Utländska identitetshandlingar
Skriftlig fråga 2017/18:439 av Christina Höj Larsen (V)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-12-07
- Överlämnad
- 2017-12-08
- Anmäld
- 2017-12-11
- Svarsdatum
- 2017-12-22
- Besvarad
- 2017-12-22
- Sista svarsdatum
- 2017-12-22
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Heléne Fritzon (S)
Vänsterpartiet anser att det är mycket problematiskt när utländska handlingar som är av stor vikt för exempelvis familjeåterförening, medborgarskap och uppehållstillstånd inte godkänns av svenska myndigheter och det leder till att människor på olika sätt hamnar i kläm. Identitetshandlingar och andra dokument från exempelvis Afghanistan och Somalia anses ha lågt bevisvärde och accepteras sällan av svenska myndigheter. Vänsterpartiet har därför tagit upp denna fråga i riksdagen vid ett flertal tillfällen, bland annat genom skriftliga frågor och motioner, och krävt en rad förändringar och åtgärder på området, men utan att få gehör.
Vi menar att det är orimligt att människor som flytt från dessa länder eller av andra skäl sökt sig till Sverige har sämre möjligheter och får vänta längre på beslut än människor från andra länder vars dokument Sverige godtar. Dessa människor har inte själva kunnat göra något för att exempelvis styrka sin identitet eller sitt civilstånd. Utgångsläget bör vara att det inte ska vara någon skillnad i tidsåtgång mellan den som oförskyllt inte kan styrka sin identitet och övriga grupper som beviljats uppehållstillstånd och väntar på sitt svenska medborgarskap. Så ser dock inte verkligheten ut.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Heléne Fritzon:
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att minska risken för att människor som kommer från länder vars identitetshandlingar och dokument inte godtas av svenska myndigheter hamnar i kläm vid ansökan om familjeåterförening, medborgarskap och uppehållstillstånd?
Svar på skriftlig fråga 2017/18:439 besvarad av Statsrådet Heléne Fritzon (S)
PAGE
2
Dnr Ju2017/09649/POL | ||
Justitiedepartementet |
Migrationsministern och biträdande justitieministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2017/18:439 av Christina Höj Larsen (V) Utländska identitetshandlingar
Christina Höj Larsen har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att minska risken för att människor som kommer från länder vars identitetshandlingar och dokument inte godtas av svenska myndigheter hamnar i kläm vid ansökan om familjeåterförening, medborgarskap och uppehållstillstånd.
Jag vill inledningsvis klargöra att det är den som ansöker om uppehållstillstånd eller medborgarskap i Sverige som har bevisbördan för att förutsättningarna att bevilja tillståndet/medborgarskapet är uppfyllda. Det handlar om bevisbörda och bevisvärdering vilket är en fråga för myndigheter och ytterst domstolar att ta ställning till.
Huvudregeln är att den som ansöker om uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov eller familjeåterförening, samt svenskt medborgarskap, måste styrka sin identitet. Detta kan t.ex. göras genom att sökanden uppvisar hemlandspass eller andra identitetshandlingar i original. I undantagsfall kan emellertid den enskilde, vid ansökningar om uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller i vissa familjeåterföreningsärenden, beviljas bevislättnad avseende sin identitet och då endast behöva göra sin identitet sannolik. Det är möjligt att bedöma den enskildes identitet som sannolik enbart med stöd av personens muntliga uppgifter.
I medborgarskapslagen finns även en särskild bestämmelse enligt vilken den som inte kan styrka sin identitet får bli medborgare om han eller hon sedan minst åtta år har hemvist här i landet och gör sannolikt att den uppgivna identiteten är riktig. Denna möjlighet till dispens från kravet på styrkt identitet ska i första hand tillämpas för personer som saknar egen möjlighet att styrka sin identitet, t.ex. på grund av att deras ursprungsländers statsförvaltning upphört att fungera eller för flyktingar som på grund av förhållandena i hemlandet saknar möjlighet att få fram dokument.
Det finns flera anledningar till att styrkt identitet är ett krav för att kunna beviljas svenskt medborgarskap. Medborgarskapet innebär långtgående rättigheter och utgör, till skillnad från många andra gynnande beslut, inte en absolut rättighet för den enskilde. Istället är det fråga om en exklusiv rätt för staten att inom ramen för medborgarskapslagen avgöra om en person ska beviljas medborgarskap eller inte. Ett rimligt krav är då att sökandens identitet ska vara känd. Styrkt identitet är vidare en förutsättning för att kunna göra en fullgod prövning av övriga villkor för medborgarskap som till exempel kravet på hederligt levnadssätt.
Av betydelse är också att det inte är möjligt att ompröva ett beslut om medborgarskap som fattats på felaktiga grunder, till exempel, oriktig identitet. Hemvistkravet på minst åtta år för de som inte kan styrka sin identitet medför större möjligheter att bedöma trovärdigheten av de uppgifter sökanden lämnar och därför också bättre förutsättningar för att den uppgivna identiteten är riktig. Ett krav angående hemvisttiden som är längre än fem år kan även verka avhållande för personer som vill dölja sin rätta identitet och på falska grunder utnyttja dispensförfarandet.
Jag har inte för avsikt att ta några initiativ till förändringar av regelverket för medborgarskap för de som inte kan styrka sin identitet. Samma sak gäller regelverket beträffande familjeåterförening och uppehållstillstånd.
Stockholm den 19 december 2017
Heléne Fritzon
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.