrationsverket och Utlänningsnämnden, och att jag varken kan eller får påverka myndigheterna i deras handläggning av enskilda ärenden.
Utlänningsnämnden är som sagt en självständig myndighet och det är nämnden som har att kritiskt granska det faktaunderlag som föreligger när varje enskilt ärende ska prövas. I de fall underlaget inte bedöms vara tillräckligt för att avgöra ärendet på ett rättssäkert sätt, ankommer det på respektive beslutsfattare att se till att beslutsunderlaget kompletteras, vilket kan ske t.ex. genom en dialog med UNHCR eller andra organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter.
Migrationsverket och Utlänningsnämnden har gjort utredningsresor till Iran under 1990-talet, senast hösten 1999, för att få ett så bra beslutsunderlag som möjligt i de enskilda ärendena. Jag anser att Utlänningsnämnden har goda förutsättningar för att utreda olika relevanta frågeställningar i de enskilda ärenden som nämnden ska fatta beslut i. Ärendena avgörs på sitt sakliga underlag.
Vår utlänningslag ger i dag skydd åt homosexuella som känner en välgrundad fruktan för förföljelse, men enbart den omständigheten att en person är homosexuell medför således inte att han eller hon har rätt till uppehållstillstånd här i landet.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.