Utbildningsnivån för unga med funktionshinder
Skriftlig fråga 2005/06:1523 av Ericson, Lars-Ivar (c)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-05-03
- Inlämnad
- 2006-05-03
- Besvarad
- 2006-05-10
- Svar anmält
- 2006-05-10
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 3 maj
Fråga 2005/06:1523 av Lars-Ivar Ericson (c) till statsrådet Ibrahim Baylan (s)
Utbildningsnivån för unga med funktionshinder
Ny statistik från SCB visar att utbildningsnivån är lägre bland personer med olika funktionshinder än i motsvarande åldersgrupper utan funktionshinder. Fler med funktionshinder har nioårig grundskola som högsta utbildningsnivå och betydligt fler av dem med funktionshinder saknar högskoleutbildning i jämförelse med personer i samma ålder som ej har funktionshinder.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att höja utbildningsnivån hos unga med funktionshinder?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1523 besvarad av Ibrahim Baylan
Svar på fråga 2005/06:1523 om utbildningsnivån för unga med funktionshinder
Statsrådet Ibrahim Baylan
Lars-Ivar Ericson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att höja utbildningsnivån hos unga med funktionshinder. Det är oerhört viktigt att elever med funktionshinder erbjuds samma möjligheter till utbildning som elever utan funktionshinder. Hänsyn måste emellertid också tas till elevernas individuella förutsättningar och behov.
Enligt dagens regelverk ska alla elever ges det stöd som behövs för att de ska ha förutsättningar att klara målen. I grundskolan har från årsskiftet införts en skyldighet för lärare att upprätta individuella utvecklingsplaner för varje elev. Detta är särskilt viktigt för elever med funktionshinder för att det tidigt ska uppmärksammas vilka insatser som behövs. Om särskilda stödåtgärder behövs för en elev i gymnasieskolan är rektor ansvarig för att ett åtgärdsprogram upprättas. Styrelsen för utbildningen kan vidare besluta att en elev på ett nationellt program i gymnasieskolan får fördelas över längre tid än tre år om det med hänsyn till elevens förutsättningar finns särskilda skäl. Ett sådant skäl kan vara att eleven har ett funktionshinder. Det finns också möjligheter att inrätta specialklasser för elever med funktionshinder om de inte kan följa den vanliga undervisningen.
Vid personalneddragningar i skolan är det ofta de svaga eleverna som drabbas hårdast. Jag vill därför i sammanhanget även betona den hittills mycket framgångsrika satsningen på 15 000 fler lärare och andra specialister i skolan som nu är inne på sitt femte år.
Elever med funktionshinder har också stora behov av att inför valet till gymnasieskolan få råd och vägledning om vilka utbildningsvägar som kan vara lämpliga för dem. I den ekonomiska vårpropositionen (prop. 2005/06:100) föreslår regeringen att Myndigheten för skolutveckling ges i uppdrag att, tillsammans med ett antal kommuner, öka kvaliteten på skolornas studie- och yrkesvägledning. En särskild informationsinsats görs även till elever i årskurs 9 för att öka deras kunskap om arbetsmarknaden inför deras val till gymnasieskolan.
I gymnasieskolan går många elever med funktionshinder på individuella program. Där finns möjligheter att utifrån överenskommelser i elevens individuella studieplan möta elevens särskilda utbildningsbehov. I enlighet med vad som föreslagits i regeringens proposition Kunskap och kvalitet @ elva steg för utvecklingen av gymnasieskolan (prop. 2003/04:140) höjs kvaliteten på gymnasieskolans individuella program från och med den 1 juli 2006 genom att eleverna ska ges utbildning i en omfattning som motsvarar heltidsstudier.
I regeringens skrivelse Kvalitet och samverkan @ om utbildning för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning (skr. 2005/06:151) betonas behovet av specialpedagogisk kompetens för att blivande lärare ska vara rustade för att undervisa i heterogena klasser. Det betyder inte att alla lärarstudenter ska ha kunskaper om alla olika funktionshinder, utan snarare att de ska kunna identifiera olika stödbehov.
En särskild grupp funktionshindrade är elever med dyslexi. Myndigheten för skolutveckling har, i december 2005, fått i uppdrag att inom myndigheten bygga upp ett nationellt centrum för språk‑, läs- och skrivutveckling. För elever med läs- och skrivsvårigheter ska arbetet bedrivas i samverkan med Specialpedagogiska institutet. Myndigheten har även fått i uppdrag att, i samverkan med institutet och berörda lärarutbildningar, erbjuda kompetensutveckling inom området grava läs- och skrivsvårigheter/dyslexi. Ambitionen är att 10 000 lärare ska kunna erbjudas kompetensutveckling inom området de kommande åren.
Avslutningsvis vill jag påpeka att regeringen i uppföljningen av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken (skr. 2005/06:110) även har aviserat att det är angeläget att särskilt sätta fokus på förutsättningarna för att personer med funktionshinder ska få samma möjligheter till utbildning och arbete som andra. Regeringen avser därför bland annat att tillsätta en utredning för att göra en kartläggning och analys av de insatser samhället erbjuder.
Jag kommer med stort intresse att följa vad de olika uppdragen och utredningarna leder fram till, för att sedan ta ställning till vilka ytterligare åtgärder som eventuellt kommer att behöva vidtas för att höja utbildningsnivån hos unga med funktionshinder.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.