tilläggdirektiv till Diskrimineringsutredningen
Skriftlig fråga 2000/01:200 av Fransson, Sonja (s)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2000-11-09
- Anmäld
- 2000-11-14
- Besvarad
- 2000-11-15
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Fråga 2000/01:200
av Sonja Fransson (s) till justitieminister Thomas Bodström om tilläggsdirektiv till diskrimineringsutredningenHandikappolitik är ytterst en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om att människor med funktionshinder ska erkännas rätten att delta i hela samhällslivet på lika villkor. Därför är det viktigt att människor med funktionshinder inte blir diskriminerade och att de tillerkänns lika behandling beträffande mänskliga fri- och rättigheter, inklusive aktivt deltagande i alla delar av samhället.
Under de senaste tio åren har ett stort antal länder bl.a. Australien, USA, Storbritannien och Sydafrika antagit generella lagar om förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder. I Sverige är diskrimineringslagen för personer med funktionshinder begränsad till arbetslivet. En särskild utredare har tillkallats för att göra en översyn av lagstiftningen om olaga diskriminering. I uppdraget ingår att utreda en reglering av ett generellt förbud mot diskriminering i näringsverksamhet av personer med funktionshinder.
I samband med att den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från Patient till Medborgare antogs, gav riksdagen regeringen till känna att utredningens uppdrag bör vidgas till att avse tillgänglighet för personer med funktionshinder i vid bemärkelse.
Min fråga är därför:
När avser justitieministern ge diskrimineringsutredningen det tilläggsdirektiv som riksdagen beslutat om?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:200 besvarad av justitieminister Thomas Bodström
den 15 november
Svar på fråga 2000/01:200 om tilläggsdirektiv till Diskrimineringsutredningen
Justitieminister Thomas Bodström
Sonja Fransson har frågat mig när jag avser att ge Diskrimineringsutredningen det tilläggsdirektiv som riksdagen beslutat om.
I det uppdrag som Diskrimineringsutredningen (Ju 1999:10) fick i juni 1999 ingår både att göra en översyn av brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering och att utreda behovet av och formerna för en reglering av ett motsvarande generellt förbud mot diskriminering i näringsverksamhet av personer med funktionshinder.
Riksdagen har därefter, mot bakgrund av de hinder i tillgänglighet som funktionshindrade möter på andra områden än i näringsverksamhet, som sin mening gett till känna (bet. 1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240) att Diskrimineringsutredningens uppdrag bör utvidgas så att frågan om tillgänglighet i vid bemärkelse belyses.
Regeringen har ännu inte tagit ställning till hur detta tillkännagivande ska tas om hand. Frågan är av flera skäl långt ifrån okomplicerad.
Ett skäl är att det inte minst i det internationella samarbetet, bl.a. inom EU, har inträffat åtskilligt av betydelse för lagstiftningen mot diskriminering sedan Diskrimineringsutredningen fick sitt uppdrag. Internationellt diskuteras ibland en generell reglering mot diskriminering, omfattande i princip alla områden av samhällslivet och gällande oavsett på vilken grund en person diskrimineras. De gällande svenska förbuden mot diskriminering återfinns däremot i olika regelsystem för olika samhällsområden och diskrimineringsgrunder. Riksdagens utskott har nu vid flera tillfällen uttalat sig för en översyn av frågan om en eventuell samordning av diskrimineringslagstiftningen.
Vi befinner oss nu i något av en principiell vägvalsdiskussion när det gäller hur vi i Sverige ska gå vidare med diskrimineringsfrågorna. I den diskussionen finns det många hänsyn som gör sig gällande. I detta sammanhang är det också lämpligt att diskutera frågan om tillgänglighet i vid bemärkelse. Frågorna bereds nu inom Regeringskansliet. Jag vill mot denna bakgrund inte föregripa regeringens ställningstagande till hur riksdagens tillkännagivande om tillgänglighet i vid bemärkelse ska tas om hand.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
