Uranbrytning

Skriftlig fråga 2022/23:376 av Tobias Andersson (SD)

till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)

Genom propositionen Förbud mot utvinning av uran (2017/18:212) förbjöd den socialdemokratiska regeringen uranbrytning i Sverige. Detta trots att det vid tillfället var en fullständig icke-fråga. Ingen storskalig utvinning hade ägt rum på decennier, och givet att Socialdemokraterna samtidigt monterade ned kärnkraft fanns ingen direkt efterfrågan.

Som sig bör var Sverigedemokraterna framåtblickande och motsatte sig detta, bland annat med följande motivering: ”För den som vill påbörja uranbrytning i dag krävs tre separata tillstånd, beslutade enligt miljöbalken, minerallagen och kärntekniklagen. Det är även på det viset vid etablering av miljöfarliga verksamheter, precis som vid exempelvis vindkraftsetableringar, att kommunerna har en vetorätt och att det från den aktuella kommunen krävs en aktiv tillstyrkan för att tillstånd ska kunna medges. Trots att det inte är något problem som föreligger och att tillståndsprocessen för den som vill påbörja gruvdrift för att bryta uran är omfattande, lägger regeringen fram detta förslag.”

Sedan dess har behovet av och förutsättningarna för kärnkraft förändrats, och i dag är det sannolikt att nya projekt snart initieras. Mot den bakgrunden kommer naturligtvis behovet av uran att öka i Sverige. Att då vara beroende av importerat uran, från till exempel Ryssland, ter sig inte strategiskt, varken utifrån ett samhällsekonomiskt eller ett säkerhetspolitiskt perspektiv.

Att man dessutom får bryta uran idag för att kunna få upp andra metaller som vi behöver för till exempel batteriteknik men då inte får utvinna själva uranet är nog ganska ologiskt för de flesta. Som tur är finns det stöd från en majoritet i Sveriges riksdag för att ändra denna ordning och på nytt möjliggöra uranbrytning.

Med anledning av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:

Avser ministern och regeringen att verka för att på nytt tillåta uranbrytning i Sverige?