tillämpning av återtagandeavtalet

Skriftlig fråga 1997/98:338 av Goës, Eva (mp)

Fråga 1997/98:338 av Eva Goës (mp) till statsrådet Pierre Schori om tillämpning av återtagandeavtalet

Under 1991-1993 sökte många asyl i Sverige. Flertalet av dem har avvisats, fått uppehållstillstånd eller sökt sig till tredje land. Fortfarande finns 1 500 asylsökande från Förbundsrepubliken Jugoslavien här som vistats i Sverige i fem år, s.k. långväntare. De hotas nu att sändas tillbaka. Inte ens vistelsetider på sex år har varit nog för att de skall få uppehållstillstånd. Utlänningsnämndens generaldirektör har uttryckligen sagt att nämnden inte har några planer på att ändra dess praxis. En praxis som innebär att de som inte har ett kraftfullt intyg från psykiatrin, helst undertecknat av en överläkare, får avslag på varje överklagande.

För många av "långväntarna" kan ärendet preskriberas och asylprocessen börjar om från början. Detta tar dock både tid och pengar, eftersom de varken orkar eller har råd att bekosta en ansökan för 5 000 kr. Deras tröstlösa väntan fortsätter.

Dessutom kan man undra hur verkställigheten skall ske, då det finns närmare 4 000 personer som kan bli aktuella för avvisning. Återtagandeavtalet säger att 1 000 personer kan skickas tillbaka per år. Det innebär en tidsrymd på fyra år.

Polisen skall verkställa besluten, men i vilken ordning denna avvisning skall ske är det ingen som vet. Det kanske blir de senast anlända från 1996 och 1997 som skickas i väg först. Ministern har deklarerat att Sverige har en human och generös flyktingpolitik. Låt ord bli handling!

Min fråga till ministern är:

Vad avser ministern göra för att de ca 1 500 f.d. jugoslaver som väntat mycket länge på besked, skall få en human och rättvis behandling?