Uranbrytning och dess påverkan på Sveriges självförsörjning
Skriftlig fråga 2024/25:1183 av Rickard Nordin (C)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-05-16
- Överlämnad
- 2025-05-19
- Anmäld
- 2025-05-20
- Svarsdatum
- 2025-05-28
- Besvarad
- 2025-05-28
- Sista svarsdatum
- 2025-05-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Regeringen har nyligen presenterat ett förslag om att tillåta uranbrytning i Sverige, med motiveringen att detta är ett steg mot ökad energisjälvförsörjning. Att slopa det kommunala vetot mot uranbrytning som regeringen vill anser vi i Centerpartiet är ett brott mot det kommunala självbestämmandet.
Regeringens argumentation kring självförsörjning haltar dessutom. För det uran som grävs upp kan inte användas direkt i kärnreaktorer utan behöver bearbetas. Samtidigt saknar Sverige i dag kapacitet för anrikning och upparbetning av uran, vilket innebär att eventuellt brutet uran ändå måste skickas utomlands för vidare bearbetning innan det kan användas som kärnbränsle.
Mot denna bakgrund väcks frågor om hur realistiskt det är att uppnå självförsörjning enbart genom uranbrytning, utan att även ha kontroll över resten av värdekedjan för kärnbränsle.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Hur bedömer statsrådet och regeringen att tillåtande av uranbrytning i Sverige i sig bidrar till ökad självförsörjning, givet att Sverige i dagsläget saknar kapacitet för anrikning och upparbetning av uran, och avser statsrådet att, inom sitt ansvarsområde, vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?
Svar på skriftlig fråga 2024/25:1183 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:1183 Uranbrytning och dess påverkan på Sveriges självförsörjning
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:1183 av Rickard Nordin (C)
Uranbrytning och dess påverkan på Sveriges
självförsörjning
Rickard Nordin har frågat mig hur jag och regeringen bedömer att tillåtande av uranbrytning i Sverige i sig bidrar till ökad självförsörjning, givet att Sverige i dagsläget saknar kapacitet för anrikning och upparbetning av uran. Rickard Nordin har vidare frågat om jag avser att, inom mitt ansvarsområde, vidta några åtgärder utifrån min bedömning.
Det nuvarande förbudet i 9 kap. 6 i § miljöbalken mot att ge tillstånd till gruvdrift eller gruvanläggning som avser uranhaltigt material utgör ett hinder mot en fullständig undersökning av berggrunden och ett effektivt utnyttjande av de resurser i form av metaller och mineral som finns. Förbudet innebär också ett hinder mot sekundär utvinning av uran och utvinning av uran som biprodukt.
I Sverige används årligen cirka 1 500–2 000 ton naturligt uran, som köps på världsmarknaden, för kärnkraft. Det uran som framöver kan komma att brytas i svenska gruvor kan inte användas direkt som kärnbränsle i lättvattenreaktorer. Fysikalisk eller kemisk malmanrikning, som nu föreslås bli tillåten, är sådan anrikningsverksamhet som förekommer vid gruvverksamhet. Innan kärnbränsle kan framställas behöver uranet konverteras och isotopanrikas. Processen att isotopanrika uran för att framställa kärnbränsle är strikt reglerad av internationella avtal och sker under tillsyn av IAEA. I dag importerar de svenska aktörerna isotopanrikat uran, främst från andra EU-länder.
Efterfrågan på uran har ökat till följd av det kraftigt ökade intresset för kärnkraft som en fossilfri energikälla och ett viktigt verktyg i den globala klimatomställningen. Mot bakgrund av den ökade efterfrågan på kritiska metaller och mineral, däribland sällsynta jordartsmetaller, har intresset för utvinning av s.k. flermetallsfyndigheter, där uran ofta ingår, ökat.
Min bedömning är att förslaget att åter tillåta uranbrytning i Sverige kommer att bidra till att EU:s självförsörjning av kritiska metaller och mineral, och även uran, förbättras. Våra egna naturresurser kommer kunna tas tillvara vilket minskar importbehovet. I slutändan är det upp till varje intressent att överväga om ett projekt är lönsamt eller inte och var isotopanrikningen ska ske.
Stockholm den 28 maj 2025
Romina Pourmokhtari
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

