Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Utbildningen och arbetslösa
Skriftlig fråga 1996/97:78 av Margitta Edgren (fp)
Klar
- Inlämnad:
- 1996-11-01
- Besvarad:
- 1996-11-14
den 1 november
Fråga 1996/97:78 av Margitta Edgren (fp) till statsrådet Ylva Johansson
om utbildningen och arbetslösa
Kommunerna planerar nu för ”kunskapslyftet” som innebär att arbets-
lösa skall öka sina kunskaper till en modem gymnasieutbildning. Det kan
vara att ge treårig gymnasieutbildning till den som tidigare har en tvåårig
sådan eller till den som inte har gymnasieutbildning alls. Problem är att
de som gick tvåårigt gymnasium en gång för länge sedan har glömt så
mycket i t.ex. svenska och matte att kunskaperna inte motsvarar ett god-
känt betyg från dagens nionde år i grundskolan. För andra är självförtro-
endet så lågt att tillsammans med studieovanan bäddas för ett studiemiss-
lyckande om de tvingas starta sin utbildning på fel nivå. Vid husbygge är
det noga med grunden annars ramlar hela bygget. Samma gäller de ar-
betslösa som skall öka sin kompetens, grunden måste vara stabil.
Egentligen borde många komplettera vissa ämnen i grundvux och
samtidigt läsa övriga ämnen på gymnasienivå. Att läsa på två nivåer sam-
tidigt medger inte reglerna, ej heller att medel för kunskapslyftet finansie-
rar grundläggande vuxenutbildning, enligt lärare.
Min fråga:
Avser regeringen se till att reglerna ändras eller förtydligas i syfte att
nå de mål som ställts upp - högre kompetens för arbetslösa människor?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:78 besvarad av Statsrådet Ylva Johansson
den 14 november
Svar på fråga 1996/97:78
Statsrådet Ylva Johansson
Margitta Edgren har frågat mig om regeringen avser att se till att reg-
lerna ändras eller förtydligas i syfte att nå de mål som ställts upp - högre
kompetens för arbetslösa människor.
Jag vill först av allt klargöra att vad gäller de frågor Margitta Edgren
tar upp behöver inga regler ändras. Det finns inga regler som hindrar att
man jämsides studerar i kurser på grundläggande och på gymnasial nivå.
Ofta kan det t.o.m. vara det lämpligaste. En grundläggande tanke med
kunskapslyftet är att det skall utgå från varje enskild individs önskemål,
utbildningsbehov och förutsättningar. Därför kommer det troligen att vara
ganska vanligt att deltagarna studerar på båda nivåerna. En annan sak är
att de extra statliga medlen lämnas enbart för den delen som är gymnasial
utbildning. Det skall ses mot bakgrunden att kommunerna redan har en
obetingad skyldighet vad gäller grundskolenivån.
Målet är att under en period av fem år åstadkomma ett nationellt kun-
skapslyft. Utbildningserbjudandet skall avse utbildning upp till treårig
gymnasiekompetens. Jag vill särskilt betona att kunskapslyftet skall rikta
sig till den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och hittills har
fått minst av samhällets utbildningsinsatser. Det skall vara naturligt för
den som behöver komplettera sina kunskaper även på grundskolenivå
eller i sfi att se utbildningen som en helhet. På motsvarande sätt blir det
naturligt för kommunerna att planera vuxenutbildningsinsatserna som en
helhet.
Alla som efterfrågar utbildning skall erbjudas individuell studieväg-
ledning, vilket är särskilt viktigt för människor från studieovana miljöer.
Det gäller att motivera och väcka intresse för utbildning och att reducera
felval och avhopp genom väl underbyggda utbildningsval. Ett viktigt led
är då att de som saknar tillräcklig grund för att bedriva gymnasiala studier
skall erbjudas den kompletterande utbildning som kan behövas som en
förberedelse.
Det är också viktigt att notera att de särskilda statliga medlen också
kan användas för t.ex. uppsökande verksamhet och för orienteringskurser
eller pröva-på-kurser som ett led i en aktiv studie- och yrkesvägledning.
För var och en skall en individuell studieplan göras upp och kontinu-
erligt revideras i dialog mellan skolan och individen. Det är av största
vikt att utbildningen kan påbörjas på för individen rätt nivå, varken för
högt eller för lågt. Vuxna som kanske redan har grundskolekunskaper
men har dåligt självförtroende skall få hjälp att kartlägga sina reella kun-
skaper - och om de så önskar få dem dokumenterade genom betyg.
Kommunerna har enligt skollagen skyldighet att tillhandahålla vux-
enutbildning på grundskolenivå i form av grundläggande vuxenutbild-
ning. Vuxna som saknar grundskolekompetens har rätt att få sådan.
Många får också sådan utbildning vid folkhögskolor. En skyldighet för
kommunerna och motsvarande rättighet för individerna gäller också be-
träffande svenskundervisning för invandrare (sfi). Detta är alltså bak-
grunden till att de extra statliga medlen inte lämnas för utbildning av
dessa slag.
Kommunerna har också skyldighet enligt skollagen att erbjuda gym-
nasial vuxenutbildning och de skall sträva efter att erbjuda utbildning
som svarar mot efterfrågan och behov. Det finns dock ingen ovillkorlig
rätt för vuxna att få delta i sådan utbildning. På grund av den ansträngda
ekonomin i många kommuner satsar staten extra medel på gymnasial
utbildning för att vuxenutbildningssatsningen skall komma till stånd nu
och vara likvärdig över landet.
Det handlar alltså inte om en förändring i ansvarsfördelningen mellan
stat och kommuner. I stället har syftet varit att genom särskilda statliga
insatser åstadkomma en omfattande utbyggnad av vuxenutbildningen.
Satsningen skall också aktivt bidra till att förnya och utveckla vux-
enutbildningen. Det handlar om ett förnyat innehåll, nya och flexibla
arbetsformer och nya aktörer för att på så sätt nå flera målgrupper än dem
som spontant söker sig till dagens komvux.
Det har varit min och regeringens ambition att satsningen skall bli ett
ömsesidigt åtagande mellan kommunerna och staten. Jag kan nu glädjan-
de nog konstatera att satsningen har fått ett mycket positivt mottagande i
kommunerna. Samtliga kommuner har redan anmält sitt intresse att delta i
satsningen.
Övrigt om skriftliga frågan
Intressenter
Frågeställare
Margitta Edgren (fp)
Ställd till
statsrådet Ylva Johansson
Besvarad av
Statsrådet Ylva Johansson
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.