ungdomsidrotten och skattereglerna
Skriftlig fråga 1998/99:596 av Fredrik Graf, Carl (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-04-29
- Anmäld
- 1999-05-04
- Besvarad
- 1999-05-05
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 29 april
Det är inte alltid lätt att leva upp till alla regler i skattesystemet på grund av många och ofta svårtolkade regler. Jag har blivit uppmärksammad på en konsekvens som enligt min mening är helt orimlig.
Om en fotbollsförening bjudit spelarna i sitt ungdomslag på hamburgare vid två tillfällen per år i samband med match eller träning, så leder det till en måltidsförmån på 2 x 54 kr. Varje juridisk person som utgivit ersättning till en person överstigande 100 kr per år är skyldig att lämna in kontrolluppgift till skattemyndigheten när året är slut.
Kommer mottagaren över grundavdraget på 8 800 kr, så skall denne börja att betala skatt. Dessutom leder en inkomstökning från 8 799 kr till 8 899 kr till att marginalskatten ökar med 600 %. I praktiken en inkomstminskning på 500 kr, eftersom egenavgifterna betalas från första kronan. Rör det sig endast om måltidsförmåner så finns dessutom inga kontanter att dra detta mot. Lägger jag dessutom till att hamburgaren som föreningen bjudit på kanske kostat 22 kr, men förmånsvärdet enligt reglerna, skall vara 54 kr så förstår var och en att det inte känns särskilt frestande att ens försöka leva upp till alla regler. Kravet på kontrolluppgiftslämnande leder dessutom till stort administrativt merarbete för föreningen.
Vad avser finansministern vidta för åtgärder för att få bort dessa orimliga effekter av skattesystemet?
Svar på skriftlig fråga 1998/99:596 besvarad av Finansminister Bosse Ringholm
- Finansminister Bosse Ringholm
den 5 maj
Carl Fredrik Graf har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att få bort vissa orimliga effekter av skattesystemet.
De effekter som Carl Fredrik Graf tar upp avser två helt olika frågor, dels skatteplikten av enstaka fria måltider som ges ut av idrottsföreningar, dels marginaleffekter av att allmän pensionsavgift betalas från första kronan så snart de sammanlagda förvärvsinkomsterna överstiger grundavdraget.
Förmåner som utgår i samband med arbete i ideella föreningar är redan föremål för en översyn. Det ingår i uppdraget till Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. (dir. 1997:128) att undersöka om det finns ett behov i inkomstbeskattningen av ett särskilt undantag för förmåner av mindre värde. I de frågor som gäller beskattning av förmåner skall utredningen ägna särskild uppmärksamhet åt förmåner som utgår i samband med arbete i ideella föreningar som är frikallade från skattskyldighet, däribland idrottsföreningar.
När det gäller skatteplikten för enstaka fria måltider som ges av en idrottsförening vill jag avvakta utredningens förslag och är alltså inte beredd att för närvarande vidta några åtgärder.
När det gäller marginaleffekter vid låga årsinkomster som hör samman med skyldigheten att betala allmän pensionsavgift vill jag säga följande. Den tröskel som beskrivs i frågan gäller för ett begränsat inkomstintervall på 8 800-9 400 kr per år.
Effekten är olycklig men oundviklig i och med att allmän pensionsavgift tas ut på hela inkomsten när inkomsten uppgår till en viss nivå. Ett alternativ för att undvika tröskeleffekten skulle kunna vara att på samma sätt som vid inkomstbeskattningen ha ett grundavdrag vid beräkning av den allmänna pensionsavgiften. Det skulle emellertid medföra ett avsteg från en av de principer som det reformerade pensionssystemet vilar på, nämligen att pensionsrätt i princip skall tjänas in från första kronans inkomst. Det skulle också bli mycket kostsamt. Överslagsvis skulle det innebära en minskning av Allmänna pensionsfondens inkomster med 2,6 miljarder kronor per år och en offentligfinansiell kostnad på 1,7 miljarder kronor.
Även om marginaleffekten är hög inom ett begränsat inkomstintervall bör man inte glömma bort att det samlade skatte- och avgiftsuttaget på en årsinkomst på 10 000 kr uppgår till endast ca 10 % av inkomsten. En betalning av allmän pensionsavgift ger i det nya ålderspensionssystemet också en motsvarande pensionsrätt, vilket är viktigt att framhålla.
Beloppsgränsen för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift motsvarar grundavdraget vid inkomstbeskattningen av aktuella årsinkomster och följer dessutom den inkomstgräns som gäller för skyldigheten att lämna självdeklaration. Det sistnämnda förhållandet var också det främsta skälet för att införa nuvarande beloppsgräns för skyldigheten att betala allmän pensionsavgift. Det borde nämligen inte komma i fråga att inrätta ett särskilt taxeringsförfarande för att på grundval av kontrolluppgifter kunna fastställa pensionsgrundande inkomst såvitt gällde sådana begränsade inkomster. Dessa skäl har enligt min mening alltjämt stor betydelse för hur bestämmelserna bör vara utformade.
Den aktuella beloppsgränsen skall vidare gälla vid beräkning av pensionsrätt i det nya allmänna ålderspensionssystemet. Pensionsgrundad inkomst skall således endast fastställas för den som har förvärvsinkomster som sammanlagt överstiger grundavdraget och pensionsrätt skall då beräknas från första kronans inkomst varje år.
Sammantaget framstår den negativa betydelse som den beskrivna tröskeleffekten kan ha för enskilda och för funktionen i svensk ekonomi som liten i jämförelse med de avgjorda fördelar som nuvarande ordning har.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.