Uranbrytning och dess påverkan på Sveriges självförsörjning

Skriftlig fråga 2024/25:1183 av Rickard Nordin (C)

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Regeringen har nyligen presenterat ett förslag om att tillåta uranbrytning i Sverige, med motiveringen att detta är ett steg mot ökad energisjälvförsörjning. Att slopa det kommunala vetot mot uranbrytning som regeringen vill anser vi i Centerpartiet är ett brott mot det kommunala självbestämmandet.

Regeringens argumentation kring självförsörjning haltar dessutom. För det uran som grävs upp kan inte användas direkt i kärnreaktorer utan behöver bearbetas. Samtidigt saknar Sverige i dag kapacitet för anrikning och upparbetning av uran, vilket innebär att eventuellt brutet uran ändå måste skickas utomlands för vidare bearbetning innan det kan användas som kärnbränsle.

Mot denna bakgrund väcks frågor om hur realistiskt det är att uppnå självförsörjning enbart genom uranbrytning, utan att även ha kontroll över resten av värdekedjan för kärnbränsle.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:

Hur bedömer statsrådet och regeringen att tillåtande av uranbrytning i Sverige i sig bidrar till ökad självförsörjning, givet att Sverige i dagsläget saknar kapacitet för anrikning och upparbetning av uran, och avser statsrådet att, inom sitt ansvarsområde, vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?