tandvård

Skriftlig fråga 2000/01:1273 av Svensson, Per-Olof (s)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2001-05-21
Besvarad
2001-05-29
Anmäld
2001-06-06

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 21 maj

Fråga 2000/01:1273

av Per-Olof Svensson (s) till socialminister Lars Engqvist om tandvård

Regeringen har aviserat förbättrade möjligheter för personer över 65 år att kunna få tandläkarhjälp genom ökade statsbidrag för den typen av tandläkarinsatser.

Det är naturligtsvis bra, men som det verkar, inte tillräckligt.

I medierna förekommer allt oftare uppgifter om unga människor med låga arbetsinkomster eller arbetslösa som inte har råd att sköta sina tänder.

I en tidning förra veckan framträdde tre kvinnor som inte haft råd att laga tänderna utan har fattat det drastiska beslutet att dra ut de skadade tänderna. "Jag törs inte skratta och visa gluggen", säger en av dem.

Både de drabbade och den behandlande tandläkaren tycker att åtgärden att dra ut tänderna var alltför drastisk och borde i stället varit en lagning. Men ingen av de drabbade hade ekonomiska möjligheter till detta.

Hela eller trasiga och utdragna tänder börjar alltmer bli en klassfråga. Den som har råd lagar, den som inte har råd får ha gluggar i munnen.

Vilka åtgärder ämnar socialministern vidta för att ett glatt leende med så många tänder som möjligt inte bara ska vara förunnat den som har en hög inkomst utan en förmån för alla?

Svar på skriftlig fråga 2000/01:1273 besvarad av socialminister Lars Engqvist

den 30 maj

Svar på fråga 2000/01:1273 om tandvård

Socialminister Lars Engqvist

Per-Olof Svensson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att ett glatt leende med så många tänder som möjligt inte bara ska vara förunnat den som har en hög inkomst utan en förmån för alla.

Självklart är det inte rimligt att unga människor ska tvingas dra ut skadade tänder för att de inte har råd att laga dem. Att behöva gå omkring med synliga gluggar i munnen innebär för många en psykisk påfrestning och försvårar socialt umgänge. Dessutom kan trasiga tänder och tandluckor göra det svårt att både äta och tala.

Det nuvarande tandvårdsstödet, som infördes den 1 januari 1999, syftar bl.a. till att ge alla vuxna möjlighet att få bastandvård till en överkomlig kostnad för att förhindra uppkomsten av tandskador. För dem som ändå inte har råd med tandvård finns ytterst en möjlighet att få bistånd från socialtjänsten. I regeringens proposition 2000/01:80 Ny socialtjänstlag m.m. föreslås att den begränsning till bistånd för akut tandvård som finns i den nuvarande socialtjänstlagen (1980:620) ska upphöra. Propositionen är för närvarande föremål för behandling i riksdagen.

De förbättrade statsfinanserna möjliggör nu betydande resurstillskott till tandvårdsstödet under de närmaste åren. Dessa tillskott bör i första hand användas till att förbättra tandvårdsstödet för de äldre, eftersom det är de som generellt sett har störst behov av omfattande och dyrbar tandvård. En orsak till detta är de sämre förutsättningar som dagens äldre har haft för att behålla en god tandhälsa genom livet jämfört med yngre generationer. Många äldre har också små ekonomiska resurser.

Målet för tandvårdsstödet måste vara att göra det möjligt för alla att få den tandvård som de behöver till en överkomlig kostnad. Människor ska inte behöva avstå från nödvändig tandvård av ekonomiska skäl. Om ytterligare resurser kan tillföras tandvårdsstödet kommer regeringen att överväga vilka ytterligare grupper som bör få ett bättre ekonomiskt stöd för att kunna efterfråga den tandvård som de har behov av.

Jag vill slutligen nämna den översyn av tandvårdsstödet som för närvarande pågår. Utredningen Tandvårdsöversyn 2000 har i ett delbetänkande lämnat förslag till bättre tandvårdsförsäkring för äldre. Regeringen avser att under hösten 2001 lägga fram förslag till förbättrat tandvårdsstöd för äldre. Utredningen kommer att fortsätta sitt arbete med att utvärdera tandvårdsstödet och avge ett slutbetänkande i mars 2002.

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.