trafikmängder och miljökonsekvenser för Öresundsbron
Skriftlig fråga 1999/2000:1 av Svensson Smith, Karin (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-09-14
- Anmäld
- 1999-09-21
- Besvarad
- 1999-09-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:1
av Karin Svensson Smith (v) till miljöminister Kjell Larsson om trafikmängder och miljökonsekvenser för ÖresundsbronEtt villkor för byggandet av Öresundsbron var att stränga och precisa miljökrav skulle uppfyllas. Ett av villkoren var att bron inte skulle medföra mer vägtrafik i Öresundsregionen. Den i dag alltför omfattande och växande vägtrafiken i regionen innebär att flera miljöproblem fortsätter att förvärras: bullerstörningar, utsläpp av kväveoxider, marknära ozon, koldioxid och cancerframkallande partiklar. Just oron för ökad vägtrafik var anledningen till att det i avtalet mellan Sverige och Danmark @ och som sedan kommit till uttryck i riksdagsbeslut och regeringsskrivelser @ skrevs in att broavgiften skulle vara jämbördig med taxorna på bilfärjorna. Avtalet säger att vägtrafiken inte ska överstiga 10 000 fordon per dygn. På denna nivå baserades också miljöbedömningarna.
Öresundskonsortiet och medlemmar i den svenska regeringen menar nu att vägtrafikmängden gärna får överstiga 10 000 fordon per dygn. Detta kan åstadkommas genom att göra det billigare att åka på bron än vad som tidigare bestämts. Miljökonsekvenserna av bron blir då helt annorlunda än vad som presenterades för den svenska allmänheten och Sveriges riksdag. Den negativa miljöpåverkan ökar starkt och miljömålen kan ej uppfyllas. Detta bryter också mot svenska regeringens egen ambition om att alla allvarliga miljöproblem ska vara lösta inom 25 år.
Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att trafikmängderna och miljökonsekvenserna inte ska bryta mot de utförda miljökonsekvensanalyserna och därmed bryta avtalet med Danmark?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:1 besvarad av miljöminister Kjell Larsson
Svar på fråga 1999/2000:1 om trafikmängder och miljökonsekvenser för Öresundsbron
Miljöminister Kjell Larsson
Karin Svensson Smith har frågat mig vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att trafikmängderna på Öresundsbron och miljökonsekvenserna av dessa inte kommer att bryta mot de utförda miljökonsekvensanalyserna och därmed bryta mot avtalet med Danmark. Bakgrunden till frågan är den debatt som förts angående avgiften för biltrafiken på bron. I miljökonsekvensbeskrivningen förutsattes en prispolitik som medför att bron trafikeras av ca 10 000 bilar per dygn.
En viktig utgångspunkt för att besvara frågan är att utgå från de ramar som ges av avtalet mellan Sverige och Danmark, samt regeringsbeslutet enligt naturresurslagen. I avtalet sägs att tillkomsten av en fast förbindelse syftar till att främja en rationell och ändamålsenlig järnvägstrafik mellan länderna. Avgiften ska utformas med beaktande av detta syfte. I ett tilläggsprotokoll till avtalet anges att de båda ländernas regeringar är överens om att nivån för färjetaxorna vid Helsingborg@Helsingör är utgångspunkten vid fastställandet av taxorna för vägtrafiken. I regeringens beslut enligt naturresurslagen om förbindelsen angavs under regeringens skäl att denna avgiftskonstruktion är en förutsättning för att den ansökta anläggningen ska kunna godtas från allmänna planeringssynpunkter. Avtalet innebär dock inte en detaljreglering av avgiftens storlek varför viss handlingsfrihet finns utan att avtalet frångås.
Även i Koncessionsnämndens beslut om villkor enligt miljöskyddslagen behandlades frågan om broavgifter. Nämnden kom fram till att det inte heller enligt miljöskyddslagen var lämpligt att reglera avgifternas storlek. Det var enligt nämnden tillräckligt med de uttalanden som regeringen gjort i tillståndsbeslutet enligt naturresurslagen och avtalets bestämmelser om avgifterna. Nämnden anförde även att Naturvårdsverket i egenskap av central tillsynsmyndighet hos konsortiet eller hos regeringen kan påtala om avgiften får en olämplig utformning och därvid hänvisa till regeringsavtalet för att åstadkomma en ändring.
Naturvårdsverket överklagade Koncessionsnämndens beslut i miljöskyddslagsärendet till regeringen. Verket yrkade att konsortiet skulle åläggas att utforma avgifterna så att de främjar användandet av kollektiva trafikmedel snarare än individuell biltrafik. Regeringen avslog Naturvårdsverkets överklagande och konstaterade att det åligger tillsynsmyndigheterna att följa upp verksamhetens påverkan på miljön och, i den mån det behövs, påkalla åtgärder.
Det finns därmed en ram för prissättningen för fordonstrafiken på Öresundsbron. Den ska dock inte tolkas som om det inte finns handlingsutrymme vad gäller prissättning. Vid en större avvikelse förutsätts att det sker i samförstånd mellan de båda länderna. Om så sker förutsätter jag att miljöeffekterna blir väl belysta.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.