UN80-processen

Skriftlig fråga 2025/26:282 av Linnéa Wickman (S)

till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)

UN80-processen syftar till att reformera FN-systemet, särskilt mot bakgrund av den akuta finansieringskrisen efter de mycket kraftiga nedskärningarna till internationellt bistånd och minskad finansiering från flera medlemsstater, särskilt USA. Inom det humanitära biståndet handlar det om en minskning av resurser på 40 procent från ett år till ett annat. I processen lyfts förslag om sammanslagningar av FN-organ, och med det en risk för förändrade mandat.

Ett av förslagen är att UN Women, som är FN:s jämställdhetsorgan, och UNFPA, FN:s befolkningsfond med omfattande insatser för sexuell och reproduktiv hälsa, kan slås samman. Det går att resonera om vilka fördelar och nackdelar som detta skulle kunna ha. Men en sammanslagning av UN Women och UNFPA i vilken deras nuvarande mandat urholkas och uppgifter förändras skulle få betydande konsekvenser bortom frågan om FN:s organisation.

Detta skulle inte bara kunna försvaga det globala arbetet för flickors och kvinnors rättigheter utan slå särskilt hårt mot SRHR, ett område där motståndet från konservativa krafter är särskilt starkt och där försök att försvaga rättigheter sker samlat, välfinansierat och strategiskt.

Det är viktigt att Sverige som medlemsstat är aktivt i arbetet tillsammans med andra likasinnade länder för att påverka FN:s reformprocess. Det är centralt att Sverige i alla sammanhang är en tydlig röst för att upprätthålla starka mandat samt säkerställa att jämställdhetsarbete och SRHR inte kompromissas med när och om FN:s organisation förändras.

Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:

Vilken är ministerns och regeringens uppfattning av UN80-processen när det gäller framtiden för UN Women och UNFPA, och vilka konkreta positioner driver ministern och regeringen för att säkerställa att dessa organisationers mandat och deras arbete för jämställdhet och SRHR inte försvagas?