Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

underhållsstöd

Skriftlig fråga 1999/2000:532 av Pärssinen, Raimo (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2000-02-10
Anmäld
2000-02-15
Besvarad
2000-02-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 8 februari

Fråga 1999/2000:532

 av Raimo Pärssinen (s) till statsrådet Ingela Thalén om underhållsstöd

Riksdagen beslutade om förändringar i lagen om underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar fr.o.m. den 1 februari 2000. Förändringarna var motiverade av att de underhållsskyldiga med låga inkomster skulle få ekonomiska lättnader och därmed bättre förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter.

En konsekvens av förändringarna blev dock att underhållsskyldiga med normala inkomster och många barn fick stora höjningar, i vissa fall upp till 1 600 kr i månaden. Självklart ska varje underhållsskyldig ta ekonomiskt ansvar för sina barn men när den enskildes ekonomiska förutsättningar inte räcker till för sådana höjningar så kan man inte fullgöra sitt ansvar mot barnen. Om man inte betalar så uppstår en skuld som bara växer för varje månad. Ganska snart så hamnar ärendet hos kronofogden och man hamnar på listan med betalningsanmärkningar osv.

Vad avser socialförsäkringsministern göra för att underhållsskyldiga med normala inkomster och fler än tre barn ska få bättre möjlighet att fullgöra sin skyldighet att betala underhållsstöd?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:532 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros

den 16 februari

Svar på fråga 1999/2000:532 om underhållsstöd

Statsrådet Ingela Thalén

Raimo Pärssinen har frågat mig vad jag avser att göra för att underhållsskyldiga med normala inkomster och fler än tre barn ska få bättre möjlighet att fullgöra sin skyldighet att betala underhållsstöd.

Eftersom det av ekonomiska eller andra skäl kan uppstå situationer när det är svårt för en bidragsskyldig förälder att återbetala ett fastställt belopp till staten infördes en regel i lagen om underhållsstöd som innebär att en bidragsskyldig förälder i vissa fall kan få anstånd med återbetalningen så att han eller hon får behålla vad som behövs för eget och familjens underhåll.

Om det kan förutses att de ekonomiska svårigheterna blir bestående kan staten medge eftergift om det finns synnerliga skäl för detta med hänsyn till den återbetalningsskyldige förälderns personliga eller ekonomiska förhållanden. Synnerliga skäl kan, enligt förarbetena till lagen, föreligga om den återbetalningsskyldige föräldern har medgetts anstånd under en längre tid och det finns anledning att anta att den återbetalningsskyldiges ekonomiska förhållanden inte kommer att förbättras under överskådlig tid. Det finns alltså en form av skyddsnät inbyggt i systemet som innebär att man normalt inte behöver hamna hos kronofogden.

Skälet för att ändra reglerna för hur återbetalningsbeloppen ska beräknas var att många med låga inkomster inte hade rimliga möjligheter att återbetala sin andel av underhållsstödet till staten. Med de nya reglerna beräknades 34 % få sänkta och 22 % höjda återbetalningsbelopp. Föräldrar som redan tidigare betalade fullt underhållsstöd eller hade återbetalningsbeloppet fastställt till 0 kr berördes inte av förändringen.

Liksom vid alla förändringar av trygghetssystemen är det svårt att helt förutse konsekvenserna för alla individer. I den kommande översynen av de familjeekonomiska stöden kommer underhållsstödet att ingå. Särskild vikt ska läggas vid att analysera ensamföräldrarnas ekonomiska situation. Analysen ska avse både vårdnadshavare och bidragsskyldiga föräldrar.

Jag delar Raimo Pärssinens uppfattning att det är självklart att varje underhållsskyldig förälder ska ta ett ekonomiskt ansvar för sina barn. Om översynen visar att de nya reglerna har fått oacceptabla konsekvenser för någon grupp bidragsskyldiga föräldrar kommer jag dock att överväga om reglerna behöver ändras.

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.