Tvångsmedel för svenska soldater utomlands
Skriftlig fråga 2005/06:1480 av Widman, Allan (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Anmäld
- 2006-04-26
- Inlämnad
- 2006-04-26
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Besvarad
- 2006-05-12
- Svar anmält
- 2006-05-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 26 april
Fråga 2005/06:1480 av Allan Widman (fp) till försvarsminister Leni Björklund (s)
Tvångsmedel för svenska soldater utomlands
Försvarsministern har på en fråga av mig om utlandsstyrkans överlämnande av gripna svarat:
”Ansvaret för att det i insatsen finns förmåga att hålla omhändertagna och frihetsberövade personer i förvar vilar på befälhavaren, och ytterst den organisation eller stat som leder insatsen. Det svenska truppbidraget har också en skyldighet att överlämna omhändertagna och frihetsberövade personer i enlighet med de beslut och order som befälhavaren för insatsen fastställer.”
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna gäller i hela världen för Sverige, men kan inte antas av och därmed gälla för Nato. De särskilda insatsregler (Rules of Engagement, ROE) som framförhandlas i Nordatlantiska rådet utan svensk insyn reglerar när och var men inte hur våld och tvång ska tillgripas. Sverige kan efter det att vi gått med i en operation anmäla inskränkningar i gällande ROE. Vi har inte anmält inskränkningar med avseende på polisiära exekutiva rättigheter. Därmed har svenska soldater utomlands vittgående befogenheter och tvångsmedel även mot civila som inte finns i svensk lagstiftning. Därmed saknas nationell praxis för svenska soldater att utgå från.
Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder för att garantera att Sverige och svenska förband på internationella uppdrag fullgör de skyldigheter som följer av den i grundlagen intagna Europakonventionen om mänskliga rättigheter?
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1480 besvarad av Leni Björklund
Svar på fråga 2005/06:1480 om tvångsmedel för svenska soldater utomlands
Försvarsminister Leni Björklund
Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera att Sverige och svenska förband på internationella uppdrag fullgör de skyldigheter som följer av den i grundlagen intagna Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Inledningsvis vill jag nämna att det alltsedan början av 1990-talet är så att militär personal från såväl Sverige som andra länder ibland får lösa uppgifter av polisiär karaktär i fredsfrämjande insatser. Det har varit ett medvetet och nödvändigt agerande som insatsansvariga organisationer som FN, EU och Nato valt för att kunna lösa alla de uppgifter som kan uppstå i en insats under svåra säkerhetslägen. Vidare sker fredsfrämjande insatser i enlighet med FN-mandat eller värdstatens medgivande. Det senare bidrar till att säkerställa lokalt ägandeskap och därmed förhoppningsvis en över tiden minskande internationell närvaro i takt med att säkerheten höjs och återuppbyggnadsinsatserna ger resultat.
Sveriges möjlighet att påverka beslutsfattande och utformning av krishanteringsinsatser skiljer sig åt beroende på om det är en FN-, EU- eller Natoledd insats. När Sverige bidrar med trupp till Natoledda insatser bereds vi möjlighet att lämna synpunkter på samtliga beslutsunderlag, däribland de särskilda insatsreglerna (Rules of Engagement, ROE) när dokumenten är färdigförhandlade i Natos medlemskrets. Det är först när samtliga truppbidragarländer lämnat sitt godkännande som dokumenten formellt antas. Det finns alltid en möjlighet för ett truppbidragarland att anmäla nationella förbehåll till ROE. Huvudinriktningen för Sverige är dock att undvika att begränsa vår trupps medverkan i en insats för att inte riskera dess effektiva genomförande. Därtill är svensk trupps säkerhet en viktig variabel som vägs in i den slutgiltiga bedömningen om nationella förbehåll ska anmälas. Sveriges restriktiva hållning i de här sammanhangen är uppskattade av insatsansvariga organisationer som FN, EU och Nato, liksom insatsansvariga stater.
Enligt gällande principer för utländsk närvaro genom en fredsfrämjande insats i ett annat land ska den svenska och andra truppbidragande länders personal respektera de regler som finns i värdstaten. Utlandsstyrkans befogenheter att använda våld och tvång bygger emellertid på det folkrättsliga mandatet för insatsen. ROE ska ses som ett stöd för genomförande av operationsplanen genom att de tydliggör det legala ramverket för en insats. Befogenheterna enligt ROE att använda våld och tvång i en särskild fredsfrämjande insats begränsas alltid av innehållet i den truppbidragande statens nationella rätt samt av dess folkrättsliga åtaganden. Svensk trupp är därför alltid skyldig att iaktta de begränsningar som kan följa av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och svensk rätt.
Den personal som deltar i utlandsstyrkan får också särskild utbildning i folkrätt inför en insats. I utbildningen ingår mänskliga rättigheter. Vidare övas personalen för de uppgifter som den kan komma att ställas inför i en fredsfrämjande insats, till exempel omhändertagande av personer.
Jag anser att Försvarsmakten förbereder sin personal på bästa sätt inför en insats och har fullt förtroende för den svenska personalen som deltar i fredsfrämjande insatser.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.