tandhygienistutbildningen
Skriftlig fråga 2001/02:1301 av Danestig, Britt-Marie (v)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2002-06-05
- Anmäld
- 2002-06-11
- Besvarad
- 2002-06-12
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 5 juni
Fråga 2001/02:1301
av Britt-Marie Danestig (v) till utbildningsminister Thomas Östros om tandhygienistutbildningenTandhygienisternas betydelse inom tandvården har ökat och kommer att öka ytterligare i framtiden. Detta som en följd av att vårdbehovet har blivit större samtidigt som antalet tandläkare minskar. Socialstyrelsen har därför i rapporten Tandhygienisternas framtida uppgifter och kompetens föreslagit att tandhygienistprogrammet vid högskolan bör förlängas med ett år så att utbildningen blir treårig.
I regeringens proposition 1997/98:112, Reformerat tandvårdsstöd, meddelar regeringen att den har för avsikt att ge Högskoleverket i uppdrag att utreda vilka följder Socialstyrelsens förslag om tandhygienisternas framtida kompetens får för tandhygienistutbildningen.
De ökade kraven på tandhygienisternas kompetens, och det större ansvar som följer med nya och mer komplicerade arbetsuppgifter, har ökat behovet av en utbildning som motsvarar den verklighet som möter dem i arbetslivet. Jag vill därför fråga utbildningsminister Thomas Östros:
Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att Högskoleverket ska genomföra den utlovade utredningen och presentera en rapport om tandhygienistutbildningen?
Svar på skriftlig fråga 2001/02:1301 besvarad av utbildningsminister Thomas Östros
den 12 juni
Svar på fråga 2001/02:1301 om tandhygienistutbildningen
Utbildningsminister Thomas Östros
Britt-Marie Danestig har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att Högskoleverket ska genomföra den utlovade utredningen och presentera en rapport om tandhygienistutbildningen.
Socialstyrelsen föreslog 1997 i rapporten Tandhygienisternas framtida uppgifter och kompetens en viss utvidgning av tandhygienisternas kompetensområde och arbetsuppgifter och en samtidig utökning av utbildningens längd. I proposition 1997/98:112, Reformerat tandvårdsstöd, meddelade regeringen att den hade för avsikt att ge Högskoleverket ett uppdrag att bedöma de utbildningsmässiga och ekonomiska konsekvenserna av Socialstyrelsens förslag.
Något sådant uppdrag har emellertid inte lämnats. I stället tillkallade regeringen en särskild utredare som fick i uppgift att utvärdera den tandvårdsreform som trädde i kraft den 1 januari 1999 i enlighet med den tidigare nämnda propositionen, utredningen om en samlad utvärdering av tandvårdsreformen (S 2000:03). I denna utredning ingick också att bedöma arbetsuppgifter, kompetensfördelning och utbildningsbehov inom tandvården i framtiden i syfte att undersöka om en ändrad arbetsfördelning kan ge högre effektivitet.
Utredningen överlämnade sina förslag till regeringen den 10 juni 2002 (SOU 2002:53, Tandvården till 2010). När det gäller tandhygienisterna konstaterar utredningen att såväl tandläkare som tandhygienister värderar tandhygienisternas kompetens högt. Utredningen konstaterar att i Socialstyrelsens rapporter och förslag är utgångspunkten att det endast ska finnas en yrkesgrupp vid sidan av tandläkaren inom tandvården. Utredningen delar inte denna uppfattning utan föreslår att utbildning för tandsköterskor ska inrättas inom den kommunala vuxenutbildningens påbyggnadsutbildningar. Vidare föreslås att möjligheterna att delegera uppgifter till tandhygienisterna ska finnas kvar. Samtidigt konstaterar utredningen att det i framtiden kan utvecklas arbetsuppgifter som medför behov av utökad utbildning. Mot den bakgrunden anser utredningen inte att det för närvarande finns behov av en översyn av tandhygienistutbildningen vad avser innehåll eller omfattning.
Utredningens förslag ska nu remissbehandlas och innan denna är avslutad ser jag ingen anledning att överväga några särskilda åtgärder avseende tandhygienistutbildningen.
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.