Utlänningsnämnden och FN-konventionen
Skriftlig fråga 2002/03:229 av Gerdin, Viviann (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2002-12-03
- Inlämnad
- 2002-12-03
- Besvarad
- 2002-12-12
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar anmält
- 2002-12-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 3 december
Fråga 2002/03:229
av Viviann Gerdin (c) till statsrådet Jan O Karlsson om Utlänningsnämnden och FN-konventionenUtlänningsnämndens hårdnackade beslut att utvisa en familj i Hagfors bestående av två tonåringar och deras mamma upprör många därför att familjen hotats till döds via e-mail från fadern vid en eventuell återkomst till El Salvador.
Sverige, ett av de 130 länder som undertecknad FN:s flyktingkonvention, har ansvar att leva upp till innebörden i konventionen när människor söker asyl som är överensstämmande med konventionens innehåll. Där framgår tydligt att människor som har skäl att vara rädda för förföljelse i sitt hemland kan få stanna i det nya landet. Enligt svensk lag kan även de som inte är konventionsflyktingar få asyl i Sverige, detta på grund av att de kan anses vara skyddsbehövande.
Den hotade familjen i Hagfors som enligt Utlänningsnämnden nu ska utvisas till El Salvador kan enligt lagen anses vara skyddsbehövande och därför har de starka humanitära skäl att få stanna. Efter faderns uttalade hot att döda sin före detta hustru och sina barn på grund av att de enligt honom inte lytt hans regler och efter att fadern tidigare misshandlat familjen måste Utlänningsnämnden ta hoten mot familjen på allvar och ompröva tidigare utvisning.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga hur statsrådet avser att säkerställa att FN:s konvention om skyddsbehövande efterlevs.
Svar på skriftlig fråga 2002/03:229 besvarad av Jan O Karlsson
den 12 december
Svar på fråga 2002/03:229 om Utlänningsnämnden och FN:s flyktingkonvention
Statsrådet Jan O Karlsson
Viviann Gerdin har frågat mig hur jag avser att säkerställa att FN:s konvention om skyddsbehövande efterlevs med hänvisning till ett enskilt ärende.
Som statsråd är jag förhindrad att gripa in i enskilda ärenden som handläggs av utlänningsmyndigheterna. Det ärende som Viviann Gerdin nämner är aktuellt hos Utlänningsnämnden.
De kriterier för flyktingskap som slås fast i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen) återfinns i den svenska utlänningslagen (3 kap. 2 § utlänningslagen). Skyddsbehov som inte omfattas av Genèvekonventionen men som har sin grund i andra konventioner, exempelvis konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), prövas också enligt utlänningslagen (3 kap. 3 § utlänningslagen) enligt kriterierna för skyddsbehövande i övrigt. Europakonventionen är även gällande lag i Sverige sedan 1995. Utöver detta prövas om de humanitära skäl som eventuellt åberopas i asylärenden är av sådan art och styrka att de ska medföra att uppehållstillstånd beviljas. Alla asylsökande har möjlighet att få sin sak prövad av två instanser. I varje enskilt fall gör utlänningsmyndigheterna individuella bedömningar av asylskäl och humanitära skäl.
Utlänningslagen innehåller också ett absolut hinder mot att verkställa en avvisning eller utvisning om det finns skälig anledning att tro att en utlänning skulle vara i fara bland annat att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Det är i första hand hemlandets myndigheter som ska skydda medborgarna mot sådan behandling. Först när detta skydd inte kan påräknas kan det bli aktuellt att ge skydd i Sverige.
Utlänningslagen ger således @ och i enlighet med bland annat Genèvekonventionen @ ett starkt skydd för den vars fruktan för bland annat förföljelse eller omänsklig eller förnedrande behandling är välgrundad. Jag finner därför inte anledning att vidta några åtgärder i denna fråga.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.