teckenspråksundervisning för föräldrar till döva barn

Skriftlig fråga 2000/01:1215 av Frebran, Rose-Marie (kd)

den 11 maj

Fråga 2000/01:1215

av tredje vice talman Rose-Marie Frebran (kd) till statsrådet Ingegerd Wärnersson om teckenspråksundervisning för föräldrar till döva barn

Teckenspråket är sedan 1981 erkänt som modersmål i Sverige och därför jämställt med andra modersmål. Döva barn måste precis som andra barn få utvecklas i en miljö där omgivningen kan kommunicera på deras modersmål.

Föräldrar till döva barn har rätt till Teckenspråksutbildning för föräldrar (TUFF). Denna utbildning omfattar 240 timmar. När barnen nått skolåldern och deras teckenspråk fortsätter att utvecklas är föräldrarnas utbildningstimmar slut, vilket gör det svårt för föräldrarna att följa med i språkutvecklingen. Det finns alltså ett stort behov av fortsatt undervisning för föräldrarna när barnen kommit upp i skolåldern (SKOL-TUFF). I Norge har man insett detta. Där har föräldrarna rätt till en teckenspråksutbildning som omfattar betydligt fler timmar, ända tills barnet är 16 år.

En tanke med TUFF var enligt proposition 1996/97:162 att skapa en systematiserad utbildning som skulle vara likvärdig och hålla hög kvalitet i alla delar av landet. TUFF skulle följas av ytterligare utbildningar. I själva verket saknas dock systematisk utbildning efter TUFF. Enligt Skolverkets ramkursplan för TUFF-kurserna, SKOLFS 1998:7, gäller denna föreskrift "Teckenspråk för föräldrar @ grundkurs". Av detta följer att det borde finnas en fortsättningskurs.

Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet Wärnersson:

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att föräldrar till döva barn ska få sitt behov av teckenspråksundervisning tillgodosett?