Trålning av strömming utmed kusten
Skriftlig fråga 2019/20:1357 av Nina Lundström (L)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2020-05-14
- Överlämnad
- 2020-05-15
- Anmäld
- 2020-05-19
- Svarsdatum
- 2020-05-27
- Besvarad
- 2020-05-27
- Sista svarsdatum
- 2020-05-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Industriella trålare i Östersjön fiskar upp stora mängder strömming. Strömmingen säljs och blir bland annat fiskmjöl och foder. Industritrålarna följer reglerna och kvoterna. Det är tillåtet att tråla fyra sjömil utanför den svenska kusten, även till exempel i det nya marina naturreservatet vid Svenska Högarna ytterst i Stockholms skärgård. Det har väckts en diskussion lokalt om att skydda området mot trålning genom att flytta trålgränsen till tolv sjömil utanför svenska kusten. Förbud mot bottentrålning hjälper inte i Östersjön.
Fiskekvoterna för strömming i delar av Östersjön ifrågasätts lokalt, och det anses att en för stor del av uttaget sker inom ett för litet område och under en för kort tid så här års, när strömmingen samlas i stora stim för att gå in i skärgårdarna för att leka. Östersjöströmmingen betraktas som ett bestånd men består sannolikt av flera lokala. Andelen fritidsfiske är så liten del av den totala fångsten att den inte räknas med i beståndsuppskattningen. Inte heller det lokala och småskaliga fisket längs kusterna fångar några större mängder.
Den 6 juli 2016 antog Europaparlamentet och rådet en ny flerårig plan för förvaltningen av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön. Planens huvudsakliga mål är att fisket senast 2020 ska bedrivas på ett sätt så att maximal hållbar avkastning (MSY) kan upprätthållas. Planen bidrar även med förslag på åtgärder för att fullfölja förbudet att kasta oönskad fisk över bord, och för att minska fiskets påverkan på det marina ekosystemet.
Forskarna i Internationella havsforskningsrådet (ICES) bedömer strömmingsbestånden. Utgångspunkten för fiskepolitik är att säkerställa att vi har långsiktigt hållbara bestånd. För detta krävs bedömningar som grundas på faktabaserade underlag. Ett hållbart fiske handlar om hela ekosystemet. Tillgången på gädda, abborre och gös påverkas av tillgången på strömming.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att beståndet av strömming ska värnas och utvecklas hållbart, vilket i sin tur innebär att även det småskaliga kustnära fisket liksom fritidsfisket av strömming kan ha en framtid?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:1357 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Svar på fråga 2019/20:1357 av Nina Lundström (L) Trålning av strömming utmed kusten
Nina Lundström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att beståndet av strömming ska värnas och utvecklas hållbart, vilket i sin tur innebär att även det småskaliga kustnära fisket liksom fritidsfisket av strömming kan ha en framtid.
Inledningsvis vill jag säga att jag och regeringen delar Nina Lundströms oro för det kustnära fisket överlevnad och för rubbningen av balansen i ekosystemen i Östersjön. Regeringens övergripande inställning är att arbeta för ett hållbart fiske och för mer hållbara fiskemetoder och redskap.
Fiskemöjligheterna för sill i centrala Östersjön fastställdes liksom föregående år på långsiktigt hållbara nivåer, grundat på Internationella havsforskningsrådets (ICES) vetenskapliga råd och i enlighet med målet om maximal hållbar avkastning. Det är rådets förordning (EU) nr 2019/1838 av den 30 oktober 2019 om fastställande för 2020 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön som reglerar fisket av sill eller strömming i Östersjön 2020, inklusive den svenska kvoten för sill i det havsområde som inkluderar vattnen inom Stockholms länsgränser. Vid det ministerrådsmöte som dessa kvoter förhandlades verkade jag för att fiskemöjligheterna skulle fastställas på hållbara nivåer, vilket uppnåddes ifråga om sillen eller strömmingen.
Beståndssituationen för den s.k. centrala sillen bedöms enligt ICES vara god. Miljöstatusen i Östersjön bedöms dock inte vara god och regeringen har därför stärkt havsmiljöarbetet med mer än 200 miljoner kronor för 2020 för att främst minska övergödningen och på sikt stärka rovfiskbestånden.
Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska kvoterna, inklusive för den sill eller strömming som finns i Stockholms läns vatten.
Fiskemöjligheterna är fördelade på individuella fartyg, regionala kvoter eller allokerade som en kustkvot tillsammans med en införd trålgräns i Östersjön vid fyra nautiska mil från kusten i syfte att särskilt ta hänsyn till det kustnära fisket. Myndigheten har i beslutet 2019 om att förnya de överförbara fiskerättigheterna för det pelagiska fisket höjt kustkvoterna för sill och skarpsill med avsikten att skapa flexibilitet, förutsättningar för en fortsatt utveckling av kustnära småskaliga fisket samt möjligheter till nyetablering. Havs- och vattenmyndigheten har fått i uppdrag att inom ramen för sitt arbete med ett hållbart nyttjande och en hållbar förvaltning av fiskresurserna redovisa hur myndigheten beaktat blå näringars, inklusive fiskerinäringens och vattenbrukets, förutsättningar och vilka effekter myndighetens arbete och förvaltningsbeslut har haft på fiskerinäringens utveckling. Det är viktigt för mig och regeringen att nå målsättningarna om ett långsiktigt hållbart yrkesfiske som inkluderar det småskaliga kustnära fisket liksom det fritidsfiske som bedrivs efter strömming.
Regeringen har även uppdragit åt Havs- och vattenmyndigheten att redovisa vilka kriterier myndigheten tillämpar vid fördelning av svenska fiskemöjligheter för att skapa incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, med bl.a. minskad energikonsumtion eller minskade skador på livsmiljöer. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Näringsdepartementet) senast den 30 april 2021.
Stockholm den 27 maj 2020
Jennie Nilsson
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.