tandvården
Skriftlig fråga 2000/01:1072 av Nordlund, Harald (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2001-04-19
- Anmäld
- 2001-04-24
- Besvarad
- 2001-04-24
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 19 april
Fråga 2000/01:1072
av Harald Nordlund (fp) till socialminister Lars Engqvist om tandvårdenTandvårdsutredningen har nyligen presenterat sitt första förslag. Att alla över 75 år ska få lägre tandvårdskostnader är ett steg i rätt riktning. Enligt Landstingsförbundet kommer prishöjningarna i tandvården att bli nästan 30 % åren 1999@2001.
Utredaren Anders Sundström har lovat att i sinom tid återkomma med förslag till förbättringar även för andra grupper. En riskgrupp, enligt tidigare uppgifter, är medelålders och yngre, som lämnat den fria tandvården men senare inte ansett sig ha råd att fortsätta tandvården på egen bekostnad. Detta är alarmerande och tyder på ett kommande och uppdämt tandvårdsbehov.
Vad vi behöver är en genomgripande reform på tandvårdens område. Det räcker inte med att lappa och laga. Folkpartiets mening är att starka rättviseskäl talar för att skatte- eller försäkringsfinansieringen av höga tandvårdskostnader bör öka, så att patienternas egna kostnader för nödvändig vård minskar.
Min fråga till socialministern är:
Vad avser socialministern göra för att genomföra en förbättring av tandvården även för medelålders och yngre?
Svar på skriftlig fråga 2000/01:1072 besvarad av socialminister Lars Engqvist
Svar på fråga 2000/01:1072 om tandvården
Socialminister Lars Engqvist
Harald Nordlund har frågat mig vad jag avser att göra för att genomföra en förbättring av tandvården även för medelålders och yngre.
De satsningar som regeringen gör under de närmaste åren kommer att göra det möjligt att genomföra betydande förbättringar av tandvårdsstödet. Under år 2000 fattades beslut om att tillföra tandvården 200 miljoner kronor för år 2002 och ytterligare 300 miljoner kronor för år 2003 i syfte att förbättra tandvårdsstödet. Av tillskottet för 2002 tidigarelades 100 miljoner kronor som har använts till ett förbättrat stöd för helproteser. I 2001 års ekonomiska vårproposition (prop. 2000/01:100) föreslår regeringen att ytterligare 200 miljoner kronor tillförs tandvården fr.o.m. 2002.
Jag skulle gärna se att tandvårdsstödet förstärktes så att alla fick ett reellt skydd mot höga tandvårdskostnader. För en generell förstärkning av tandvårdsstödet krävs dock betydligt större resurstillskott. De förbättringar som nu görs bör därför inriktas på de grupper som har de största behoven. Jag är fullt medveten om att det även bland medelålders människor finns många med stora tandvårdsbehov, medan problemet för de yngre ofta är att de har låga inkomster på grund av exempelvis studier. Jag anser ändå att de äldre är den grupp som bör prioriteras. De har i regel haft betydligt sämre möjligheter att behålla en god tandhälsa under årens lopp än yngre generationer. De drabbas därför i många fall av mycket höga kostnader på grund av omfattande behov av reparativ tandvård och protetiska åtgärder.
Vid ökning av statens finansiering av tandvården är det nödvändigt att bl.a. beakta den fria prissättningens betydelse och risken för att kostnaderna för tandvårdsstödet drivs upp av en ökad efterfrågan. Det gäller att hitta lösningar som inte leder till en okontrollerad kostnadsutveckling.
Det delbetänkande som nyligen överlämnades av utredningen Tandvårdsöversyn 2000, Bättre tandvårdsförsäkring för äldre (SOU 2001:36) kommer nu att remissbehandlas. Därefter kommer regeringen att ta ställning till hur tandvårdsstödet bör förstärkas.
I direktiven till utredningen (dir. 2000:65) skriver regeringen bl.a. att utredningens förslag till förbättrat skydd mot höga behandlingskostnader bör vara utformat på ett sådant sätt att stödet kan utvidgas till att omfatta andra grupper, vars tandvårdsbehov är stora, om tandvårdsstödet i framtiden tillförs ytterligare resurser.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.