tilldelningen av medel till högskolorna
Skriftlig fråga 2000/01:907 av Bill, Per (m)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-03-16
- Besvarad
- 2001-03-21
- Anmäld
- 2001-03-27
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:907
av Per Bill (m) till utbildningsminister Thomas Östros om tilldelningen av medel till högskolornaUniversitetens bokslut för år 2000 är nu klara och resultaten förskräcker på flera håll. Mitthögskolan är ett exempel. Där kräver man att regeringen återtar 500 utbildningsplatser som skolan inte kan fylla. Mitthögskolan redovisar ett underskott på 28,9 miljoner kronor och det fattas 75 miljoner till det s.k. takbelopp som regeringen fastställt. Mitthögskolan är inte ensam om sina problem, tvärtom. Vid Umeå universitet saknas nästan 700 studenter för att nå de av regeringen uppsatta målen. Samma sak gäller vid högskolorna i Kalmar, Skövde, Dalarna och Karlstad. Tillsammans går de miste om 154 miljoner kronor i bidrag. Dessutom visar flera högskolor stora underskott i den totala verksamheten, och vid Växjö universitet säger man: "Ännu är det inte någon kris men vi klarar inte en likadan smäll nästa år" (Dagens Nyheter den 23 februari 2001). Om vi återvänder till de aktuella ekonomiska problemen vid Mitthögskolan, så är det ett slående exempel på hur det går när en skola, av regionalpolitiska skäl, fått studentplatser som det inte finns någon efterfrågan på. Nu ser vi effekten av att regeringen inte varit realistisk vad gäller vissa högskolors och universitets attraktionskraft. Utbyggnaden och tilldelningen av platser har inte följt studenternas val. Om studenternas val av utbildning och studieort tillåts styra så skulle också högskolorna klara sig bättre.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till utbildningsministern:
Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att motverka de problem som en central styrning för med sig, och i stället låta pengarna till högskolan följa studenternas val?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:907 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
Svar på fråga 2000/01:907 om tilldelningen av medel till högskolorna
Utbildningsminister Thomas Östros
Per Bill har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att motverka de problem som en central styrning för med sig, och i stället låta pengarna till högskolan följa studenternas val.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Per Bill karakteriserar nuvarande styrsystem för högskolan med uttrycket "central styrning". I själva verket är den höga graden av decentralisering ett av de mest utmärkande dragen för högskolan. Medel anvisas utifrån ersättningsbelopp per helårsstudenter och helårsprestationer inom olika utbildningsområden inom ramen för ett givet takbelopp. Det är dock lärosätena själva som fastställer hur många studenter de ska anta inom de utbildningsområden och utbildningsprogram som finns vid lärosätet. För ett fåtal utbildningar har regering och riksdag fastställt särskilda mål för examinationen i form av ett lägsta antal avlagda examina. När sådana mål finns är det lärosätenas uppgift att sträva efter att nå dem.
För de lärosäten som har utbildning i naturvetenskap och teknik har regeringen under flera år dessutom som riktlinje för antalet helårstudenter angett dels ett minsta antal helårsstudenter totalt, dels hur många av dessa som ska vara inom de naturvetenskapliga och tekniska utbildningsområdena. Behovet av utbildade inom dessa områden är stort och antalet studenter och examinerade inom dessa områden har ökat kraftigt under 1990-talet och fortsatt att öka även år 2000, om än i långsammare takt än planerat. Den styrning som skett från regering och riksdag har haft stor betydelse för den positiva utvecklingen av antalet examinerade inom naturvetenskap och teknik. Antalet helårsstudenter inom dessa områden har ökat med 50 % mellan 1993/94 och 1999. Antalet examinerade inom teknikområdet har fördubblats under 1990-talet. Moderaternas politik skulle innebära en betydande minskning av antalet studenter inom naturvetenskap och teknik.
Som jag framhöll i gårdagens interpellationsdebatt ligger den stora utbyggnadspotentialen nu inom humaniora och samhällsvetenskap samt inom vårdområdet. I början av veckan presenterade jag en proposition om nytt huvudmannaskap för vårdutbildning. I denna finns förslag till utbyggnad av vårdutbildningarna @ för några högskolor med hjälp av outnyttjat takbelopp. Om lärosätena har rekryteringssvårigheter inom naturvetenskap och teknik kan de i stället anta studenter inom andra utbildningsområden som finns vid lärosätet. I regleringsbreven uppmanas lärosätena att utnyttja denna möjlighet. Strävan bör vara att utnyttja alla platser som ryms inom det takbelopp som beslutats för lärosätet.
Nuvarande styrsystem ger stor frihet för studenterna att välja utbildning och utbildningsort. När det gäller utbildningens inriktning anser jag att man måste ta hänsyn såväl till arbetsmarknadens behov som till studenternas önskemål. Att bortse från arbetsmarknadens behov vore ett svek både mot studenterna och mot samhället i stort.
Jag är övertygad om att de satsningar som gjorts för att göra den högre utbildningen tillgänglig över hela landet har haft stor betydelse för såväl näringslivet, den offentliga sektorn och andra arbetsgivare som behöver välutbildad arbetskraft som för alla dem som härigenom fått möjlighet att studera vidare.
De svårigheter att rekrytera studenter till vissa utbildningar som nu föreligger vid flera högskolor är till stor del en fråga om att det tar tid att anpassa utbildningarna efter efterfrågan. Detta problem kommer man inte ifrån genom att avstå från planering.
Universitet och högskolor har en avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för utveckling i alla delar av Sverige. Jag tolkar Per Bills fråga som att moderaterna nu återgår till att konsekvent motverka uppbyggnaden av starka universitet och högskolor i alla län.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.