tillämpning av svensk lag vid svenska vigslar
Skriftlig fråga 2000/01:1106 av Bargholtz, Helena (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-04-25
- Anmäld
- 2001-05-02
- Besvarad
- 2001-05-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 25 april
Fråga 2000/01:1106
av Helena Bargholtz (fp) till justitieminister Thomas Bodström om tillämpning av svensk lag vid svenska vigslarUppgifter i tidningen Nya Dagen 20 april gör gällande att en muslimsk kvinna från Iran och en kristen man i Sverige av skattemyndigheten i Stockholm har nekats tillstånd att gifta sig. Skälet är att det enligt iransk lagstiftning är förbjudet för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen man. Och när svenska myndigheter ska pröva om en utländsk medborgare kan ingå äktenskap i Sverige är huvudregeln att giftermålet inte får strida mot det andra landets rättsregler.
De möjligheter som återstår för paret är antingen att mannen konverterar till islam eller att mannen och kvinnan väntar två år. Efter den tiden är det nämligen möjligt att få rätten att ingå äktenskap prövad enligt enbart svensk lag. Motivet till den nuvarande lagstiftningen, som dessutom tillämpas på varierande sätt i olika delar av landet, är att Sverige vill undvika äktenskap som inte gäller i ursprungsstaten.
Maarit Jänterä-Jareborg, professor i internationell privaträtt vid Uppsala universitet, säger emellertid till tidningen att sådana "haltande äktenskap" ändå aldrig helt kan undvikas. Jänterä-Jareborg anser att lagen borde ändras så att äktenskap som ingås inför svensk myndighet alltid tillämpar endast svensk lag. Från liberal synpunkt framstår hennes uppfattning som fullt rimlig. Nuvarande regler synes innebära en allvarlig inskränkning i religionsfriheten.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitieministern:
Är justitieministern beredd att göra en översyn av lagstiftningen på området och i detta arbete noggrant pröva en förändring som innebär att när äktenskap ska ingås inför svensk myndighet ska i första hand enbart svensk lag tillämpas?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1106 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
Svar på frågorna 2000/01:1106 om tillämpning av svensk lag vid svenska vigslar, 1134 om hindersprövning och utländsk lagstiftning och 1140 om giftermålsregler
Justitieminister Thomas Bodström
Helena Bargholtz har frågat mig om jag är beredd att göra en översyn av de svenska lagreglerna om hindersprövning för en utländsk medborgare som vill ingå äktenskap i Sverige och vid den översynen noggrant pröva en ändring av de svenska reglerna som innebär att när äktenskap ska ingås inför svensk myndighet hindersprövning i första hand ska ske enligt svensk lag.
Lena Ek har frågat vilka åtgärder jag kommer att vidta för att ändra den internationellt privaträttsliga lagstiftningen på detta område.
Tuve Skånberg har frågat vad jag avser att göra för att ändra reglerna så att en person inte ska tvingas ändra sin religiösa tillhörighet för att kunna gifta sig.
Frågorna har ställts mot bakgrund av att det i medierna har rapporterats att en skattemyndighet med tillämpning av utländsk rätt funnit att det förelåg hinder för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen man.
Jag väljer att svara på frågorna samtidigt.
I en situation där det finns anknytning till flera länder, t.ex. när en person är medborgare i ett land men har hemvist i ett annat, måste det ofta avgöras vilket lands lag som ska tillämpas. Utgångspunkten är då att det lands lag ska tillämpas som personen har starkast anknytning till. Tidigare har det, både i Sverige och i andra länder, ansetts att man normalt har starkast anknytning till det land som man är medborgare i. Det är mot denna bakgrund man ska se de svenska bestämmelserna om vilket lands lag som ska tillämpas när det gäller en persons rätt att ingå äktenskap. Enligt lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap ska rätten att ingå äktenskap i Sverige som huvudregel prövas enligt lagen i det land där personen är medborgare. En prövning av om det finns några hinder mot att ingå äktenskapet ska alltså ske enligt medborgarskapslandets lag. De äktenskapshinder som finns i den utländska lagen ska normalt tillämpas i Sverige vid hindersprövningen.
Men detta gäller inte utan inskränkningar. En utländsk medborgare som sedan minst två år har hemvist i Sverige kan enligt 1904 års lag få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt svensk lag. Om han eller hon inte har haft hemvist här i minst två år, kan regeringen under vissa förutsättningar förordna att svensk lag ska tillämpas. Och en bestämmelse i den utländska lagen ska aldrig tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen. Om det är uppenbart i strid med svensk rättsuppfattning och stötande att vid en hindersprövning tillämpa ett utländskt äktenskapshinder, ska detta alltså inte tillämpas. Den bedömningen ankommer i första hand på den skattemyndighet som ansvarar för hindersprövningen. Skattemyndighetens beslut om hindersprövning får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Det finns sålunda inskränkningar för när utländska äktenskapshinder ska tillämpas i Sverige. Men jag anser ändå att det kan ifrågasättas om det i dag fortfarande är befogat att som huvudregel knyta valet av vilket lands lag som ska tillämpas till personens medborgarskap. Det är möjligt att det nu är rimligare att t.ex. se mera till i vilket land personerna faktiskt bor.
Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en översyn av de svenska lagvalsreglerna vid hindersprövning, och den situation som frågeställarna har pekat på kommer att beaktas i den översynen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.