TV-program i Norden

Skriftlig fråga 1999/2000:209 av Hjertén, Lars (m)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
1999-11-15
Anmäld
1999-11-23
Besvarad
1999-11-25

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 15 november

Fråga 1999/2000:209

av Lars Hjertén (m) till kulturminister Marita Ulvskog om TV-program i Norden

Vid den senaste sessionen med Nordiska rådet i Stockholm återkom vid flera tillfällen frågan om möjligheten att ta del av grannländernas TV-program som komplement till de nationella TV-programmen men också till det stora amerikanska utbudet. Det påpekades, att trots att frågan har diskuterats i flera decennier, så är det lika svårt för svenska TV-tittare att i dag se program från Norge och Danmark som det alltid har varit, trots att tekniken inte lägger några hinder i vägen.

Härigenom hör Sverige till de länder i Europa, som har den sämsta tillgången till grannländernas TV-program. TV:s digitalisering tycks inte ändra på detta förhållande, eftersom ingen av dem som fått tillstånd att använda marknätet planerar att sända i nordiska kanaler.

Min fråga till kulturministern blir därför:

Vilka åtgärder avser kulturministern vidta för att öka möjligheten att ta del av grannländernas TV-program i Sverige och i övriga Norden?

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:209 besvarad av kulturminister Marita Ulvskog

den 24 november

Svar på fråga 1999/2000:209 om TV-program i Norden

Kulturminister Marita Ulvskog

Lars Hjertén har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka möjligheten att ta del av grannländernas TV-program i Sverige och i övriga Norden.

Inledningsvis vill jag peka på de möjligheter som i dag finns att se TV-kanaler från våra grannländer. Det finns ett avtal om televisionsutbyte mellan Sverige och Finland. Finlands TV distribueras i ca 25 orter i Sverige. Motsvarande kanal, SVT EUROPA, når 1,7 miljoner tittare i Finland. Vidare sker inom ramen för Nordvision-samarbetet ett utbyte av program mellan public service-företagen i de nordiska länderna.

Omkring 60 % av de svenska hushållen är anslutna till kabel-TV-nät. Programutbudet i kabelnät bestäms av kabelbolagen. Få kabelbolag har dock valt att sända TV-program från våra nordiska grannländer. Enligt yttrandefrihetsgrundlagen råder det etableringsfrihet för kabelföretagen. Ett undantag från detta är den s.k. must carry-principen. För att ge nordiska TV-kanaler must carry-status och ge tittarna mera makt krävs emellertid grundlagsändringar.

I Digital-TV-kommitténs yttrande till regeringen över inkomna ansökningar om tillstånd att sända digital-TV (den 12 november 1999) anges att så som tillståndet för Sveriges Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB att sända digital television är utformat kan överföringskapaciteten användas mer effektivt till att sända fler program eller andra tjänster.

Vidare påpekas att t.ex. möjligheten att utöka sändningarna av nordiska program skulle kunna prövas i detta sammanhang. Regeringen har ännu inte tagit ställning till detta.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.