tonårsaborter
Skriftlig fråga 1999/2000:82 av Agestav, Amanda (kd)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 1999-10-18
- Besvarad
- 1999-10-26
- Anmäld
- 1999-11-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 1999/2000:82
av Amanda Agestav (kd) till socialminister Lars Engqvist om tonårsaborterDen 29 september 1999 kom Socialstyrelsens statistik över antalet utförda aborter januari till juni 1999. Glädjande är att antalet aborter överlag minskat med 1 % jämfört med samma period föregående år. Högst alarmerande i halvårsstatistiken är däremot att tonårsaborterna ökat med 6 %. Samtidigt utgör dessa siffror fortsättningen på en trend som påbörjades för flera år sedan.
Första halvåret 1995 utfördes 17,2 aborter per 1 000 kvinnor i åldrarna 15@19 år, de tre därpå följande åren ökade antalet till att ligga mellan 17,7 och 17,8. Första halvåret 1999 utfördes 18,8 aborter per 1 000 kvinnor i åldrarna 15@19 år.
Från 1997 till 1998 minskade antalet aborter överlag med 2 %, medan tonårsaborterna under denna period ökade med 2 %. Halvårsstatistiken för 1999 visar således att antalet tonårsaborter ökat med 6 % sedan 1998. Sedan 1995 har tonårsaborterna ökat något över 9 %. Då utfördes 2 118 tonårsaborter, nu 2 311 under årets första halva.
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta med anledning av de ökade tonårsaborterna?
Svar på skriftlig fråga 1999/2000:82 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 1999/2000:82 om tonårsaborter
Socialminister Lars Engqvist
Amanda Agestav har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta med anledning av de ökade tonårsaborterna.
Antalet aborter har under en lång period stadigt sjunkit. År 1976 utfördes i Sverige 28,5 aborter per 1 000 tonårsflickor. Genom ett antal framgångsrika åtgärder har antalet tonårsgraviditeter och aborter minskat kraftigt. Sedan mitten av 1980-talet har siffrorna varit nere på ca 18 aborter per 1 000 flickor, för att under första halvåret 1999 hamna på 18,8 per 1 000 flickor.
Det är naturligtvis angeläget att antalet aborter hålls på en så låg nivå som möjligt. Det registrerade trendbrottet i den senaste statistiken visar att vi måste följa den fortsatta utvecklingen noga.
Sverige ligger på en internationellt sett låg nivå, vilket också har uppmärksammats från andra länder. De svenska förhållandet hänger samman med bl.a. att vi sedan många år har en väl utbyggd sex- och samlevnadsundervisning i skolorna. Jag vill framhålla att utbyggnaden av ungdomsmottagningar runtom i landet har haft och har en stor betydelse när det gäller att förebygga oönskade graviditeter bland unga flickor.
En annan viktig faktor för att förebygga aborter är det arbete som Folkhälsoinstitutet bedriver på området. Många av Folkhälsoinstitutets åtgärder inom området sex och samlevnad riktas direkt till ungdomar eller till de personalgrupper som på olika sätt möter ungdomar.
I sammanhanget kan nämnas att regeringen har gett Folkhälsoinstitutet i uppdrag att göra en kartläggning av ungdomars sexvanor och attityder till sex och om dessa har förändrats över tid. Uppdraget skall redovisas den 1 april 2000. Min förhoppning är att resultatet från den kartläggningen kommer att leda till ökad kunskap om ungdomars syn på sexualitet och därmed skapa förutsättningar för att förhindra oönskade graviditeter.
Det förhållandevis låga antalet tonårsaborter tyder på att den strategi vi haft i Sverige är och har varit framgångsrik. Den ökning som statistiken visar, med en abort per 1 000 kvinnor jämfört med samma period förra året, innebär ett trendbrott. Jag ser dock ingen anledning att i dagsläget ändra på den verksamhet som skolan, ungdomsmottagningar och Folkhälsoinstitutet m.fl. bedriver.
Sammantaget innebär detta att jag inte har för avsikt att vidtaga några ytterligare åtgärder för närvarande men att vi bevakar utvecklingen noga. Vår ambitionen är att även fortsättningsvis arbeta för att försöka minska antalet aborter och då särskilt bland unga kvinnor.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.