tvångsvård av missbrukare
Skriftlig fråga 2001/02:237 av Sidén, Anita (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-11-20
- Anmäld
- 2001-11-27
- Besvarad
- 2001-11-28
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 20 november
Fråga 2001/02:237
av Anita Sidén (m) till socialminister Lars Engqvist om tvångsvård av missbrukareEnligt Dagens Nyheter missbrukar kommunerna lagen om tvångsvård av missbrukare (LVM). Detta sker genom att tvångsvård används som akuthjälp i stället för att ge långsiktig behandling. Mer än 70 % av missbrukarna har under de senaste åren tagits in akut utan att länsrätten givit sitt tillstånd@något som bara får göras i undantagsfall.
Dessutom var vårdtiderna korta, då 30 % av missbrukarna var ute efter endast två veckor. Enligt SiS, Statens institutionsstyrelse, räcker den vårdtiden i bästa fall för att genomgå en avgiftningskur. Sture Korpi, generaldirektör för SiS, säger att: "Det är ett stort bekymmer, och det stämmer inte överens med lvm:s syften. Efter några dagar är klienten ute igen i samma missbruk samma miljöer."
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet följande:
Vilka åtgärder avser ministern vidta för att missbrukare ska få en rättssäker och adekvat vård?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:237 besvarad av socialminister Lars Engqvist
den 28 november
Svar på fråga 2001/02:237 om tvångsvård av missbrukare
Socialminister Lars Engqvist
Anita Sidén har frågat mig om vilka åtgärder jag avser vidta för att missbrukare ska få rättssäker och adekvat vård. Bakgrunden är uppgifter om att omedelbara omhändertaganden med stöd av LVM har ökat samt att dessa i många fall inte följs upp med ansökan om vård.
Låt mig först erinra om att vård till missbrukare i normalfallet ska ges med den enskildes samtycke, med stöd av socialtjänstlagen. LVM är en kompletterande lag som under vissa givna förutsättningar ger möjlighet att gripa in med tvångsåtgärder. Tvångsvård skall därför utgöra en begränsad del av de totala insatserna för missbrukare. Under 1990-talet har det skett stora förändringar av missbrukarvården. Samtidigt som tvångsvården har minskat kraftigt @ från omkring 750 personer år 1989@1990 till drygt 250 personer år 2000 @ har öppenvården kommit att spela en allt större roll. I dag sker omkring 80 % av vårdinsatserna i öppenvård. Det finns dock inte tillräckligt underlag för att dra några säkra slutsatser om insatserna är väl avvägda i förhållande till missbrukarnas behov.
Uppgifterna om att tillämpningen av LVM ger utrymme för godtycke och rättsosäkerhet är bekymmersamma. Lagen säger uttryckligen att tvångsvård skall beslutas om förutsättningarna föreligger. Den mycket kraftiga minskningen av användningen av LVM tyder på att så inte är fallet. Det är också oroande att så många fall av omedelbara omhändertaganden @ som sker på beslut av socialtjänsten eller polisen @ inte följs upp med ansökan om vård till länsrätten. Det kan tyda på att lagen i ökad utsträckning används för tvångsavgiftning, vilket inte är i enlighet med intentionerna bakom lagen. I en nyligen utkommen rättsvetenskaplig avhandling om tvångsvården av vuxna missbrukare finns uppgifter om att tillämpningen av LVM innehåller element som kan innebära bristande rättsskydd för den enskilde.
Det måste enligt min mening ställas mycket höga rättssäkerhetskrav på åtgärder som kan vidtas mot en enskild mot dennes vilja, även om syftet är gott och för den enskildes bästa. Uppgifter som pekar på bristande rättssäkerhet för människor som också i övrigt är mycket utsatta är mot den bakgrunden oroväckande. Jag kommer därför att ta initiativ till att tillämpningen av LVM ses över med den utgångspunkten.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.