Utlänningsnämnden
Skriftlig fråga 1999/2000:1217 av Järrel, Henrik S (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-07-18
- Besvarad
- 2000-07-27
- Anmäld
- 2000-09-19
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1217
av Henrik S Järrel (m) till statsrådet Maj-Inger Klingvall om UtlänningsnämndenNyhetsmedierna har i dagarna rapporterat om allt längre handläggningstider vid Utlänningsnämnden, att byten av handläggare sker allt oftare och att kompetenskraven på handläggarna i takt med detta sjunker.
En redan sedan tidigare haltande verksamhet försämras alltså ytterligare till rättssäkerhetligt förfång för den sökande.
En enig NIPU (Kommittén om ny instans- och processordning i utlänningsärenden) föreslog i februari 1999 (SOU 1999:16) att Utlänningsnämnden skulle avvecklas och dess ärenden övertas av de allmänna förvaltningsdomstolarna med Kammarrätten i Stockholm som sista överklagningsinstans.
Med anledning av en reservation i utredningen och några snarlika remissyttranden över densamma tillsatte regeringen under hösten 1999 en internutredning inom UD för att "komplettera" NIPU:s förslag. Internutredningen förefaller att ha stannat för en lösning som innebär att man inom ramen för den nuvarande UN-organisationen skapar en specialdomstol för utlänningsärenden. Detta var inte NIPU:s förslag.
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att stärka rättssäkerheten vid handläggningen av utlänningsärenden och korta ned handläggningstiderna för sådana ärenden?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1217 besvarad av statsrådet Maj-Inger Klingvall
Svar på fråga 1999/2000:1217 om Utlänningsnämnden
Statsrådet Maj-Inger Klingvall
Henrik S Järrel har frågat mig vilka åtgärder regeringen tänker vidta för att stärka rättssäkerheten vid handläggningen av utlänningsärenden och för att korta ned handläggningstiderna för sådana ärenden.
Bakgrunden till Henrik S Järrels fråga är rapporteringen i nyhetsmedierna om allt längre handläggningstider vid Utlänningsnämnden, att byten av handläggare där sker allt oftare och att kompetenskraven på handläggare i takt med detta sjunker. Detta skulle enligt Henrik S Järrel medföra att en redan sedan tidigare haltande verksamhet försämras ytterligare, till förfång för den enskilde.
Handläggningstiderna vid Utlänningsnämnden har inte blivit längre. Den genomsnittliga handläggningstiden steg visserligen mellan 1998 och 1999 till 290 dagar men har under det första halvåret i år sjunkit till 240 dagar. När det gäller handläggningstiderna för nya ansökningar har dessa sjunkit från 99 dagar 1998 och 94 dagar 1999 till 63 dagar under det första halvåret 2000. Nämnas bör dock att hälften av alla avlägsnandeärenden avgörs inom den som verksamhetsmål uppställda tiden sex månader.
I fråga om nya ansökningar har nämnden i praktiken uppnått sina verksamhetsmål. Detta gäller också ansökningar om uppehållstillstånd, där den sökande befinner sig utanför Sverige, och medborgarskapsärenden, där målen är sex respektive tio månader.
Vad som utgör upprinnelsen till påståendena om rekryteringsproblem hos nämnden är @ vilket framgår av nämndens tertialrapport till regeringen @ att det goda läget på arbetsmarknaden för högutbildade medfört att nyrekrytering inte kunnat ske i den takt som beräknats under vintern och början av våren. Troligen har även osäkerheten för vad som kommer att hända med nämnden bidragit till personalrörligheten.
Jag vill betona att jag inte delar Henrik S Järrels bedömning att verksamheten vid Utlänningsnämnden skulle vara "haltande". Nämnden, som arbetar i domstolsliknande former, har en kompetent och engagerad personal. Samtliga ordförande i nämnden är välmeriterade jurister.
Det är samtidigt naturligt att personalen hos en myndighet vars verksamhet utreds känner oro. Jag är därför mån om att nämnden ska kunna känna att den har sina uppdragsgivares fulla stöd för att utföra sina viktiga uppgifter intill den dag då en eventuell reform ska genomföras. För år 2000 har Utlänningsnämnden fått ökat administrativt anslag för att handläggningstiderna ska kunna hållas nere. Utrikesdepartementet har också en löpande och öppen dialog med nämnden och dess personal. I sammanhanget är det viktigt att notera att de föreliggande förslagen visserligen innebär en institutionell reform, men inte någon neddragning av de resurser som ska ägnas åt överprövning av utlänningsärenden.
I frågan lämnar Henrik S Järrel uppgifter omkring den s.k. NIPU-utredningen och den efterföljande interdepartementala arbetsgruppen. Förstärkt rättssäkerhet och effektivitet i asylprocessen har varit utgångspunkten för NIPU:s och arbetsgruppens arbete. Då det gäller arbetsgruppens förslag är det på sin plats med ett klarläggande. Några remissinstanser ifrågasatte tillförlitligheten av de ekonomiska beräkningarna som NIPU utfört gällande kostnaderna för den instansordning som kommittén föreslagit. Flera tunga juridiska remissinstanser efterlyste också en närmare utredning av en ordning där utlänningsärendena i andra instans skulle handläggas i en specialdomstol. Detta var något som NIPU-utredningen redan haft i uppdrag att utreda.
Det bör påpekas att arbetsgruppen inte tar ställning till vilken lösning avseende handläggningen i överinstans som bör väljas. Således föreligger nu två alternativ rörande vilka instanser som ska överpröva utlänningsärenden i överinstans, dels förvaltningsdomstolar dels specialdomstol.
Liksom Henrik S Järrel är jag angelägen om att arbetet med att säkerställa rättssäkerheten inom asylområdet fortsätter. Arbetsgruppens utredning om specialdomstol är nu ute på remiss fram till den 16 oktober 2000. Det är samma remissinstanser som nu ska yttra sig över arbetsgruppens arbete som tidigare yttrat sig över NIPU-utredningen. Detta kommer att ge en allsidig belysning av de två olika alternativen för hur ärendena ska handläggas i överinstans. Jag ser fram emot en saklig och nyanserad offentlig debatt om dessa viktiga frågor.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.