utjämningspolitiken ökar ojämlikheten
Skriftlig fråga 1999/2000:742 av Tolgfors, Sten (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-03-24
- Anmäld
- 2000-03-28
- Besvarad
- 2000-03-30
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:742
av Sten Tolgfors (m) till finansminister Bosse Ringholm om att utjämningspolitiken ökar ojämlikhetenEn undersökning från Handelns utredningsinstitut (HUI) visar att sannolikheten för att den fattige ska förbli fattig har ökat under de senaste 30 åren och att den sociala rörligheten har bromsats betänkligt av en långt driven utjämning av inkomster och levnadsstandard. Enligt forskarna kan "den svenska modellen" med högt skattetryck och en stor offentlig sektor ha haft en klasskonserverande effekt som sällan beaktats.
Välfärdsstatens moraliska konsekvens verkar vara att den fattige ska förbli fattig och den arbetsamme av skatter och marginaleffekter ska hindras att arbeta sig uppåt. Välfärdsstatens budskap till den som vill förbättra sin standard är att de bör skaffa sig kapitalinkomster, en "arvtant", svartinkomster eller vinna på tips i stället för att avancera i yrkeslivet.
Vi moderater vill åtgärda detta genom att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare för att på så sätt förbättra möjligheterna för den enskilde att förbättra sin ekonomi genom eget arbete.
Vad avser finansministern göra för att se till att arbete lönar sig bättre för lågavlönade?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:742 besvarad av finansminister Bosse Ringholm
Svar på frågorna 1999/2000:742 om att utjämningspolitiken ökar ojämlikheten och 747 om omfördelningspolitiken
Finansminister Bosse Ringholm
Sten Tolgfors har frågat statsministern om omfördelningspolitiken.
Sten Tolgfors har frågat mig om utjämningspolitiken ökar jämlikheten.
Ansvaret i regeringen är fördelat så att det är jag som besvarar frågorna.
Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.
Sten Tolgfors hänvisar till en undersökning från Handelns Utredningsinstitut (HUI) som pekar mot att sannolikheten för att den fattige ska förbli fattig har ökat under de senaste 30 åren. Tolgfors frågar dels vad statsministern avser göra för att utvärdera omfördelningspolitikens effekter för landets låginkomsttagare, dels vad jag avser att göra för att arbete ska löna sig bättre för lågavlönade.
Ett stort antal svenska och internationella forskningsrapporter har visat på den stora framgången för Sveriges politik för social rättvisa och en jämn fördelning av välfärden. Sverige har en av de jämnaste inkomstfördelningarna bland OECD-länderna. Andelen med en svag ekonomi är jämförelsevis låg. Barnen i Sverige har en relativt bättre standard än i de flesta andra länder.
Inkomströrligheten är en central aspekt av fördelningspolitiken som speglar de socialt betingade skillnaderna i chanser till goda livsinkomster. Överlag har det visat sig mycket svårt att mäta rörlighetens förändringar över längre perioder. Hur inkomster beräknas har förändrats exempelvis när socialförsäkringarna gjordes skattepliktiga 1974 och vid skattereformen 1990@1991. Ungdomarna studerar allt längre och förvärvsfrekvens bland kvinnor har ökat osv. Risken är att inkomströrligheten överskattades på 1960-talet eftersom ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet m.m. inte var skattepliktiga och därför inte fanns med i taxeringsregistren. Slutsatserna av den rapport som Tolgfors hänvisar till måste enligt min mening vänta på en vetenskaplig granskning. Forskningen hittills pekar på att inkomströrligheten har varit mycket stabil i Sverige under lång tid. Forskningen pekar snarast på en ökad rörlighet under 1980-talet jämfört med under 1970-talet.
Kommittén Välfärdsbokslut beskriver i sin delrapport effekterna av 90-talskrisen, Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3). Välfärden är på många områden sämre i slutet av 1990-talet än i början. I sitt fortsatta arbete avser kommittén att fördjupa analyserna av omfördelningsprocessen.
Regeringen delar synen att det bör löna sig bättre att studera, arbeta och starta egna företag. Därför bedrivs ett långsiktigt arbete för sänkta marginaleffekter.
Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2000 en omfattande inkomstskattereform som innebär en kompensation för egenavgifter och som minskar andelen skattskyldiga med statlig skatt till 15 %. En fjärdedel av reformen har beslutats av riksdagen. Med sin inriktning på låg- och medelinkomsttagare kommer denna reform, fullt ut genomförd, förutom att förbättra skatternas samlade fördelningsprofil, att sänka marginaleffekterna för dessa grupper och att stödja arbetslinjen.
Ett förslag till maxtaxa inom barnomsorgen presenteras inom kort. Reformen innebär sänkta marginaleffekter för många barnfamiljer, särskilt för ensamstående föräldrar. Den ekonomiska familjepolitiken ses nu över vad gäller träffsäkerhet och marginaleffekter.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.