Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

uppfostringsläger utomlands

Skriftlig fråga 2002/03:466 av Tolgfors, Sten (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Anmäld
2003-02-04
Inlämnad
2003-02-04
Besvarad
2003-02-19
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Besvarad
2003-02-20
Svar anmält
2003-02-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 4 februari

Fråga 2002/03:466

 av Sten Tolgfors (m) till socialminister Lars Engqvist om uppfostringsläger utomlands

Den senaste tiden har flera berättelser kommit om hur svenska barn skickats till Somalia för att "gå i skola". I själva verket har det enligt medieuppgifter varit frågan om rena fundamentalistiska uppfostringsläger, där det förekommit närmast tortyrliknande förhållanden. Barnen har kedjats fast, piskats och nekats läkarvård.

I Örebro har socialtjänsten medverkat till att en pojke på familjens initiativ sändes till Somalia. Han fråntogs sitt pass av fadern och kunde inte ta sig hem. "Men syftet har inte varit uppfostran, snarare att de skulle hitta sin identitet", säger förvaltningen i en generell kommentar.

Kroppsstraff strider mot de mänskliga rättigheterna. Hela hanteringen strider mot FN:s barnkonvention och principen om barnets bästa. Man kan med fog ställa frågan hur svenska myndigheter kan acceptera och än värre medverka till att barn sänds till länder i sönderfall, från vilka många människor flyr. Att svenska myndigheter medverkar till att sända barn till okända förhållanden är i sig oacceptabelt.

Vad avser socialministern att göra för att tillse att barn inte försätts i vanmäktiga situationer genom att sändas till läger utomlands med stöd av svenska myndigheter?

Svar på skriftlig fråga 2002/03:466 besvarad av Morgan Johansson

den 19 februari

Svar på fråga 2002/03:466 om uppfostringsläger utomlands

Statsrådet Morgan Johansson

Sten Tolgfors har frågat vad socialministern avser att göra för att tillse att barn inte försätts i vanmäktiga situationer genom att sändas till läger utomlands med stöd av svenska myndigheter. Arbetet i regeringen är så fördelat att det är jag som ska besvara frågan.

Barn måste givetvis skyddas från att sändas ut i oacceptabla förhållanden.

Enligt bestämmelserna i föräldrabalken har föräldrar både rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör ett barns personliga angelägenheter. Om föräldrar vill skicka sitt barn till sitt hemland för att knyta kontakt med sina rötter har de rätt att fatta ett sådant beslut. Föräldrar ska naturligtvis lyssna på barnet och ta hänsyn till barnets vilja och synpunkter utifrån hans eller hennes ålder och utveckling.

Samhället har dock ett övergripande ansvar för att skydda barn från att fara illa. Om det kommer till socialtjänstens kännedom att ett barn riskerar att fara illa ska barnets behov av insatser från socialtjänsten utredas. När socialtjänsten utreder och fattar beslut om sådana insatser ska principen om barnets bästa beaktas. Barn har enligt socialtjänstlagen också rätt att bli hörda, det vill säga socialtjänsten ska samtala med dem och bilda sig en uppfattning om hur barnet självt ser på sin situation. Ett barn som är 15 år har ställning som egen part i ärenden som rör honom eller henne.

Lagstiftningen understryker vikten av att val av lämplig insats sker i samförstånd med barnet och hans eller hennes familj. Om det vid en utredning till exempel framkommer att föräldrarna avser att skicka barnet till ett annat land där han eller hon riskerar att utsättas för övergrepp finns möjligheter att ingripa med stöd av LVU för att skydda barnet.

Lagregleringen för att kunna fatta beslut i enlighet med bestämmelsen om barnets bästa finns redan i dag i socialtjänstlagen. I en kommande proposition om stärkt skydd för barn i utsatta situationer kommer också principen om barnets bästa att tydliggöras i LVU. Ökade kunskaper inom socialtjänsten om vad barn kan råka ut för om de reser tillbaka till sina hemländer där svåra förhållanden råder bör också leda till att beslut fattas utifrån vad som är bäst för varje enskilt barn.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.