utländsk högskoleutbildning

Skriftlig fråga 2002/03:894 av Backman, Hans (fp)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-05-08
Inlämnad
2003-05-08
Besvarad
2003-05-14
Svar anmält
2003-05-14

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 maj

Fråga 2002/03:894

av Hans Backman (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om utländsk högskoleutbildning

I slutet av förra året uppmärksammades sjuksköterskan Izabellas svårigheter att få jobb i Sverige. Izabella är invandrare från Polen och har bott i Gävleborgs län i tre år. Hon förstår inte arbetsmarknadspolitiken i vårt land.

I Polen har hon arbetat som sjuksköterska i över 20 år och i botten har hon fyraårigt gymnasium och tvåårig sjuksköterskeutbildning. I Sverige fick hon trots detta problem med att få jobb som sjuksköterska. I Izabellas hemlän Gävleborg är det dessutom brist på vårdpersonal.

Felet är att hon har utbildat sig i fel land. Hon har blivit föreslagen att söka in på den svenska sjuksköterskeutbildningen. När och om hon blir antagen får hon reda på om hon kan tillgodoräkna sig sina erfarenheter eller inte.

Detta samhällsproblem, som drabbar många fler än Izabella, kan åtgärdas genom att det införs allmänna tester som genomförs ofta och vid regelbundet återkommande tillfällen på landets högskolor och universitet, så att en utbildad sjuksköterska som Izabella snabbt kan få bevisa sin kompetens och därefter omedelbart ges möjlighet att få arbeta inom sitt yrke.

Vad avser ministern att göra för att lösa problemet med att välutbildade invandrare i Sverige inte får jobb inom sina yrkesområden, trots att de har både utbildning och yrkeserfarenhet?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:894 besvarad av Lars Engqvist

den 14 maj

Svar på fråga 2002/03:894 om utländsk högskoleutbildning

Socialminister Lars Engqvist

Hans Backman har frågat utbildningsminister Thomas Östros vad han avser att göra för att lösa problemet med att välutbildade invandrare i Sverige inte får jobb inom sina yrkesområden, trots att de har både utbildning och yrkeserfarenhet. Ansvarsfördelningen inom regeringen är sådan att det faller på mitt ansvar att besvara frågan.

Det är flera reglerade yrkesgrupper som, om de har en utländsk utbildning, möter svårigheter när de ansöker om att få praktisera sina yrken i Sverige. Ansökan om kompetensbevis görs hos Socialstyrelsen som i varje enskilt fall prövar om den sökande uppfyller förutsättningarna för kompetensbevis. Socialstyrelsen bedömer endast slutförda högskoleutbildningar. Sökande som bedöms ha annan utbildningsnivå, exempelvis från gymnasieskolan, hänvisas till högskolans reguljära utbildningsprogram för validering och kompletterande utbildning.

Nuvarande system med långa väntetider för att få genomgå obligatoriska prov och kompletterande utbildningar innebär att det för många yrkesutövare tar lång tid innan de kan påbörja provtjänstgöringar och därigenom integreras på den svenska arbetsmarknaden. Regeringen ser det som en angelägen fråga att kunna ta till vara de resurser som dessa personer utgör och att på olika sätt verka för att de ska få behörighet att utöva sina yrken här i Sverige inom rimlig tid.

Regeringen har satsat 100 miljoner kronor per åren 2001@2003 för att öka sysselsättningen bland invandrare. Satsningen gäller bland annat kompletterande utbildning för personer med utländsk högskoleutbildning, varav hälso- och sjukvårdspersonal tillhör prioriterade grupper. Flera projekt som har bedrivits inom ramen för satsningen och genom andra initiativ har varit lyckade och det är viktigt att tillgodogöra sig de erfarenheter som de olika projekten kan dela med sig av.

Slutligen kan jag berätta att regeringen avser att initiera en översyn av gällande reglering och system för bedömning och godkännande av personer med viss högskoleutbildning från länder utanför EU/EES-området, där även frågan om språkprovet kommer att ingå. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.