Transmigrationen i Indonesien
Skriftlig fråga 1996/97:434 av Eva Goes (mp)
Klar
- Inlämnad:
- 1997-04-02
- Besvarad:
- 1997-04-09
den 2 april
Fråga 1996/97:434 av Eva Goes (mp) till utrikesministern om
transmigrationen i Indonesien
Indonesien tänker tvinga omkring 80 000 människor att flytta för att
ge plats åt risodlingar i centrala Borneo, på en sammanlagd areal av en
miljon hektar. I trakten bor en folkgrupp som kallas dajaker, som av
tradition livnär sig på jakt. Nära 3 000 risodlare från Java har redan an-
länt för att börja odla upp marken, som till stor del utgörs av regnskog.
Alla tidigare försök att odla ris i före detta regnskog har misslyckats.
Bara det faktum att människor tvångsförflyttas är förkastligt, här blir
resultatet dessutom att växt- och djurlivet fördärvas. Med anledning av
detta vill jag fråga ministern:
Vad avser ministern göra för att stoppa transmigrationen i Indonesi-
en?
Svar på skriftlig fråga 1996/97:434 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
den 9 april
Svar på fråga 1996/97:434
Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén
Transmigrationspolitiken i Indonesien, dvs. folkomflyttningar inom
landet administrerade av de indonesiska myndigheterna, har sin grund i
den geografiskt skeva befolkningsfördelning som råder och jordbrukets
direkta betydelse för befolkningsflertalets försörjning.
Denna politik bedrivs sedan flera årtionden tillbaka och är ett sätt att
försöka skapa förutsättningar för drägligare livsförhållanden för de
många jordlösa småbrukarna i de tättbefolkade delarna av landet, företrä-
desvis Java och Bali.
Det kan dock ifrågasättas om en politik av detta slag verkligen har
någon större effekt för att lätta befolkningstrycket.
Det är naturligtvis högst väsentligt för legitimiteten och framgången
hos denna politik hur dessa folkomflyttningar genomförs och vilka kon-
sekvenserna är för redan befintliga befolkningsgrupper och miljön. Detta
är frågor som ofta tas upp i den inrikespolitiska debatten i Indonesien.
Generellt har många ursprungsbefolkningar en svår situation i den
snabba tillväxtens samhällen. Det är svårt för sådana grupper att göra sig
hörda i samhällen som ännu är under utveckling i vad gäller demokratiska
förhållanden. Vi har många bevis på att avverkning av skog med följande
snabbodling för att åstadkomma gröda för människor eller bete för bo-
skap, snabbt förstör och urlakar jorden. Efter några säsonger kan den bli
obrukbar.
Vad beträffar det aktuella transmigrationsprojektet på centrala Ka-
limantan som frågeställaren tar upp, är det svårt att erhålla säkra uppgifter
om de rådande förhållandena. Vissa uppgifter, som jag har fått ta del av,
pekar på att det aktuella området i stor utsträckning skulle bestå av
träskmarker och att det vidare väsentligen handlar om obebodda områ-
den. Man kan emellertid inte utesluta att negativa effekter, av det slag
som Eva Goes håller fram, kan uppstå som resultat av detta projekt.
De berörda indonesiska myndigheterna har ett ansvar för att vidta
nödvändiga åtgärder för att lindra de problem som kan uppstå i samband
med detta och andra transmigrationsprojekt.
Från svenskt håll följer vi fortlöpande utvecklingen i denna fråga.